Tillsammans skapar vi ny kunskap

30 september – en måndag jag sett fram emot länge! Och den blev precis så bra som jag hoppats. Vi har startat en forskningscirkel och vårt nybildade forsknings-team bestående av medarbetare från 7 bibliotek i länet har haft sin första träff.

Vi har knutit Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, till oss i nästan ett år och under hennes ledning ska var och en av deltagarna forska om den egna verksamheten, lära mer om besökaren och dennes behov, utforska nya arbetssätt och bidra till kunskap om bibliotek.

Forskning pågår
illustration av Billy Cromnow

Första träffen handlade om att börja kartlägga hur det ser ut på våra bibliotek när det gäller mångfald. Vilka grupper kommer till biblioteken och vilka har vi svårt att nå? Det visade sig vara en prövning för oss att stanna kvar lite längre i problemformulerandet. Ivern att prata om lösningar fick vi dämpa gång på gång. Det gäller att inte vara för snabb med att tro sig veta hur behoven och villkoren för människors beteenden faktiskt ser ut.

– Hur kan jag utveckla vårt språkcafé?
– Hur kan jag möta stökiga ungdomar på ett bättre sätt?
– Hur kan vi säkerställa att vårt Digdelcenter når de som känner ett digitalt utanförskap?
– Hur kan jag jobba språkutvecklande med nyanlända?


Det är några av de utmaningar som deltagarna satte ord på och som nu kommer att beforskas genom intervjuer och observationer till nästa gång vi ses.

Vill du veta mer om forskningscirkel som metod? Läs gärna tidigare inlägg där Annika Liljengren i Landskrona berättar om sin erfarenhet av att delta i en forskningscirkel.


Makerspace på bibliotek – nyttan och berättelsen

Boken Skaparbibblan

Lo Claesson är medförfattare till boken Skaparbibblan som kom 2015. Hon har också varit bibliotekschef i Vaggeryd som varit en skaparbibbla länge. Just nu skriver hon på en uppföljare till boken. Här kommer ett gästinlägg från henne som avslutas med en uppmaning!

“Skapande aktiviteter har bibliotek länge sysslat med. Redan 1905 lärde biblioteket i Pittsburgh ut hantverk som sömnad och korgflätning. På våra bibliotek har de skapande verksamheterna tidigare ofta hamnat i kategorin pyssel eller som workshops i den allmänna programverksamheten. Men det vi gör i skaparbibblor eller makerspace idag, är egentligen samma sak som vi alltid gjort, fast med delvis nya verktyg.

Jag är i slutfasen av att skriva en uppföljning på boken Skaparbibblan, som Eleonor Grenholm, Ann Östman och jag skrev tillsammans. Något som intresserar mig mycket, är att se hur skaparbibblor från att ha börjat som ett glatt utforskande och experimenterande, nu ofta fått en tydlig inriktning. Det är också intressant att se hur kopplingen kan göras till bibliotekens befintliga mål och verksamhet. Vilka är målgrupperna? Hur inkluderas de i processerna kring makerspace?

Vad är skaparbibblor/makerspace egentligen bra för? I boken ges olika argument för makerspace ur olika perspektiv; demokrati, lärande, integration, hållbarhet och läsfrämjande. 

Vårt samhälle är mätningsfixerat och biblioteken värjer sig ofta mot sina uppdragsgivares krav på nyckeltal och resultatmätningar av olika slag. Kvantitet ställs mot kvalitet. Antal besökare, antal lån eller antal aktiviteter kan vara ganska värdelösa siffror. Jag har tittat lite på olika försök att mäta nyttan med makerspace. Hur mäts sådant som nöjdhet, tillfredställelse, självförverkligande, gemenskap? Går det att mäta samhällsnyttan, vad skattebetalarna får ut för sitt bidrag? 

IFLA samlar in ”SDG- stories”, där ett antal parametrar prickas av för att de ska uppfylla kriterierna för en berättelse, relaterad till Agenda 2030:s miljömål. Det första biblioteket med ett makerspace, Fayetteville Free Library, jobbar på liknande sätt och samlar in ”success stories”. Är det något svenskt bibliotek som gör det? Kanske är de personliga berättelserna bästa sättet att mäta nyttan med makerspace?

Jag vill gärna ha feed back på vad ni som eventuella läsare skulle vilja veta mer om när det gäller makerspace. Det finns ännu lite tid att komplettera med material! Tack på förhand!”

