Hur mäter vi utifrån bibliotekslagen?

Mätbara mål är vår tids våta dröm. I jakten glömmer vi inte sällan att det som är lättast att mäta inte alltid är det mest viktiga. Samtidigt verkar vi vara så många som är överens om att allt inte går att mäta. Att det kanske inte ska mätas. Att det finns tillfällen då det till och med är kontraproduktivt.

Senaste åren har jag funnit mig i ett otal samtal om att mäta bibliotek. Om att mäta i offentlig sektor. Om svårigheterna med att mäta. Om att allt ändå måste mätas. Om vi inte mäter finns vi inte. Och vi finns genom det vi mäter.

När Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans utkom 2018 var vi nog en och annan som kände en slags lättnad. Motstånd. Vi må leva i mätbarhetens tidsålder, men vi kan inte göra det okritiskt. För konsten att mäta på ett sätt som gynnar demokratisk utveckling är inte så himla enkelt.

Alla siffror är inte dåliga. Det är inte det. Mätbarhet är inte per se något dåligt. Det är viktigt för att det kan berätta viktiga saker. Som att det krävs 130 liter vatten för en kopp kaffe. Eller att Sörmland är en region med högre arbetslöshet än på de flesta andra håll i landet. Men det kan inte berätta allt. Det kan inte berätta om du i mötet med de 15 personer du träffade när du bemannade disken gjorde skillnad. Det kan berätta att 15 personer besökte biblioteket. Vad hände i era möten? Vad lärde du dig och vad lärde sig personen du mötte?

Vi pratade om Jonna Bornemark i vår forskningscirkel, och Bornemark föreläste i forskarcirkeln som just nu pågår inom den nationella satsningen Digitalt först med användaren i fokus.

Vad säger andra?

Mätbarhet, styrning och kvalitetssäkring har också varit oundvikliga inslag i forskningscirkeln jag är deltagare i. Därför att vår tids karaktäristik också har stor betydelse för vårt yrkesutövande, för våra bibliotek och för att leva här nu.

Vi fick i vår forskningscirkel i uppgift att fråga våra kollegor om hur de ser på sättet att mäta verksamhet och vad det får för konsekvenser. Vilka dilemman ser du med med sättet vi idag mäter biblioteksverksamhet? Hur påverkar det verksamhetsutveckling om/att kvaliteten ofta mäts i siffror (tex besöks- och lånestatistik)? Jag ställde frågan i en grupp för regional biblioteksverksamhet som jag är med i.

En klok kollega i ett annat län skrev: “Det är så himla viktig diskussion eftersom mått på lån och besök kan vara direkt kontraproduktivt mot prioriterade grupper i bibliotekslagen.” Flera lyfte också att det i bibliotekslagen inte står något om mål för besök och utlån i lagen.

Det är alarmerande. Biblioteksutveckling som vill göra människor delaktiga och leva upp till bibliotekslagen måste därför vrida och vända ganska många gånger på satsningar så att mätning blir en tillgång och inte ett hinder.

En annan kollega skrev: “Det är lätt att om vi mäter samma saker som vi alltid gjort blir vi kvar i samma sätt att arbeta. Men ingen mätmetod påverkar om vi inte analyserar de siffror vi får och ställer oss frågan Varför.”

Ytterligaren en annan kollega skrev: “Varför inte utgå från de prioriterade gruppernas behov, tex?” Och föreslog kvalitativa intervjuer med användare som en väg framåt.

Kvalitetssäkra allt du gör!

Tillbaka i forskningscirkeln kom vi så tillbaka till styrningsmodeller som stör, och vårt mätbara samhälle. Det fick mig att återigen tänka på vilken expert jag är på att rabbla den regionala biblioteksverksamhetens uppdrag enligt bibliotekslagen. Vi ska främja kvalitet, verksamhetsutveckling och samarbete hos folkbiblioteken i länet. Antalet gånger jag säger detta per år. Ni vill inte veta.

Vi pratade om begrepp och deras innebörd. Vad förväntas av oss? Gör kvalitetssäkrad verksamhet att vi egentligen är på rätt spår? Jag vet inte riktigt, men jag anar att vi ibland tappar bort väsentligheter i detta.

För några år sedan kom skriften Mäta och Väga – om statistik och effektivitet på folkbibliotek där Malin Ögland inleder förordet med:

Kan man använda kvantitativa mått för att mäta kvalitativ verksamhet? Och i så fall: vari ligger kvaliteten i det kvantitativa att låna ut böcker?

Jag tänker att vi behöver fortsätta ställa en massa sådana frågor, men också att många fler behöver bli mera ivriga på att hitta och praktisera möjliga svar.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *