Biblioteket som flerspråkig arena

Under vårt besök på ArtLab Gnesta 30 januari fick vi tillfälle för gemensam reflektion. När vi berättar om satsningen, som bygger vidare på Victoria Lagerkvists rapport Språk, makt och hållbar biblioteksutveckling, så talar vi om att ett av syftena är att stärka biblioteken som flerspråkig arena. Så vad menar vi med det? Med inspiration av metoden design thinking försökte vi utforska det tillsammans.

Detta är några av de saker vi pratade om:

  • Vi behöver förändra det endimensionella tänket till ett mera tredimensionellt, och utgå från att den flerspråkiga arenan inte bara är ett rum utan hela samhället.
  • Fokus på att göra saker tillsammans så det blir ett dynamiskt lärande där olika personer får ut olika saker.
  • I språkträning är det ofta fokus på att träna svenska och att nyanlända måste träffa svenskar, men det behöver vara en tvåvägsprocess istället som utgår från att vi behöver varandra och där vi ifrågasätter vilka vi och dem som skapas.
  • En bredare syn på kompetens. Kompetens finns överallt och hos alls. Det finns massa kompetenser i biblioteket, men det är lätt att hamna i tänket att det är jag som ska göra allt. Påminna om att det handlar om att skapa möjligheter och samordna så att andra kan göra och fixa. Det förutsätter goda samarbeten.
  • Det blir lättare att prata med varandra om det finns en aktivitet – ett skapande tillfälle. Det kan bli krystat med bara kaffe. En gemensam aktivitet blir mer avväpnande och att göra saker tillsammans blir också inkluderande i sig. Att ha något att göra binder ihop oss med varandra.
  • Laga cyklar, simning, gå med stavar – identifiera olika basala företeelser.
  • Känna lokalsamhället och ha kontakter i detta. Kommunicera ut att alla är välkomna – inte bara för dig som är ditt eller datt. Därför viktigt med marknadsföring och att veta vilka vägar som är bra för detta. Via vad når vi fram till en person som är analfabet och nyanländ?
  • Det krävs god kommunikation och resurser.
  • På vilka sätt förskjuts olika resurser – vilka gynnas av det som är och vad är vårt uppdrag egentligen?
  • Några starka röster kan bli upprörda om till exempel dagstidningar tas bort. Vilka perspektiv styr? Starka röster går till sina lokala politiker och klagar om de är missnöjda. Verksamheten rättar sig efter den starka rösten. Hur kan vi hantera det i förhållande till en helhetsblick på verksamheten? Vad lägger biblioteken pengar, tankekraft och möda på egentligen?
  • Vad är ett bibliotek?
  • Satsa på mer digitalisering. Vilka satsningar ger effekt på lång sikt och vad är kortsiktiga besparingar?
  • Kunna stänga biblioteket för att jobba uppsökande på andra platser.
  • Verka för samsyn där vi tillsammans med arbetsgruppen och i relation till varandra definierar vad en flerspråkig arena är.
  • Alla i arbetsgruppen borde arbeta med biblioteket som flerspråkig arena.
  • Automatisera sådant som vi lägger för mycket tid på. Vad lägger vi tid på?
  • Mäta på andra sätt än utlån. Det är också kopplat till hur bra koll politikerna har på bibliotekets uppdrag idag. Statistik är viktigt, men vad och hur? Det handlar om hur vi berättar om biblioteket och dess värden.
  • Hela biblioteksverksamheten ändras med fokus på mötesplatsen bibliotek. Hur går vi i takt med varandra, med politikerna, med allmänheten? Vad tycker allmänheten och vad tycker vi? Motsvarar vi varandras förväntningar och vad finns det för krockar?
  • Mellanrum och träsk – mellanrum som tomhet och ensamhet, eller nåt annat. Vad betyder det att vara mellan sina språk? Måste en välja – måste jag vilja ha något jag aldrig haft. Tillhörigheten som norm.
  • Kontrasten mellan att lära sig svenska och att ha andra språk.
  • Shapeshifter – att gå in och ur olika roller.
  • Översättning mellan olika språk skapar kanske olika texter även om det är samma text i grunden.
  • Bibliotek som skapar ytor som bidrar till inkludering.
  • Bibliotek har makt och möjligheter – vilka är våra träsk? Mindset i gruppen, på arbetsplatsen, bland politikerna saknas. Hur kan vi arbeta med detta? Hur kan motstånd i den interna gruppen överbryggas? Hur får jag andra att förstå vad jag säger?
  • Vad finns det för exempel på flerspråkiga arenor och hur kan dessa flyta samman med biblioteket? Vad kan flyta samman med varandra? Till exempel Kyrkan i Strängnäs och makerspace.

