Robotar och kärlek. Programmering och läsfrämjande!

Blue bot, Evo och Sphero

Jag packar upp dem en efter en. Först Sphero, sen Evo och sist Blue bot. Kartonger, sladdar och instruktioner. Och så de små liven. Hur konstigt är det inte, att nyinköpta robotar i plast kan kännas så…levande. Speciellt Evo får jag genast en varm relation till. Kanske är det egensinnet, att hen inte helt följer mina instruktioner, pockar på min uppmärksamhet med obegripligt småprat och som får för sig att rulla iväg lite på egen hand. Jag läser, testar och märker att jag ibland pratar lite med dem, uppfostrande. Kommer på fler finesser och testar igen.

Kanske är jag inte så konstig trots allt som relations-skapar med robotar. Jag tänker på två forskningsprojekt jag nyligen läst om där barn fått läsa för en robot för att se om läslusten ökar. I Luleå har 14 barn fått läsa för robothunden Vinci och i Madison i USA har Minnie fungerat som läspartner. Resultaten har visat sig vara positiva i båda fallen, läsningen har lossnat och barnen fått större självförtroende. Roboten Minnie fick under testperioden även följa med barnen hem i två veckor. Då kunde det hända att forskarna fick bilder av Minnie i olika positioner och situationer skickade till sig. Och vid nått tillfälle kom hon tillbaka efter en vistelse med nya kläder. Det är alltså fler än jag som skapar relationer med robotar :).

Även om mina band nu är starka till våra nya robotar så är det inte tänkt att de bara ska hänga på kontoret i Eskilstuna. Är du nyfiken på någon av dem och vill testa en aktivitet, hör av dig så skickar vi för utlån! Robotarna programmeras och styrs delvis via appar så du behöver själv ha en surfplatta.

Tips på projekt för inspiration

Programmera en berättelse till sagostunden, här Rödluvan och Vargen med en Ozobot Evo:

Programmera en utmaning utifrån en bok ni läst, här tillsammans med Sphero:

Här ett exempel från Ängelholm om hur de jobbat med Blue bots:

Väcka lust till läsning hos vuxna med svenska som andraspråk

Annika Liljengren är bibliotekarie i Landskrona. För några år sedan deltog Annika i en forskningscirkel om att väcka lust till läsning av skönlitteratur hos vuxna personer med svenska som andraspråk. Vad var svårt med att vara med i en forskningscirkel? Hur bidrog deltagandet till utveckling?

Biblioteket i Landskrona. Det är en vit byggnad med orange kanter. Byggnaden ser ut att ha 3-4 våningar. Det finns ett torn. Himmeln är blå. Framför är det grönskande gröna träd. Några människor i vårkläder går längs med biblioteket.
Landskrona bibliotek. Foto: Yazan Smadi.

Vem är du och var jobbar du?
Jag är bibliotekarie på Landskrona bibliotek med inriktning mot vuxna besökare.

Du var med i en forskningscirkel för några år sedan, hur var det att vara deltagare?
Det var intressant och utvecklande. Det tog mycket tid men gav mycket. Lotta Bergman, universitetslektor på Malmö Högskola, som undervisar i litteraturkurser för blivande svensklärare och forskar om läsning, litteraturdidaktik och skrivande, var vår handledare och det kändes som ett privilegium att få ta del av hennes erfarenhet, idéer och kunskap.Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning

Vad utforskade du i forskningscirkeln?
Målet med vårt projekt var att väcka lust till läsning av skönlitteratur hos vuxna personer med svenska som andraspråk. Vi prövade oss fram genom bokprat, boksamtal och författarbesök tillsammans med elever på vuxenutbildningen.

Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning.

Annika Liljengren, bibliotekarie

Hur har ditt deltagande stärkt dig i ditt yrkesutövande?
Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning. Jag blev bättre på att reflektera, ta till mig kunskap, utvärdera mitt nuvarande arbetssätt och hitta nya sätt att arbeta.

På vilket sätt bidrog ditt deltagande i forskningscirkeln till utveckling av bibliotekets verksamhet?
Rollfördelningen mellan lärare och bibliotekarier blev tydligare och vi hittade en samarbetsform som fungerade bättre än tidigare.

Vad tyckte du var mest värdefullt med att vara med?
Att få så lång tid på sig att utveckla sitt arbete med stöd av forskare och kollegor.

Vad tyckte du var svårt?
Att få tiden att räcka till att fördjupa mig i forskningslitteratur så mycket som jag önskade.

Har du något tips till någon som överväger delta i en forskningscirkel?
Det var lättare för mig att förhålla mig och göra jämförelser genom att ”forska” på ett pågående arbete än att börja med något helt nytt.

Annika Liljengren är bibliotekarie i Landskrona och deltog i Region Skånes projekt Forskningscirklar för utveckling av bibliotekens läsfrämjande verksamhet som pågick under 2017 och 2018. Annika har reflekterat i avsnittet Från checklista till Kreativa diskussioner: Läslyft för elever med svenska som andraspråk i skriften Aktionsforskande bibliotekarier.