Ett avslut och en fortsättning

I slutet av maj hade vi vår sista träff i studiecirkeln. Vi träffades på Lava på Kulturhuset i Stockholm. Där fick vi höra bibliotekspedagog Jon berätta om den verksamhet som bedrivs där för ungdomar 14-25 år. De ungas egna initiativ är det som till största delen styr arrangemangen. Personalen, som alla har olika bakgrund, finns som bollplank och stöttar genomförandet av önskad verksamhet. Alla bokhyllor har hjul så att lokalen hela tiden kan förändras och vara flexibel utifrån olika behov.

Utefter ena väggen i den stora lokalen finns en mängd skaparmaterial. 3D-skrivare, laserskärare, vinylskärare, datorer med diverse program för redigering och digitalt skapande. Symaskiner och material för smyckestillverkning är också populära och används flitigt. I ett eget rum finns en musikstudio att boka och i ett annat finns material till screentryck. För att testa screentryck och för att köra 3D-skrivaren erbjuds en kort introduktionskurs. Annars är allt material fritt att använda när som helst för de som kommer.

Till utlån finns, förutom böcker, även instrument och verktyg. Den som just flyttat hemifrån och behöver en borr tillfälligt behöver alltså bara skaffa ett lånekort.

Under förmiddagen fick vi prova på Strawbees och Quirkbot tillsammans med Carl Bärstad från Kids Hack Day. Två och två fick vi uppdraget att sätta ihop färgade sugrör med hjälp av små plastmojänger så att de bildade trekantiga tänkarhattar. Efter det var det dags att montera själva motorn eller Quirkboten som går att programmera så att konstruktionen man fäster den vid rör på sig. Nu var det fritt spelrum att bygga på robotarna med fler sugrör eller annat. Allt med ett tydligt mål – att de skulle röra sig snabbt framåt. Det vankades nämligen ett robotrace och våra tävlingsinstinkter vässades till max. En dramatisk kamp slutade med seger för Niklas, grattis! Och tack Carl för en rolig workshop. Här en film om materialet:

 

Inför sista träffen fick var och en av deltagarna ett annat material skickat till sig. Ett material att utforska på egen hand så som en PenPal, en Flic-knapp, en MakeyMakey, en Microbit, material till att sy med lysdioder, en fläktrobot och material till att göra lysande kort. Sista timmen innan lunch fick vi se och höra redovisning av vad deltagarna gjort med innehållet i sitt paket. Tillsammans kunde vi konstatera att det finns mycket kul teknik att testa, att det ibland kan vara lite truligt att få till det, att det behövs tid och tålamod, men också att det finns potential till roliga stunder om man jobbar tillsammans och nya användningsområden för den som är kreativ.

Eftermiddagen ägnade vi tid åt samtal om Hacka bibblan, en årlig knytkonferens som äger rum 11-12 oktober i Örebro och som samordnas av Länsbibliotek Sörmland och Regionbibliotek Örebro. Några av de saker vi testat i studiecirkeln vill vi också kunna bidra med på knytkonferensen. Vi avslöjar inte vad, håll istället utkik efter anmälan som kommer i augusti!

Avslutningsvis blev det tårta och utvärdering. Något som uppskattats mycket under året har varit att få träffas, samtala och utbyta erfarenheter med varand

IMG_4222
Utvärdering med metoden 4L – Liked, Learned, Lacked and Longed for

ra. Bibliotek står inför en del utmaningar och en process att förändra arbetssätt och tänka nytt tar sin tid. De platser vi varit på och de saker vi fått prova på har alla inspirerat på olika sätt. Så som alla aktiviteter vi provat på.

En rapport om satsningen och en kort film är snart klara. Men glädjande nog betyder det inte slutet, fortsättning följer!

/Marika Alneng

 

En världsorkester och en demokratiagent i Flen

Förändringar kan uppstå i möten. Både i möten med andra med samma mål och intressen, eller i mötet med oss själva och insikten om de invanda mönster och formuleringar vi rör oss med. Cirkelträffen i Flen i april gav både inspiration och aha-upplevelser.

“Flens VärldsOrkester (FVO) har gett oss möjligheten att träffas och vi förstår varandra utan att nödvändigtvis prata samma språk. Att dela med sig av varandras erfarenheter och kultur gör att vi alla växer och mognar som människor. Ett lyckat integrationsprojekt med musik av hög kvalitet där både professionella och amatörer är välkomna.”

Så skriver Lutte Berg, initiativtagare till Flens Världsorkester och TheCultureHouse som ligger i Folkets Hus Amazon i Flen. En eldsjäl med en god idé som genom finansiering från bland annat Kulturrådets satsning Kreativa platser, Länsstyrelsen och Flens kommun blivit verklighet. En plats fylld av musik och möten över språkgränser. Också platsen för årets fjärde träff i Språk, makt och skapande.

 

Efter att ha hört Lutte Berg och Anne Sjöberg berätta om huset och verksamheten testade vi Design thinking som metod. Deltagarna fick fundera kring ett aktuellt område i sin verksamhet som de ville ha hjälp att30689065_1612278448821492_2590913062529662976_n belysa. Sedan jobbade de två och två med att ställa frågor till varandra och komma med nya idéer och infallsvinklar, nya sätt att ta sig an utmaningarna.

Efter lunch träffade vi Barakat Ghebrehawariat från Demokrateam. Han gav oss ett norm-quiz med frågor som inte alla hade ett givet korrekt svar. Som frågan: När är någon integrerad? Handlar det om språk, om medborgarskap eller om att ha ett arbete? När det blev omöjligt att svara 1, X eller 2 uppstod istället spännande samtal. Är det kanske bättre att prata om inkludering, delaktighet och interkultur än att använda ordet integrerad, resonerade vi. För vem är det som ska integreras och med vad?

Ord är skyltfönster till värderingar, nyckelhål till vår identitet. Det gäller att göra aktiva och medvetna val av vilka ord vi använder.

Marika Alneng

 

Programmera analogt och digitalt

Kan man programmera dans? Ja, absolut! En algoritm kan enkelt förklaras som en stegvis instruktion om vad som ska hända i vilken ordning för att önskat resultat ska uppnås. Att tänka ut en dans kan liknas vid datalogiskt tänkande.

IMG_1491
Lokstallet Perrongen Katrineholm

I onsdags testade vi i studiecirkeln olika typer av enkel programmering. Under förmiddagen höll vi till på Perrongen i Katrineholm. Där delade vi in oss i två grupper – den ena fick börja med att skapa en dans medan den andra fick jobba med roboten Bluebot enligt instruktionerna:

Dansen – Börja med att välja ett valfritt musikstycke. Välj olika danskommandon, både från de befintliga korten, plus några egna. Skriv/rita kommandona i rätt ordning som en instruktion på ett stort pappersark. Lägg till loopar om och när de behövs. Testa dansen tillsammans till musiken!

Bluebot – Lägg ut rutmattan. Lägg bilder under mattan. Öppna appen, tryck på kartsymbolen och kamerasymbolen. Ta ett kort så att bakgrunden i appen ser likadan ut som på mattan. Tänk ut vilken väg ni vill Bluebot ska gå mellan bilderna. Inställningen i appen ska vara på “Basic programming” som ni hittar under siffersymbolerna långt upp till höger. Ni måste också parkoppla Bluebot med appen via bluetooth för att det ska fungera. Är det för enkelt? Ni kan utmana er genom att endast använda två kommandon t.ex. bara bakåtpil och högersväng för att komma till målet. Det är klurigare!

I bytet mellan de två stationerna testade vi danserna, riktigt roligt!

Efter en välförtjänt lunch fortsatte vi på Katrineholms bibliotek. Där testade vi Scratch tillsammans. Det är ett gratis verktyg som kan användas direkt i webbläsaren, scratch.mit.edu. Tillsammans programmerade vi musikloopar, vi fick katten Scratch att röra sig, vi skapade poängvariabler och använde villkorssatser för att göra ett enkelt spel.

Här finns tips om du vill lära dig mer om programmering!

Så varför programmering?
Att lära sig något om programmering är att lära sig något om hur digitala verktyg och tjänster fungerar “bakom kulisserna”.

Lyssna gärna på Karin Nygårds förklaring till vad datorkunnighet är:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=RRux2yRpZ0k&w=560&h=315]

Kodning är också ett internationellt språk!

/Marika Alneng

 

 

Biblioteket som flerspråkig arena

Under vårt besök på ArtLab Gnesta 30 januari fick vi tillfälle för gemensam reflektion. När vi berättar om satsningen, som bygger vidare på Victoria Lagerkvists rapport Språk, makt och hållbar biblioteksutveckling, så talar vi om att ett av syftena är att stärka biblioteken som flerspråkig arena. Så vad menar vi med det? Med inspiration av metoden design thinking försökte vi utforska det tillsammans.

Detta är några av de saker vi pratade om:

  • Vi behöver förändra det endimensionella tänket till ett mera tredimensionellt, och utgå från att den flerspråkiga arenan inte bara är ett rum utan hela samhället.
  • Fokus på att göra saker tillsammans så det blir ett dynamiskt lärande där olika personer får ut olika saker.
  • I språkträning är det ofta fokus på att träna svenska och att nyanlända måste träffa svenskar, men det behöver vara en tvåvägsprocess istället som utgår från att vi behöver varandra och där vi ifrågasätter vilka vi och dem som skapas.
  • En bredare syn på kompetens. Kompetens finns överallt och hos alls. Det finns massa kompetenser i biblioteket, men det är lätt att hamna i tänket att det är jag som ska göra allt. Påminna om att det handlar om att skapa möjligheter och samordna så att andra kan göra och fixa. Det förutsätter goda samarbeten.
  • Det blir lättare att prata med varandra om det finns en aktivitet – ett skapande tillfälle. Det kan bli krystat med bara kaffe. En gemensam aktivitet blir mer avväpnande och att göra saker tillsammans blir också inkluderande i sig. Att ha något att göra binder ihop oss med varandra.
  • Laga cyklar, simning, gå med stavar – identifiera olika basala företeelser.
  • Känna lokalsamhället och ha kontakter i detta. Kommunicera ut att alla är välkomna – inte bara för dig som är ditt eller datt. Därför viktigt med marknadsföring och att veta vilka vägar som är bra för detta. Via vad når vi fram till en person som är analfabet och nyanländ?
  • Det krävs god kommunikation och resurser.
  • På vilka sätt förskjuts olika resurser – vilka gynnas av det som är och vad är vårt uppdrag egentligen?
  • Några starka röster kan bli upprörda om till exempel dagstidningar tas bort. Vilka perspektiv styr? Starka röster går till sina lokala politiker och klagar om de är missnöjda. Verksamheten rättar sig efter den starka rösten. Hur kan vi hantera det i förhållande till en helhetsblick på verksamheten? Vad lägger biblioteken pengar, tankekraft och möda på egentligen?
  • Vad är ett bibliotek?
  • Satsa på mer digitalisering. Vilka satsningar ger effekt på lång sikt och vad är kortsiktiga besparingar?
  • Kunna stänga biblioteket för att jobba uppsökande på andra platser.
  • Verka för samsyn där vi tillsammans med arbetsgruppen och i relation till varandra definierar vad en flerspråkig arena är.
  • Alla i arbetsgruppen borde arbeta med biblioteket som flerspråkig arena.
  • Automatisera sådant som vi lägger för mycket tid på. Vad lägger vi tid på?
  • Mäta på andra sätt än utlån. Det är också kopplat till hur bra koll politikerna har på bibliotekets uppdrag idag. Statistik är viktigt, men vad och hur? Det handlar om hur vi berättar om biblioteket och dess värden.
  • Hela biblioteksverksamheten ändras med fokus på mötesplatsen bibliotek. Hur går vi i takt med varandra, med politikerna, med allmänheten? Vad tycker allmänheten och vad tycker vi? Motsvarar vi varandras förväntningar och vad finns det för krockar?
  • Mellanrum och träsk – mellanrum som tomhet och ensamhet, eller nåt annat. Vad betyder det att vara mellan sina språk? Måste en välja – måste jag vilja ha något jag aldrig haft. Tillhörigheten som norm.
  • Kontrasten mellan att lära sig svenska och att ha andra språk.
  • Shapeshifter – att gå in och ur olika roller.
  • Översättning mellan olika språk skapar kanske olika texter även om det är samma text i grunden.
  • Bibliotek som skapar ytor som bidrar till inkludering.
  • Bibliotek har makt och möjligheter – vilka är våra träsk? Mindset i gruppen, på arbetsplatsen, bland politikerna saknas. Hur kan vi arbeta med detta? Hur kan motstånd i den interna gruppen överbryggas? Hur får jag andra att förstå vad jag säger?
  • Vad finns det för exempel på flerspråkiga arenor och hur kan dessa flyta samman med biblioteket? Vad kan flyta samman med varandra? Till exempel Kyrkan i Strängnäs och makerspace.