 

Konst – process och provokation

Det var några veckor sedan nu som vi besökte ArtLab Gnesta. Men besöket lever kvar, det har satt sina spår.

Signe Johanessen, ordförande för föreningen ArtLab, tog emot oss när vi kom och berättade med energi om bakgrunden till verksamheten och de gamla bryggerilokalerna. Hon är själv konstnär, utbildad på Kungliga konstakademien, men med en djup vilja till förankring i den lokala verkligheten.

På ArtLab möter världen Gnesta och Gnesta möter världen. I huset finns residensrum och dit kommer konstnärer, författare, forskare från andra delar av världen som tillsammans hjälper till att tänka kring aktuella och angelägna frågeställningar ihop med boende i Gnesta. Processen är viktigare än vilket uttrycket blir. Det kan t.ex. handla om träsk, det kan handla om syrianska tomater eller som vid vårt besök – språk.

Utställningen Gränsens språk, språkets gränser är en utställnings som väcker känslor. Den består av ett antal videokonstverk som alla har kopplingar till 90-talets Balkan-krig och kretsar mycket kring fördomar och missförstånd. I en av videoverken sitter en montenegrinsk man i en soffa och pratar och skrattar. Men det är berättarrösten på svenska vi hör och denne berättar helt lugnt men också väldigt fördomsfullt om hur montenegrinska män är. Det är en utställning som behöver diskuteras efteråt. Hur långt kan konsten gå i att provocera? Provokationerna väcker oss, så kanske är de bra? Hur reproducerar vi själva fördomar? Får vi genom konst som testar gränserna bättre syn på oss själva? Eller bidrar en sådan utställning snarare till att befästa strukturer? Svåra men viktiga frågor om vilken roll och vilket ansvar en konstnär har för sina verk. Signe berättade att de som besökt utställningen med sin SFI-grupp, personer med ursprung i Somalia, Afghanistan och Syrien kände igen sig medan besökare från Balkan mer upplevde att den befäste fördomar. Kanske för att det kommer alltför nära självupplevda händelser, resonerade Signe.

En annan viktig fråga som både ArtLab och biblioteken står inför handlar om definitionsmakt. Biblioteket ska ju vara ett rum för alla men där olika grupper och olika behov ibland krockar. Alla kan inte ha definitionsmakten samtidigt så kanske handlar det om att tydligare låta de grupper som inte annars har den, få den?

Läs mer om fler intressanta projekt på ArtLab Gnesta:
Trappgatan
Saqbatomaten
Swamp storytelling

/Marika Alneng

Uppäten och god workshop!

I torsdags genomförde vi så äntligen en workshop i Culinary Literacy. Metoden är hämtad från Free Library of Philadelphia och går dels ut på att lära sig om mat, dels (och kanske framför allt) att lära genom mat.

Tillfället var både en cirkelträff och samtidigt en öppen workshop på konventet Folk och kultur, där alla med entrépass kunde anmäla sig. Därför började Victoria Lagerkvist och Marika Alneng att berätta om själva satsningen och om den rapport som satsningen är en fortsättning på. Därefter berättade Malin Klintholm om själva metoden Culinary Literacy. Hon blev introducerad för den förra året då representanter från Free Library of Philadelphia höll i en liknande workshop på konferensen Next Library i Århus.

Med mer information om satsningen och metoden fick deltagarna sedan diskutera följande frågor vid sina bord:

  1. Vems språk får ta plats i rummet och på vilka villkor?
  2. Vilka grupper i samhället tror ni kan ha utbyte av en metod som Culinary Literacy?

Dags att laga
Sen var det dags för handspritning, receptgenomgång och matlagning. Vegansk avokado- och kikärtswrap stod på menyn. Så här såg det ut:

Några kommentarer från dagen:

“Enkelt sätt att mötas där alla kan vara med och bidra”
“Praktisk nytta av språkutbyten”
“Gav nya idéer till egen verksamhet”
“Grundläggande behov”
“Identitetsmarkör”
“Öppnar upp”
“Kunna prata om skillnader på ett odramatiskt sätt”
“Man måste prata med varandra för att klara uppgiften och då öppnas det lätt upp för mera prat!”
“Om det ska vara för integration blir det spännande även för etablerade svenskar – lära sig nya metoder och ord!”
“Hade varit roligare utan recept och med fler råvaror”

Här finns tillgång till Free Library of Philadelphias Toolkit för den som vill veta mer: CulinaryLiteracyToolkit_NextLibrary2017

P.S. Ofta kan det vara svårt att få tillgång till lokaler som är godkända för mer avancerad matlagning där upphettning behövs, men det finns många fina recept som fungerar väl utan kokning, stekning eller grill. Tillgång till vatten för att skölja grönsaker och att tvätta händerna är däremot ett krav för aktiviteten.

Ät en workshop!

Imorgon torsdag kommer vi att ses igen i vår cirkel. Men denna träff kommer att bli annorlunda, vi kommer nämligen att hålla workshop på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur.  Det betyder att även andra deltagare på konventet kan anmäla sig till vår aktivitet. Metoden vi ska testa heter Culinary Literacy och är en metod som utvecklats på Free Library of Philadelphia. Den går ut på att kombinera läsfrämjande med matlagning. Bilder och reflektioner utlovas!

/Marika Alneng

 

Tankar kring skapande platser

Att skapa en lockande och inspirerande plats för skapande på biblioteket är en rolig och samtidigt klurig utmaning. Grundläggande för ett lyckat resultat är hur som helst att en utgår från kunskap om vilka användarna är, vad de längtar efter och vilka aktiviteter de skulle uppskatta. Här krävs inledningsvis ett gediget arbete med att samla information direkt från de tilltänkta målgrupperna. Iaktta, intervjua, dröm och samskapa fram idéer kring vilken typ av verksamhet ni kan bygga upp. Vilka är möjligheterna och hindren?

För värdefull inspiration och förförståelse om vilka fallgropar som finns rekommenderas att besöka besläktade verksamheter och hör efter vad som fungerar där och vad som kunde göras annorlunda. Sen är det, det där svåra med att få till en miljö som är funktionell men också känns bra att vistas i. Många är de frågor som måste besvaras för att en ska kunna göra rätt vägval. Hur många ska kunna delta och hur ofta ska vi ha aktiviteter? Ska användarna kunna skapa saker även på egen hand på andra tider? Hur mycket utrymme behöver var och en och hur undviker vi långa köer vid populära funktioner? Listan kan göras lång och det är lätt att tappa bort sig bland alla val. Då är det betryggande att det går att pröva sig fram i mindre skala och utöka efter hand som ett alternativ till att slå på stort från början.

collage[1077]

I collaget syns exempel från danska Risskov bibliotek där finns möjlighet att på egen hand få rå om en liten odlingslott. Här utvecklar användarna sitt kunnande tillsammans över generationsgränserna. Sår sina frön i krukor som de tillverkat av gamla böcker och byter nyskördade grönsaker med varandra. Här finns ett litet krypin för avslappning och pingisbord att mötas kring.

