KRUT – rum för yttrandejämlikhet

På Malmö stadsbibliotek finns en avdelning som heter KRUT. När lokalerna blev tomma efter att barnavdelningen flyttat antog en arbetsgrupp på biblioteket utmaningen att försöka skapa en jämställd och yttrandejämlik plats för målgruppen unga. Men de gjorde det inte själva, tidigt utvecklades ett samarbete med Tjejer i förening och White arktitekter som redan jobbat med att skapa rättvisa och jämlika platser i Malmö.

I skriften Att gestalta ett jämställt rum; Metoder, vägval och lärdomar beskrivs arbetet utförligt. Intressant är att projektgruppen valde att inte utgå från bibliotekskontexten utan att lyfta blicken och se på ungas livssituation som helhet, och prioritera efter dessa förutsättningar.

Några av nycklarna för att skapa delaktighet:
– Unga anställdes
– Unga som redan jobbat i tidigare jämlikhetsprojekt blev mentorer, unga lära unga
– Anställningen började med utbildning i jämställdhet, barns rättigheter och metoder för brukarinvolvering
– Värdeövningar genomfördes för att ge tillfälle att reflektera över egna värderingar och beteenden
– Brukarinvolvering – metoder användes för att fånga in fler tankar och idéer
– Skisser och prototypande genomfördes efter idéer, behov och önskemål
– Testarrangemang – att planera och förverkliga idéer ger erfarenhet framåt


Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.

Sofia Lindström Sol: Delaktighet som en process att omfördela makt

När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Sofia Lindström Sol, forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet, bloggar om delaktighet i kulturen från ett historiskt och politiskt perspektiv.

Delaktighet och deltagande är begrepp som syns överallt idag – inte minst i kulturen. Läs de nationella kulturpolitiska målen så som de formuleras i alla de nordiska länderna, och du hittar flera passager kring betydelsen av aktivt deltagande och delaktighet.

Men vad betyder det egentligen? Vad är det att vara delaktig i kulturen? Och vad är det offentligt finansierade kulturinstitutioner kan göra för att leva upp till målen om delaktighet? I denna text tänkte jag bena lite i begreppet och ge det ett historiskt, och politiskt, sammanhang. På så sätt kan man förstå delaktigheten, och dess konsekvenser, lite bättre.

De unga i Paris och Stockholm

Begreppet delaktighet var på tapeten under 60- och 70-talet. Det var en tid av politisk omvälvning då en ung generation gjorde uppror mot den äldre; deras värderingar och levnadssätt. I gatorna i Paris klistrades affischer med slagord upp.

Ett exempel på vad som kunde stå på en affisch är text som beskriver hur man böjer verbet ”participier” (delta) på franska; jag deltar, du deltar, han deltar, vi deltar, ni deltar, de profiterar. Den sista, skarpa formuleringen kan läsas som en kritik av majoritetssamhällets vilja att öppna armarna; delta! Vilket kan vara ett effektivt sätt att sätta locket på kritik. De unga på Paris, och även Stockholms, gator ville inte delta! De ville ha förändring!

Inte alla såg delaktighet som ett maktutövande, utan som en essentiell del av demokratin. Mot andra filosofer som argumenterade för elitstyre menade Carole Pateman i sin bok Participation and Democratic Theory (1970) att allas delaktighet i samhället är nödvändigt för att vi ska kunna ha en fullständig demokrati.

Vem bestämmer över kulturen?

Även idag är begreppet kopplat till demokrati. Precis som på 60-talet antyder begreppets popularitet att samhället är under omvandling; klyftor mellan rik och fattig ökar, segregationen hindrar människor att ha goda livsvillkor, unga människor engagerar sig allt mer sällan i föreningar, partier och organisationer, anti-demokratiska politiska partier (visst låter det motsägelsefullt?) vinner mark – utanförskapet framstår som det mest akuta, politiska problemet vi har idag. Hur ska vi få människor att kunna delta i samhället och i demokratin.

