schyst Bibliotek – Frida Närman Gästbloggar

“Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut.” Frida Närman, biblioteksutvecklare i  Värmland, bloggar om schyst kommunikation och kommunikationens betydelse för och i biblioteken.

När jag för några år sen arbetade med ett kompetensutvecklingsprojekt om hbtq och normkritik för bibliotekspersonal fick jag förvånansvärt många gånger frågan ”varför?”. ”Bibliotek är väl redan till för alla? Ingen hindras från att gå dit”. Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

“För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.”

Som offentlig plats har biblioteket ett stort ansvar att vara just ett öppet rum för alla. Samtidigt påverkar och påverkas de av samhällets normer. Sofie Samuelsson, utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm, ringar in det väl i boken Normkritik, hbtq och folkbibliotek: ett försök. Sofie skriver:

* Biblioteksrummen är inte neutrala. 

* Biblioteken speglar samhället och är präglade av samhälleliga strukturer. 

* Biblioteken är institutioner där föreställningar om världen, värderingar och normer skapas och återskapas. 

* I biblioteken befästs normer.

(Samuelsson 2016, s. 12)

Schysta workshops

Dessa tankar blev vägledande när vi ett par år senare inledde processen att ta fram Schyst bibliotek (2019). Materialet bygger på Region Värmlands handbok Schyst kommunikation (2014), en handbok med tips och exempel för att hjälpa människor att kommunicera mer jämställt, jämlikt och inkluderande – schyst helt enkelt.

Målet är jämlik kommunikation där alla kan känna sig inkluderade i ord och bild. Schyst bibliotek delar samma målsättning men fokuserar på bibliotekets och bibliotekspersonalens specifika förutsättningar. Under våren 2018 träffade jag tillsammans med kommunikatören och frilansskribenten Katarina Averås (som skrivit text till samtliga Schyst-material) deltagare från två bibliotek i Värmland vid tre tillfällen. Vi samtalade och workshopade gemensamt kring frågor om:

  • Vilka målgrupper biblioteken når, vilka som inte nås och varför.
  • Normer som riskerar att stänga människor ute, medvetet eller omedvetet.
  •  Hur livsavgörande det är att få känna igen sig i de ord och bilder som visas och att kunna hitta någon att spegla sig i.
  • Vem som får synas, på vilka sätt de syns och om vem som inte får synas alls.
  • Bibliotekets viktiga roll i just det och såklart.
  • Kommunikation

Kommunikationens betydelse

De ord, bilder och uttryck som vi omges av bygger många gånger på föreställningar om hur människor förväntas vara. Ofta använder vi dem av gammal vana och riskerar då att förstärka normerna de bygger på. På så sätt krymper vi handlingsutrymmet för den som inte är en del av normen. Som självstående (jag ogillar ordet ensamstående) förälder till en 6-åring blir jag till exempel djupt upprörd varje gång det förutsätts att en familj är lika med mamma, pappa och barn. För att någon annan tar sig rätten att definiera vad en familj är och bör vara. Och får mig att tveka på att min familj är rätt. Ja det händer ofta, fortfarande. Genom att medvetet välja ord och bilder som bryter mot normerna inkluderar vi fler.

En föräldrahylla på ett bibliotek. I en pratbubbla står Vem är förälder? På många bibliotek finns specifika temahyllor. Då är arbetet med skyltning och innehåll extra viktigt för att inkludera fler perspektiv än de som ryms inom normen.
Har du funderat på vad föräldrahyllan på ditt bibliotek signalerar?

Även om vi kanske inte titulerar oss kommunikatörer, kommunicerar vi hela tiden. Speciellt på bibliotek. Från samtal över disk till möten under pop-upverksamheter och bokbussrutter. Genom sociala medier, affischer och annonser. Men även genom skyltningen av temahyllor, aktiviteterna som ryms i vårprogrammet, vilka medier som frontas och vilka som placeras längst ner i hörnet.

Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut. En ny rapport från Språkrådet, Svenskan är den fasta inredningen, undersöker språklig representation i offentliga rum med vårdcentraler och bibliotek som exempel. Rapportens slutsats är att det språkliga landskapet i dessa miljöer inte speglar människornas vardag, utan domineras av svenska:

”Vilka språk som tillåts synas i det offentliga rummet skickar en signal om vilka språk som uppfattas som betydelsefulla i samhället” (s.3).

(Bylin & Spetz – Språkrådet 2019, s. 3).

Kommunikation handlar inte bara om vad som sägs och visas utan också om vad som inte sägs och vad som inte visas. När vi tog fram Schyst bibliotek diskuterade vi bland annat temahyllor med föräldrahyllan som exempel. Hur viktigt det är att skylta med alla möjliga perspektiv på vem som kan vara förälder och vad ett föräldraskap kan vara. Ett annat exempel har att göra med vem biblioteket finns till för. Det bibliotek som bara visar bilder på tryckta böcker får svårt att motivera för alla som läser på andra sätt att biblioteket också är till för dem. Ibland behöver vi spegla samhället så som vi vill att det ska se ut, inte nödvändigtvis så som det är. Vi behöver visa den förändring vi vill uppnå. Om vi vill vända trenden att pojkars läsförståelse blir sämre behöver vi visa att pojkar och män läser och lyfta upp män som bibliotekarier och läsande förebilder. Stökiga ungdomsgäng som förstör på bibliotek kan inte vara den enda bilden unga killar får se om sig själva och bibliotek, i alla fall inte om målet är att få dem intresserade av läsning.

På bibliotek har alla berättelser sin plats

Vi inledde vår första workshop i Schyst bibliotek med att visa Saga Beckers tal från Kulturrådets konferens Queer kultur. Där berättar hon om hur det, när hon växte upp, inte fanns ord i böckerna för att benämna transsexualitet eller transpersoner. Att det inte fanns någon person, i kulturen eller annanstans, som hon kunde spegla sig i. Hur det inte fanns någon som hon. Vi visade hennes tal för att tillsammans reflektera kring vad det gör med en människa att inte synas. Hur viktigt det är att få ta plats, att bli representerad och det ansvar bibliotek som offentlig plats har i att ge utrymme åt alla. Jag kan inte tänka mig att det finns en plats som är bättre lämpad än bibliotek att lyfta fram mångfald, perspektiv och framför allt låta alla berättelser ta plats och rymmas i vårt gemensamma rum.

Saga Becker reflekterar på Kulturrådets konferens Queer kultur.

Källor
Alla ska med (2019). Länsstyrelsen Skåne. Tredje upplagan.
Bylin, Maria och Spetz, Jennie (2019). Svenskan är den fasta inredningen. Språkrådet. Institutet för språk- och folkminnen.
Samuelsson, Sofie (2016). Normkritik, hbtq och folkbibliotek. Ett försök. Regionbibliotek Stockholm.
Schyst.se

Frida Närman är biblioteksutvecklare i Region Värmland och har varit med och tagit fram materialet Schyst! Bibliotek.

Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.