 

Konst – process och provokation

Det var några veckor sedan nu som vi besökte ArtLab Gnesta. Men besöket lever kvar, det har satt sina spår.

Signe Johanessen, ordförande för föreningen ArtLab, tog emot oss när vi kom och berättade med energi om bakgrunden till verksamheten och de gamla bryggerilokalerna. Hon är själv konstnär, utbildad på Kungliga konstakademien, men med en djup vilja till förankring i den lokala verkligheten.

På ArtLab möter världen Gnesta och Gnesta möter världen. I huset finns residensrum och dit kommer konstnärer, författare, forskare från andra delar av världen som tillsammans hjälper till att tänka kring aktuella och angelägna frågeställningar ihop med boende i Gnesta. Processen är viktigare än vilket uttrycket blir. Det kan t.ex. handla om träsk, det kan handla om syrianska tomater eller som vid vårt besök – språk.

Utställningen Gränsens språk, språkets gränser är en utställnings som väcker känslor. Den består av ett antal videokonstverk som alla har kopplingar till 90-talets Balkan-krig och kretsar mycket kring fördomar och missförstånd. I en av videoverken sitter en montenegrinsk man i en soffa och pratar och skrattar. Men det är berättarrösten på svenska vi hör och denne berättar helt lugnt men också väldigt fördomsfullt om hur montenegrinska män är. Det är en utställning som behöver diskuteras efteråt. Hur långt kan konsten gå i att provocera? Provokationerna väcker oss, så kanske är de bra? Hur reproducerar vi själva fördomar? Får vi genom konst som testar gränserna bättre syn på oss själva? Eller bidrar en sådan utställning snarare till att befästa strukturer? Svåra men viktiga frågor om vilken roll och vilket ansvar en konstnär har för sina verk. Signe berättade att de som besökt utställningen med sin SFI-grupp, personer med ursprung i Somalia, Afghanistan och Syrien kände igen sig medan besökare från Balkan mer upplevde att den befäste fördomar. Kanske för att det kommer alltför nära självupplevda händelser, resonerade Signe.

En annan viktig fråga som både ArtLab och biblioteken står inför handlar om definitionsmakt. Biblioteket ska ju vara ett rum för alla men där olika grupper och olika behov ibland krockar. Alla kan inte ha definitionsmakten samtidigt så kanske handlar det om att tydligare låta de grupper som inte annars har den, få den?

Läs mer om fler intressanta projekt på ArtLab Gnesta:
Trappgatan
Saqbatomaten
Swamp storytelling

/Marika Alneng

Uppäten och god workshop!

I torsdags genomförde vi så äntligen en workshop i Culinary Literacy. Metoden är hämtad från Free Library of Philadelphia och går dels ut på att lära sig om mat, dels (och kanske framför allt) att lära genom mat.

Tillfället var både en cirkelträff och samtidigt en öppen workshop på konventet Folk och kultur, där alla med entrépass kunde anmäla sig. Därför började Victoria Lagerkvist och Marika Alneng att berätta om själva satsningen och om den rapport som satsningen är en fortsättning på. Därefter berättade Malin Klintholm om själva metoden Culinary Literacy. Hon blev introducerad för den förra året då representanter från Free Library of Philadelphia höll i en liknande workshop på konferensen Next Library i Århus.

Med mer information om satsningen och metoden fick deltagarna sedan diskutera följande frågor vid sina bord:

  1. Vems språk får ta plats i rummet och på vilka villkor?
  2. Vilka grupper i samhället tror ni kan ha utbyte av en metod som Culinary Literacy?