/Maria Norqvist

 

Tre får, en fågel, en robot och ett interkulturellt förhållningssätt!

Många skratt, stor kreativitet och fördjupad kunskap om interkulturellt förhållningsätt. Det sammanfattar vår dag tillsammans i onsdags när det var dags för andra träffen i cirkeln.

Dagen började i Harriet Aurells ateljé på söder i Stockholm, bara platsen är en inspiration i sig med sina roliga, kluriga, tekniska skapelser i fönstergluggarna och hyllor fyllda med material. Harriet är en av de som grundat Komtek och det råder inget tvivel om hennes engagemang när det gäller att hitta sätt att förmedla det roliga och viktiga med teknik. Under två timmar i Harriets verkstad hade vi möjlighet att få skapa utifrån tre olika typer av tekniska lösningar. Vi lärde oss om vibration med hjälp av motor och obalans, vi använde ledande sytråd och påsybara lysdioder och vi lärde oss om att göra objekt som roterades med hjälp av en kam (och då inte en sådan som används vid hårvård!).

 

Efter lunch åkte vi till Kista bibliotek och fick där träffa Marita Castro som ledde oss i intressanta tankar och samtal om interkulturellt förhållningssätt. Här kommer några av Maritas Powerpointbilder:

Att ha ett interkulturellt förhållningssätt är en utmaning som kräver mod eftersom det handlar omPromenad att ifrågasätta befintliga normer, om och om igen.

Vi gjorde också en privilegiepromenad som på ett tydligt visuellt sätt visar hur olika förutsättningar är för oss, vi har alla med oss något i bagaget som spelar roll för hur vi blir bemötta och för våra möjligheter att ta plats.

Dagen avslutades med ytterligare en promenad, den här gången i Kista galleria. På olika platser i köpcentret finns iBeacons, eller små sändare, utplacerade. Genom att ladda ner appen “Exil” i våra telefoner så kunde vi på dessa platser höra poesi, av poeter i exil, läsas högt i våra telefoner. Vi fick också vara delaktiga genom att svara på olika frågor i appen.

Vi ses igen 18 oktober

Även vid nästa träff är planen att vi kommer att blanda skapande aktiviteter med teori och samtal.

Dagen kommer att börja i teknikpedagog Harriet Aurells verkstad vid Mariatorget där vi ska få skapa tillsammans med henne (aurell.se).

Sedan kommer vi att ta oss till Kista bibliotek för att dels gå en poesipromenad i gallerian (http://ratsteater.se/produktion/teater/exil-fria-poeter-pa-flykt/) och sedan träffa Marita Castro från Vårljus som kommer att leda oss i samtal om olika begrepp för att öka vår förståelse för dem. Vad menas till exempel med ett begrepp som interkultur? Och hur kan vi bjuda in till interkulturella möten på biblioteken?

Jag är säker på att vi kommer att få en fin och givande dag! Fortsättning följer…

Första träffen – nu är vi igång!

Nu är vår studiecirkel igång , för tillfället med deltagare från fyra kommuner. Vi hoppas att fler ansluter. Vår första träff hade vi på Ebelingmuseet i Torshälla.

Där började vi med att lyssna till Maria Hallberg från museet som berättade om arbetet med utställningen “Berättelser i en väska” som visades på museet 2016. Den utställningen är en del i ett större utställningssammanhang med föreningen Artikel 31 som ursprunglig initiativtagare. Med stöd just i barnkonventionens artikel 31 – att ”öka barns möjligheter att påverka och fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”  – jobbar de fram metoder för att göra verkstad av paragrafens innehåll. Metoden har sedan spridit sig vidare och fler aktörer har bidragit med olika delar. Så här står det på Artikel 31 sida:

“Mellan 2013 och 2016 bjöd vi in ungdomar och unga vuxna att delta i en kreativ process och gestalta sina egna berättelser i var sin väska. I projektets workshops har deltagarna målat, skulpterat, konstruerat, arbetat med ljus, ljud och musik, broderat, flätat, sytt. De har byggt eller byggt om gamla väskor till utställningsrum för sina berättelser. Väskorna har sedan ställts ut på museer, konsthallar och kulturhus.”

Läs mer via denna länk.

När konstpedagogen på Ebelingmuseet hakade på började hon samarbeta med ett HVB-hem i Ekilstuna och de killar som bodde där då. Deltagarna fick varsin resväska att göra en utställning/berättelse i. Alla fick välja material som passade för det de ville uttrycka och det blev till slut väldigt olika resväskor och berättelser som visades upp.

Viktigt i Ebelingmuseets pedagogik i stort är att möjliggöra att konsten blir ett medel för barn och unga att berätta vad som är viktigt för dem. Konsten används också som medel för att skapa sammanhållning mellan människor, men även för att fördela utrymmet för vilka som tar plats. Det handlar mycket om att luckra upp mönstren i samhällen och våga ifrågasätta rådande norm om vilka röster som hörs och vilka som får eller inte vågar ta plats.

Vi på folkbibliotek har mycket att lära av hur våra kollegor inom museivärlden jobbar pedagogiskt med berättande och skapande för att fler berättelser ska få ta plats.

Nuläge, erfarenhetsutbyte och förväntningar

Eftersom detta var vårt första möte så tog vi oss tid att också dela med oss av våra erfarenheter, vilka aktiviteter de olika biblioteken erbjuder idag, vad som funkat och vilka förutsättningar som påverkar. Språkcafé är till exempel något som de flesta bibliotek har i någon form och oftast med någon extern samarbetspartner. I det sammanhanget pratade vi om vikten av att inte behöva registrera sig för att få vara med. Att det ofta blir i en form som kräver att man måste boka upp sig på flera träffar. Är det en form som utgår från behov eller utifrån vad som är lättast att administrera? Att ha stående tider dit du är välkommen om och när du kan, är en modell som har testats på några ställen.

När det gäller skapande verksamheter är det främst aktiviteter för barn och unga som arrangerats. Så som att skriva musiktexter ihop eller att producera en pod. Frågan om hur vi tar reda vad de vi riktar oss till verkligen vill göra är ständigt aktuell. De måste få ta tid, och kanske är ett sätt att just testa olika aktiviteter och därigenom skapa relationer.

Skapande

I studiecirkeln ska vi varva både praktiskt prova-på-skapande med samtal och kunskapspåfyllnad på olika sätt. Vår första träff avslutade vi med att skapa enkla digitala berättelser i iMovie. Tanken är att vi ska dokumentera vår process så att vi hela tiden har med oss och bygger på de tankar och reflektioner som dyker upp när vi ses. Därför blev första skaparuppgiften att just skapa något utifrån reflektioner kring vår första träff där vi pratat om representation och vikten av att lyfta fler berättelser. Lite bilder från skapandet:

 

 

Lite snack och mycket verkstad!

Lite snack och mycket verkstad! Vi kickar igång Språk, makt och skapande med en inspirationsdag om språk, skapande, delat lärande och interkulturella perspektiv på bibliotek. Tillsammans testar vi nya metoder som kan lyfta språk som en tillgång och skapa fler förutsättningar för möten över språk- och åldersgränser.

Vi håller till på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna.

Dagen är en del av en längre satsning som vill vara en experimentverkstad för nya metoder i biblioteksarbete.

Inför träffen fick vi videohälsningar från två av de medverkande:

Videohälsning från Anette Helgesson, JallaTillsammans!

Videohälsning från Anny Liivamäe, hemslöjdskonsulent på Sörmlands museum

(Videohälsningarna är tyvärr inte textade.)