Kravet på delaktighet kommer inte bara genom oro. Sedan 80-talet har internets intåg i våra liv, persondatorernas spridning och på senare tid de smarta telefonerna gjort att vi förväntar oss ha tillgång till möjligheter att påverka på sätt vi aldrig tidigare gjort. Genom olika sociala medier kan vi till och med ha direktkontakt med våra makthavare. Den digitala delaktigheten är större än någonsin, på gott och ont.

I kulturen sätter delaktighetsbegreppet fingret på frågor kring vem kulturen är för, vem som bestämmer över den, och hur den bör legitimeras. Även här spelar teknologi en viktig roll, framförallt har den hierarkiska uppdelningen mellan producent och konsument av kultur börjat luckras upp i en tid då utvecklingen gjort det lättare än någonsin att skapa och dela en kulturell produkt.

Tillgång, interaktion och delaktighet

Medieforskaren Nico Carpentier har diskuterat skillnaden mellan tillgång, interaktion och delaktighet på ett sätt jag tycker är intressant. Han menar att tillgång egentligen bara kräver en deltagares närvaro. Ofta är det detta man pratar om när man pratar om delaktighet i kulturpolitiken; vem kommer till föreställningar, hur många får del av kommunens kulturskola, hur ska vi bredda publiken?

Interaktion är ofta tolkat som ”aktiv delaktighet”, det vill säga att på något sätt interagera med sin publik eller sina användare genom dialog eller genom föremål. Delaktighet däremot, kräver medbestämmande. Det är här begreppet får en politisk innebörd (influera) snarare än en sociologisk innebörd (delaktighet som att höra till, vara del av).

Dessa tre – tillgång, interaktion och delaktighet – utesluter inte varandra, utan kan utföras på samma gång av samma institution/organisation.

Dynamo och Frilagret – två verksamheter för unga i Göteborg

Från min forskning om delaktighet i kulturinstitutioner i Göteborg har jag tittat på två exempel på hur man jobbat med delaktighet för barn och unga, som visar på hur olika begreppet kan tolkas och vara. Barn och unga är en speciellt utpekad, viktig grupp i den nationella kulturpolitiska målen samt i Göteborgs kulturpolitiska mål. I Göteborgs stad driver kommunen stadsbiblioteket, med ungdomsavdelningen Dynamo. Kommunen driver även Frilagret, ett hus för ungas kulturevenemang.

Båda verksamheterna har som mål att vara en plats för unga i staden, där de får uttrycka sig och influera vad som händer i rummet. De vuxna som jobbar på Frilagret och Dynamo vill alltså fördela den makt de har för att unga ska kunna ta plats. Detta gör de genom att låta unga influera olika aspekter av verksamheterna; hur rummet kan se ut, vad kultur kan vara, vad kvalitet i ett projekt kan vara, vad kreativitet kan vara, vilken roll den vuxna ska ha, och hur ett kulturellt event kan se ut.

En viktig slutsats är att unga också vill influera graden av sitt deltagande, och att den graden är beroende av den tillit de känner till de vuxna som jobbar på plats. En ung person kan först delta passivt genom att bara finnas på plats, för att senare interagera inom ramen för något de vuxna bestämt men lämnat utrymme för influens, samt att självständigt utforma och utföra ett event med vuxnas stöd. Det sista steget är att påverka själva formen för hur verksamheterna ska drivas.

Relationsskapande process

Därför menar jag att man kan se delaktighet som en relationsskapande process som syftar till att omfördela makt och till att låta olika kunskapsformer ta plats. Vuxna ska inte ge upp sin makt; de har ett ansvar, men de ska öppna för ungas inflytande och medbestämmande. Vuxna har viktig kunskap och kompetens, men det har unga också, inte minst om de omständigheter som formar deras liv, och de sätt de vill göra avtryck på och påverka.

När vuxna öppnar upp för ungas deltagande måste de också öppna upp för förändring, och inte använda delaktigheten som ett sätt att ”inordna” unga och kväsa deras kritik mot vuxensamhället. Förändring måste tillåtas ske hos alla parter – och det kan vara lite skrämmande.

Delaktighet är en del av demokratin. Vår värld förändras ständigt – och fort. När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Då har vi institutioner som tar ansvar.

Sofia Lindström Sol är doktor i kulturpolitik och arbetar som forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet som är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och Högskolan i Borås. Forskningsprojektet började hösten 2017 och kommer fortsätta fram till hösten 2020.