Dags att laga
Sen var det dags för handspritning, receptgenomgång och matlagning. Vegansk avokado- och kikärtswrap stod på menyn. Så här såg det ut:

Några kommentarer från dagen:

“Enkelt sätt att mötas där alla kan vara med och bidra”
“Praktisk nytta av språkutbyten”
“Gav nya idéer till egen verksamhet”
“Grundläggande behov”
“Identitetsmarkör”
“Öppnar upp”
“Kunna prata om skillnader på ett odramatiskt sätt”
“Man måste prata med varandra för att klara uppgiften och då öppnas det lätt upp för mera prat!”
“Om det ska vara för integration blir det spännande även för etablerade svenskar – lära sig nya metoder och ord!”
“Hade varit roligare utan recept och med fler råvaror”

Här finns tillgång till Free Library of Philadelphias Toolkit för den som vill veta mer: CulinaryLiteracyToolkit_NextLibrary2017

P.S. Ofta kan det vara svårt att få tillgång till lokaler som är godkända för mer avancerad matlagning där upphettning behövs, men det finns många fina recept som fungerar väl utan kokning, stekning eller grill. Tillgång till vatten för att skölja grönsaker och att tvätta händerna är däremot ett krav för aktiviteten.

Ät en workshop!

Imorgon torsdag kommer vi att ses igen i vår cirkel. Men denna träff kommer att bli annorlunda, vi kommer nämligen att hålla workshop på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur.  Det betyder att även andra deltagare på konventet kan anmäla sig till vår aktivitet. Metoden vi ska testa heter Culinary Literacy och är en metod som utvecklats på Free Library of Philadelphia. Den går ut på att kombinera läsfrämjande med matlagning. Bilder och reflektioner utlovas!

/Marika Alneng

 

Delaktiga rum – både fysiska och digitala

Vissa rum lockar till lugn, andra till skapande och interaktivitet. Och så finns de spännande mellanrummen där allt kan hända!

Vår tredje träff i cirkeln Språk, makt och skapande gick under temat rummet, hur rummets utformning och tingen i rummen kan locka till olika typer av interaktivitet och inkludering. Vad är det som gör att stämningen varierar, att en ibland blir osäker på vad som är ok att göra i vissa rum och att det ibland bara inte går att låta bli att röra, testa och göra i andra?

Till träffen var uppdraget att läsa kapitel 3 i Rum för de yngsta av Barbro Johansson och Frances Hultgren som just berör rummet och möten. Även om texten handlar om de yngsta barnen är det mycket som kan läsas med andra målgrupper för ögonen. Som att  platsen blir till på nytt med varje besökare och att varje rum kommer med ett meningserbjudande.  Bibliotek är för många ett mellanrum mellan vardagens rutiner och plikter där lust och intresse avgör hur möten mellan människor och möten med rummet blir. Bibliotek kan också vara plats för kollektiv, social fostran, där besökare lär sig vilket sätt som är korrekt att bete sig på. Som att förstå om och när det är tillåtet att själv bidra – vilka gränser som finns för deltagande. Att vara en kompetent kulturkonsument innebär ofta delaktighet på ett specifikt sätt.

En uppgift inför träffen var också att i förväg se sig om på sitt bibliotek för att upptäcka platser eller saker som lockar till delaktighet (delaktighets-triggers). Det vi konstaterade när vi diskuterade uppdraget var att det finns många fler uttänkta sådana saker och platser för barn på biblioteken. Vilka saker och platser får vuxna att lockas till delaktighet? Kanske kan vi titta på andra verksamheter för inspiration, hålla ögonen öppna för vad som fångar uppmärksamhet och uppmuntrar till handling och deltagande.

Länsbibliotekets Maria Norkvist är speciellt intresserad av rumsliga aspekter och roliga lösningar och hon bjöd under dagen på ett föredrag med många inspirerande bilder av rum för skapande. (Ett inlägg av henne kommer)

Vår eftermiddag tillsammans ägnade vi åt att testa Virtuel Reality med våra telefoner. Genom att placera telefonerna i Google Cardboards och ladda ner olika appar fick vi en förståelse för hur VR fungerar. Denna teknik är enkel att använda och skulle kunna ingå i berättarstunder eller boksamtal. Vid samtal om en bok som utspelar sig i Paris till exempel går det mycket väl att via en app få upplevelsen att vara på plats.

Det finns en rad olika exempel på hur både VR, AR (Augmented Reality) och MR (Mixed Reality) kan användas på bra sätt för att lyfta t.ex kulturarv (som projektet med Fågelsjö i Gävleborg) eller för att förenkla en vardag (som att testa en ny möblering hemma, eller att enklare hitta rätt böcker och information på biblioteket). Det är lätt att se potentialen för tekniken även när det gäller arbetet med flerspråkighet.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=aMWDnvRBKiw&w=560&h=315]

Niklas Karlsson – Om interkulturalitet

Niklas, en av deltagarna i cirkeln, reflekterar här över begreppet interkulturellt förhållningssätt efter föredraget vi fick av Marita Castro 18/10.