Svens bästa – tips för filmskapande

Det har sällan varit så enkelt att skapa film som nu. En smart mobiltelefon och några appar är allt som behövs. Och med lite extra ljud och ljus blir det ännu proffsigare.

I fredags var vi ett gäng medarbetare från olika bibliotek i Sörmland som fick lära oss mer om filmskapande tillsammans med filmpedagog Sven Strömblad. I mindre grupper fick vi göra en film i fem klipp enligt instruktionerna nedan (namn och repliker ok att byta ut):

  1. En plats (översiktsbild)
  2. Där står Lisa och Klara (helbild)
  3. Lisa säger “Har du hört att Olle brutit benet?” (halvbild)
  4. Klara svarar förvånat “Oh nej, hur gick det till?” (närbild)
  5. Lisa svarar “……(hittar på vad om hänt Olle)….” (helbild)
Olle är borta!

Samma instruktioner resulterade i tre helt olika filmer, två här ovan. Vi använde appen iMovie, men vi fick en rad tips på andra appar att testa. Bara att leka loss!

För iOS:
1. Premier clip
2. Garageband
3. Filmic Pro
4. Spark Video
5. Action movie
6. Hyperlapse

För Android:
1. Quik
2. Premier Clip
3. Microsoft Hyperlapse
4. Video Editor

Fria filmklipp och bilder finns på:
1. pexels
2. pixabay
3. Vimeo
Var noga med att kolla informationen för varje bild eller filmklipp så att du vet hur du får använda dem.

Fri musik och ljudeffekter finns på:
1. Ccmixter
2. Soundbible
3. Freesound
4. Youtube
5. Freemusic
Även här, var noga med att ta reda på hur du får använda musiken och filmklippen. Behöver t.ex. upphovspersonen nämnas?

5 Podd-tips om människor, kreativitet och världen

De senaste åren har podd-lyssnandet ökat stadigt. Enligt undersökningen Svenskarna och Internet 2018 lyssnade fler än hälften på podd. Var femte internetanvändare lyssnar dagligen eller veckovis, vilket är en fördubbling från 2015. Därför tycker jag det är dags att ge tips på fem poddar som jag gillar att lyssna på och som jag inspireras av för att biblioteksutveckla.

Logga för podden 99% Invisible. Svart bakgrund med ett rutnät i vatten. En ruta är gul. Text i gult och vitt.

99% Invisible. Om hur design är en del av vår vardag, och faktiskt påverkar oss dagligen. Om platser, städer, byggnader, infrastruktur, värderingar, interaktioner. Missa till exempel inte avsnitt 363 Invisible Women som gästas av Caroline Criado Perez, som skrivit boken Invisible Women: Data Bias in a World Designed for Men.

I feel the same about libraries, they are like miracles. Take a kid to a library for the first time, and you’ll see. It is a temple dedicated to the concept of sharing, yeah books sure, but also just sharing space.

Roman Mars inleder det avsnitt 346 Palaces for the people.
Logga för The Allusionist. Orange bakgrund och texten skriven i blått på vita tärningsliknande klossar.

The Allusionist. Varför säger vi saker som vi säger? Språkliga äventyr som lekfullt utforskar hur orden och språket påverkar oss som människor, och hur språket utvecklas. Kasta dig mellan teman som Game of Thrones, skvaller, läsning för bättre hälsa, namn, och inkludering. Lyssna på avsnitt 96 Trust då Helen Zaltzman samtalar med Rachel Botsman om tillit och att inte låta ordet förlora sin betydelse.

Logga för Greppa UX. Texten står i vitt på klossar i olika färger.

Greppa UX. Snack om UX, user experience, och bibliotek med olika intressanta gäster. I avsnitt 6 berättar exempelvis Victor Alfson från Blackebergs bibliotek om hur det var att lära sig UX genom att delta i ett 2-veckors UX-program, kreativa muskler och att omsätta teknikerna i den egna verksamheten.

Logga for Demokratiresan. I bakgrunden flera pratbubblor i grönt och gult. Två figurer i form av två huvuden som ser ut att prata med varandra.

Demokratiresan. Varje avsnitt tar sig an olika aspekter av demokratiarbete på lokal och regional nivå. Teman är delaktighet, mänskliga rättigheter i praktiken, medskapande och medborgardialog. I avsnitt 7 Medskapa för att möta behov! som handlar om att göra förändringsarbete tillsammans, tjänstedesign och att hitta vad som är rätt fokus.

