Labba fram lösningar – Marianne Kiiskilä gästbloggar

Hur är det att göra prototyper tillsammans? Hur byggdes idén om det virtuella spelet “Det var droppen”? Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggar om sitt deltagande i lab om Agenda 2030, vatten och jämlikhet.

Ett Lab handlar om att utveckla och arbeta efter metoder för innovation och samproduktion och därigenom leverera nyttor och effekter. Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Till den 14 november bjöds 12 personer från olika kunskapsfält och olika bakgrund in till ett lab där vi tillsammans utifrån Agenda 2030, med särskilt fokus på vatten och jämlikhet, skulle forma en prototyp till ett mobilt kit, en form av aktivitetslåda, för användning på bibliotek och liknande mötesplatser. Lab:en leddes av Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab.

Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Som förberedelse inför labbet hade alla fått tänka ut en personlig berättelse om vår relation till vatten. Vi fick sedan utifrån vår berättelse bygga en prototyp och sedan visa den och berätta för hela gruppen. Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn. Vi fick även ta fram goda exempel på kommunikationsinsatser gällande Agenda 2030 som vi gick igenom.

Ta fram gemensam prototyp

Biblioteken i Sörmland hade tagit fram illustrationer och beskrivningar av olika biblioteksbesökare. Vi skulle välja ut en person var och genom känslokort beskriva hur den personen känner innan och efter att de använt sig av vår aktivitetslåda. Hur får vi alla dessa olika individer att intressera och engagera sig för vår låda? Det var utmaningen.

Nästa steg var att vi en och en – med våra olika biblioteksbesökare i åtanke – skulle fundera på var i biblioteket lådan ska finnas, vad lådan heter och vad som händer med deltagaren efter att hen har använt lådan. Vi skulle skapa av materialet i rummet och beskriva.

Därefter skulle våra individuella förslag föras ihop till en aktivitetslåda, som vi sedan presenterade för andra grupperna. Min grupp hade valt att satsa på AR-tekniken och bygga en virtuell spelbana över hela biblioteket vid namn ”Det var droppen” där besökaren fick skapa medvetenhet om deras egna påverkan på miljön.

WeQ är större än IQ.

Andra grupper hade tagit fram prototyper av fysiska miljöer där besökarna kunde få se och uppleva vattnets kretslopp genom människan och där man uppmanades att bidra med input kring frågor rörande vatten.

När jag fick höra andras idéer, så vidareutvecklade det även tankar om min aktivitetslåda. I grupperna fick vi vidareutveckla våra prototyper i flera omgångar och avslutade med ett kort skådespel om våra lådor.

Under en dag har vi gemensamt erbjudit våra perspektiv, diskuterat olika utmaningar och tänkbara lösningar och skapat 3 olika idéer på mobila aktivitetslådor. Helt klart är det att WeQ är större än IQ, det vill säga gruppens styrka är större än individens.

Marianne Kiiskilä är biträdande processledare i Samhällskontraktet. Genom Samhällskontraktet bedriver Eskilstuna kommun, Västerås stad, Region Sörmland, Region Västmanland och MDH en nära samverkan kring forskning och utveckling. Marianne har tidigare arbetat som samordnare för finskt förvaltningsområde i Hallstahammar kommun, och drivit VR-projekt inom äldreomsorgen.

Design thinking for Libraries i praktiken – Andrea Hofmann gästbloggar

Andrea Hofmann skriver om sitt och biblioteken i Malmös deltagande i ett nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. I projektet ingår också bibliotek i Vilnius, Reykjavik och Århus.

Biblioteken i Malmö deltar under två år i ett Nordiskt/Baltiskt nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. Deltagarnas fokus i projektet ”Human-Centered Design in Nordic/Baltic countries/libraries” är att lära, undersöka och dela användarcentrerade metoder och förhållningssätt tillsammans med varandra under 2019-2020. Detta görs framförallt genom nätverksträffar hos de deltagande biblioteken. Förra veckan träffades nätverket på Nationalbiblioteket i Vilnius.