“Interkulturalitet är ett förhållningssätt likaledes en metod att arbeta efter då öppenhet och dialog är dess fundament. Genom att öppna upp kanalerna åt båda hållen, från samhället till individ och tvärtom, framkommer alla möjligheter att identifiera genuina rörelser i samhället och på så sätt hänga med i samhällsutvecklingen. En människa definieras inte längre av dess etnicitet, bakgrund eller medfödda kultur; en människa definieras numera av vem den unika människan själv väljer att vara. På så sätt skapas ett nytt kulturlandskap, ett interkulturellt kulturlandskap, där vi behöver dialog, kunskap och möten för att upplysa oss själva i kollektivet om vilka vi är i det egna. Vi är transpersoner, vi är kulturnördar, vi är feminister, vi är idrottare, vi är syrier, vi är finländare, vi är araber, vi är hinduer, vi är veganer, vi är fotografer, vi är mammor, vi är pappor, vi är allt och vi är inget.

För att möta upp all denna diversitet och utveckla vår ställning som en kulturbärare i samhället behöver vi vara öppna för dialog och vi behöver tänka i termer av tillsammans. Vilka är vi (både vi som institution och vi som samhälle)? Hur blir vi en plats för alla? Det interkulturella förhållningssättet är i sitt innersta väsen ett sätt att nå ut i det individuella kollektivet som är dagens personsamhälle. Ett sätt att skapa kultur gemensamt via interaktion till skillnad från att befästa kultur genom gamla värderingar och uppfattningar. Det interkulturella förhållningssättet innehar också i sin natur ett automatiskt förhållningssätt som verkar emot diskriminering, rasism, kvinnofientlighet m.m. eftersom att förhållningssättet förbehållslöst identifierar och möter upp individen utifrån individens förutsättningar. Det är inte stämpeln i pannan som styr interaktionen när man tänker interkulturellt utan det är alltså individen och alla dennes intressen som styr. Stämpeln i pannan har vi tänkt bort för länge sedan.”

Tre får, en fågel, en robot och ett interkulturellt förhållningssätt!

Många skratt, stor kreativitet och fördjupad kunskap om interkulturellt förhållningsätt. Det sammanfattar vår dag tillsammans i onsdags när det var dags för andra träffen i cirkeln.

Dagen började i Harriet Aurells ateljé på söder i Stockholm, bara platsen är en inspiration i sig med sina roliga, kluriga, tekniska skapelser i fönstergluggarna och hyllor fyllda med material. Harriet är en av de som grundat Komtek och det råder inget tvivel om hennes engagemang när det gäller att hitta sätt att förmedla det roliga och viktiga med teknik. Under två timmar i Harriets verkstad hade vi möjlighet att få skapa utifrån tre olika typer av tekniska lösningar. Vi lärde oss om vibration med hjälp av motor och obalans, vi använde ledande sytråd och påsybara lysdioder och vi lärde oss om att göra objekt som roterades med hjälp av en kam (och då inte en sådan som används vid hårvård!).

 

Efter lunch åkte vi till Kista bibliotek och fick där träffa Marita Castro som ledde oss i intressanta tankar och samtal om interkulturellt förhållningssätt. Här kommer några av Maritas Powerpointbilder:

Att ha ett interkulturellt förhållningssätt är en utmaning som kräver mod eftersom det handlar omPromenad att ifrågasätta befintliga normer, om och om igen.

Vi gjorde också en privilegiepromenad som på ett tydligt visuellt sätt visar hur olika förutsättningar är för oss, vi har alla med oss något i bagaget som spelar roll för hur vi blir bemötta och för våra möjligheter att ta plats.

Dagen avslutades med ytterligare en promenad, den här gången i Kista galleria. På olika platser i köpcentret finns iBeacons, eller små sändare, utplacerade. Genom att ladda ner appen “Exil” i våra telefoner så kunde vi på dessa platser höra poesi, av poeter i exil, läsas högt i våra telefoner. Vi fick också vara delaktiga genom att svara på olika frågor i appen.