Vi Firar modersmålsdagen

UNESCO believes in the importance of cultural and linguistic diversity for sustainable societies.

UNESCO

Språk måste få synas, höras och ta plats. 21 februari firar vi Modersmålsdagen. UNESCO instiftade Modersmålsdagen för att påminna om alla människors rätt att fritt tala och skriva sitt/sina modersmål. Det är en påminnelse om att vi alla har ett ansvar för att främja språklig mångfald. Språk spelar roll på så många sätt. UNESCO lyfter bland att det idag finns en ökad medvetenhet om att språk spelar en viktig roll i exempelvis utveckling, men också för att bygga inkluderande samhällen och bevara kulturarv.

En affisch med blå bakgrund. Det står med röda bokstäver på vit bakgrund "International Mother Language Day 21 February". På olika språk med vit text står det Fred, och tillsammans skapar orden formen av en fredsduva.
UNESCO poster för Modersmålsdagen 21 februari.

Den språkliga mångfalden i världen hotas i takt med att fler och fler språk försvinner. 40 procent av världens befolkning har inte tillgång till utbildning i språk de pratar eller förstår. 2019 är också the International Year of Indigenous Languages.

Runt 200 modersmål i Sverige

Alla språk måste få synas och höras mera i samhället. Även om inte Sverige har någon officiell språkstatistik, så uppskattas det finnas runt 200 modersmål här. Finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska är nationella minoritetsspråk i Sverige. Sverige har sedan 2009 en språklag.

Den enskildes tillgång till språk
14 §   Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
   1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
   2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

Språklagen (2009:600)

Biblioteket som arena

Låt många språk höras, synas och ta plats. Låt språken mötas. Bibliotek och andra offentliga platser är viktiga arenor för detta. Idag firar vi modersmålen lite extra, och funderar vidare på hur vi som arbetar på och med bibliotek kan främja biblioteken som flerspråkiga arenor där många språk hörs, syns och tar plats. Där alla våra modersmål är självklara kunskapsresurser.

Entré utan trösklar i Trosa

I Trosa kommun har biblioteket under 2017 drivit en satsning kallad Entré utan trösklar. Målet var att skapa nya mötesplatser och aktiviteter för nyanlända och asylsökande. Med medel från bland annat Kulturrådet anställdes en projektkoordinator och olika aktiviteter arrangerades i samarbete med andra aktörer i kommunen. I projektrapporten beskriver Agneta (som också är deltagare i Språk, makt och skapande-cirkeln) både aktiviteter, olika samarbeten och reflektioner kring vad som fungerat och vilka lärdomar som dragits.

Det har inom satsningen bland annat ordnats träffar för att berätta om lokalsamhället och om olika samhälleliga funktioner, biblioteksvisningar med datorkunskap, filmvisning, bakning, författarbesök och musikkvällar.

Delar av projektstödet har också gått till att översätta informationsmaterial och skapa hyllor i biblioteket med medier som det funnits extra behov av hos de nyanlända.

Ibland har det varit svårt att locka besökare till de olika arrangemangen medan det andra gånger varit fullt hus. Satsningen riktade sig till en början tydligt gentemot nyanlända som ännu inte erbjudits SFI-undervisning. När det sedan visade sig att väntetiden för att få börja SFI kortats betydligt var det en anledning till att ändra satsningens inriktning något. Då blev det större fokus på att skapa träffpunkter för en bredare målgrupp.

De nyanlända har framförallt varit afghaner, somalier och eritreaner. Några har varit analfabeter medan andra haft goda språkkunskaper i engelska. Ibland har även brist på tolkar inneburit vissa svårigheter i satsningen.

Några gånger har biblioteket anordnat skaparverkstad
tillsammans med Röda korset. Vid ett tillfälle var barnboksförfattaren Mikael Rosengren var med och tillsammans med honom skapade deltagarna en bok på temat ”Mitt första intryck av Sverige – om första mötet med ett nytt land”. 

Här finns hela boken:
Mitt första intryck av Sverige 171121 AR[2562]

Länk till en artikel om satsningen

Boksida.jpg