Projektet utgår ifrån Design thinking for libraries och visionen är att testa och ”hacka” metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder. Projektet genomförs med bidrag från Nordisk kulturkontakt.

“Visionen är att testa och ‘hacka’ metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder.”

De bibliotek som deltar i projektet förutom Malmö är Reykjavik, Vilnius och Århus. Alla bibliotek jobbar i projektet med en egen användarcentrerad utmaning på sitt bibliotek. När vi sedan träffas på våra nätverksträffar arbetar och labbar vi med värdbibliotekets utmaning.

Första nätverksträffen var i Reykjavik i juni i år och då jobbade vi med isländarnas utmaning kring att skapa ett rum för unga personer i ett områdesbibliotek utanför Reykjavik. Här fokuserade vi till stor del på metoder i att lära känna användarnas behov i det lokala området där biblioteket var, vilket vi bland annat gjorde med intervjuer och att skapa personas.

En trappa upp till ett bibliotek. I trappan sitter tre personer och en person står brevid. De pratar med varandra. I trappan står stafflin med fotografier. På ena sidan trappan står siffrorna 1-5 lodrätt och ett ord.
Prototyp 1.

Den andra nätverksträffen hade vi förra veckan i Vilnius och då arbetade vi med deras utmaning om att utveckla ett navigerings- och skyltningssystem så att besökarna bättre ska hitta på biblioteket.

Ingången till ett rum. I rummen syns en person som sitter i en fåtölj vid ett bord. Över dörrkarmen på väg in i rummet står Sound & Visual Labs med stora orange bokstäver. På dörren sitter en gul pil. De sitter notsymboler på flera ställen. På golvet står en pinne och längst upp en gul rund skylt där det står Sound & Visual Labs.
Prototyp 2.

Under denna träff var fokus på att prototypa idéer och sedan testa dem live på både besökare och personal. I samband med det samlade vi in synpunkter, kanske justerade vi prototypen något efter det och testade den igen. Till slut dokumenterade vi all feedback som blev till ett underlag för biblioteket i Vilnius till när de ska genomföra en pilot för ett nytt navigeringssystem.

Bilden är tagen några trappsteg upp i en trappa. Väggarna är vita. På stengolvet ligger är orange spår lagda. På väggen är två vuxna och ett barn som dansar ringdans målade. På den vita väggen från dörröppningen på ena sidan syns en röd rävsvans med vit topp målad.
Prototyp 3.

Nästa träff är i Malmö i slutet av maj nästa år och då kommer vi att fördjupa oss i den sista fasen i Design Thinking for Libraries: Iteration och Implementation.

Andrea Hofmann är verksamhetsutvecklare på Biblioteken i Malmö. Biblioteken i Malmö har använt Design thinking-metoder tidigare i exempelvis KRUT och nya barnavdelningen Kanini.

Kollaborativt lärande och kak-experiment på Next Library 2019

Bibliotek är platser för lärande. Och biblioteksutveckling måste präglas av att vara både modig och kollaborativ. Victoria delar ett par fragment från konferensen Next Library 2019.

Pride. Aarhus är en stad som är enkel att gilla. Jag anländer en lördag. Det är eftermiddag och årets pride-parad pågår för fullt. Regnbågsflaggor svajjar. Jag tänker att det bibliotek som är mitt slags bibliotek alltid kommer stå upp för regnbågsflaggan. Alltid kommer välja att vilja vara ett tryggt rum.

Bara någon timme efter ankomsten och en hetsig, men god lunch beger jag mig tillsammans med min kollega Malin till Institut for (X) som är ett slags kreativt område på Godsbanen. En gemenskap. Ett flöde av påhitt.

Crazy Cake.  Efter en rundvandring på området finner jag mig själva smula kakor, kasta maränger och sprida gröna kryddor på ett bord. 

Everything is built in cake. Temporariness is key

Från beskrivningen av workshopen Crazy Cake.

Crazy cake är ett verktyg för att skissa fram hur någonting skulle kunna bli. Materialet är ätbart.  Jag är lite skeptisk, men nyfiken. I grupper bygger vi idéer om biblioteken om 100 år. Tillsammans gör och pratar vi fram prototyper. Min grupp skapar något slags universum. Det är en dystopi över döende planeter, men det är också en vision som inbegriper ett ambitiöst försök att synliggöra relationer som det centrala i all biblioteksutveckling.  Mellan människorna, planeterna och vad som finns kvar. Biblioteket blir inte en plats, men bibliotekarierna behöver finnas på varje plats.

Varje grupp delar sin idé, och skapar en berättelse. Prototypen hjälper oss sätta ord på något diffust. Visualiseringen framför oss ger oss ett verktyg för att berätta, men den hjälper också de andra att ställa relevanta frågor. Och att påverka och utveckla vår idé.  

Agenda 2030. Det är söndag och snart tid för studiebesök till Risskov bibliotek och deras biblioteksträdgård. Egenmakt kan betyda möjlighet att kunna gro egna grönsaker. Biblioteken är också människornas, en delad tillgång. Biblioteksträdgården är en förlängning som vill förena våra behov av gemenskap och hållbarhet.

Innan Risskov promenerar jag till konstmuséet ARoS. Där pågår konstutställningen Tomoworrow is the Question. Det är en kollabration mellan AroS och Luiose Faurschou som leder ART 2030. ART 2030 är ett maffigt konstprojekt som sätter samman de Globala målen med konst och handlingskraft.

Jag fastnar i konstutställningen – i projicerade blomstervattenfall, dataspel och jordglober. Konstverket Tomorrow is the question är en installation av pingisbord som bygger på idén att konstverket aktiveras när vi väljer att ta del av det.

It is not what you see that is important, but what takes place between people.
Rikrit Tiravanija

Next Library. Allt detta är en del av min upplevelse som deltagare i Next Library 2019. Det är en konferens som vill utforska och utveckla folkbiblioteken, och en samlingspunkt som vill hitta och testa former som stödjer människors lärande. Konceptet är att dela, tänka och göra tillsammans. Dagarna är fullspäckade, och många av aktiviteterna är interaktiva eller åtminstone byggda för att möjliggöra interaktioner.

På måndagen kickar det igång på riktigt. Alla dagarna präglas av spännande samtal med nya och gamla bekanta. Jag fångar upp perspektiv, får tips på läsning och projekt, och spanar på metoder att ta med hem.

Rethink learning. Vad händer om vi utmanar invanda tankar om hur vi organiserar lärande? Jag smiter iväg från Dokk 1, biblioteket i Aarhus, för att delta i en breakout-session som fokuserar på idéer om den tillfälliga platsen för lärande, och att forma lärande över generationsgränser. Jag blir inte besviken.

Vi sitter i mindre grupper som till hälften består av deltagare från konferensen, och till hälften av  14-15åringar från Aarhus. Med hjälp av en kortlek samtalar, lär vi och tänker tillsammans kring något som vi gemensamt bestämmer är mest relevant för oss där och då. Min grupp gör en plan för lärande och aktiviteter kopplat till stigande havsnivåer. Men det intressanta är vårt utbyte av erfarenheter, olika perspektiv och hur det kan tas tillvara.  

Jag tänker att sådana här sammanhang borde vi skapa fler av.

En pin där det står My statement! Coffe solves everything. Det är också målat ett hjärta.
Överallt finns möjlighet att testa saker, experimentera, leka och uttrycka sig.

Next Library tar plats vartannat år i Aarhus, och vartannat år någon annanstans. Flera aktiviteter inom Språk, makt och skapande har inspirerats av lärande som hänt på eller genom Next Library. Detta var tredje gången Victoria besökte Next Library.