Logga för Ideos Creative Confidence Pod. Geometriska former som blir till ett U som är ritad i blått på en ljusblå bakgrund

Creative Confidence Pod. Samtal om mänskligt beteende, design thinking och innovation. Lyssna på människor som delar sina reflektioner och erfarenheter utifrån att leda och utveckla genom kreativitet och genom att sätta människan i fokus. Missa inte avsnittet Why Everyone Should Prototype (Not Just designers) som handlar om att använda prototypande som ett sätt att tänka kring idéer.

Prototypes are a way to democratize a conversation, to democratize any conversation.

Chris Nyffeler pratar om värdet av att prototypa.

Robotar och kärlek. Programmering och läsfrämjande!

Blue bot, Evo och Sphero

Jag packar upp dem en efter en. Först Sphero, sen Evo och sist Blue bot. Kartonger, sladdar och instruktioner. Och så de små liven. Hur konstigt är det inte, att nyinköpta robotar i plast kan kännas så…levande. Speciellt Evo får jag genast en varm relation till. Kanske är det egensinnet, att hen inte helt följer mina instruktioner, pockar på min uppmärksamhet med obegripligt småprat och som får för sig att rulla iväg lite på egen hand. Jag läser, testar och märker att jag ibland pratar lite med dem, uppfostrande. Kommer på fler finesser och testar igen.

Kanske är jag inte så konstig trots allt som relations-skapar med robotar. Jag tänker på två forskningsprojekt jag nyligen läst om där barn fått läsa för en robot för att se om läslusten ökar. I Luleå har 14 barn fått läsa för robothunden Vinci och i Madison i USA har Minnie fungerat som läspartner. Resultaten har visat sig vara positiva i båda fallen, läsningen har lossnat och barnen fått större självförtroende. Roboten Minnie fick under testperioden även följa med barnen hem i två veckor. Då kunde det hända att forskarna fick bilder av Minnie i olika positioner och situationer skickade till sig. Och vid nått tillfälle kom hon tillbaka efter en vistelse med nya kläder. Det är alltså fler än jag som skapar relationer med robotar :).

Även om mina band nu är starka till våra nya robotar så är det inte tänkt att de bara ska hänga på kontoret i Eskilstuna. Är du nyfiken på någon av dem och vill testa en aktivitet, hör av dig så skickar vi för utlån! Robotarna programmeras och styrs delvis via appar så du behöver själv ha en surfplatta.

Tips på projekt för inspiration

Programmera en berättelse till sagostunden, här Rödluvan och Vargen med en Ozobot Evo:

Programmera en utmaning utifrån en bok ni läst, här tillsammans med Sphero:

Här ett exempel från Ängelholm om hur de jobbat med Blue bots:

Ett lapptäcke av berättelser

Jag har ett litet lapptäcke hemma som jag fick när jag var nyfödd. Varje lapp i täcket är unik till färg, form och kvalitet. Gemensamt för dem är att alla har sitt ursprung i något plagg som min morfar och mormor ägt och haft på sig. Vissa lappar och sömmar är så sköra vid det här laget att jag gömt undan täcket, rädd att det ska gå sönder mer. Om mina morföräldrar fortfarande levt skulle jag definitivt fråga om de olika plaggen och dess historia.

Häromdagen dök det upp ett intressant projekt i mitt flöde, publicerat av Queens Public Library, som triggade minnet av mitt lapptäcke. Kombinationen textilhantverk, berättelser, kunskapsdelning och teknik är helt i min linje. Projektet heter Common threadMaking Community Story Quilts och har handlat om att skapa lapptäcken tillsammans med immigranter och textilkonstnärer. Här går att läsa mer om hur berättelser från immigranter samlats in, hur workshops i kviltning genomförts, hur teknik i form av LilyPads sytts fast med konduktiv tråd och möjliggjort att de inspelade berättelserna infogats då minnen formats om till lappar om 20*20 centimeter och som sedan bildat en större helhet. Projektet ställdes nyligen ut på Queens Museum där det gick att både se lapptäcket och höra de olika berättelserna via hörlurar.

Nyfiken på LilyPads och att sy med konduktiv tråd? Här är en introduktion bra att börja med innan du ger dig på mer komplicerade projekt, som i lapptäcket ovan.

KRUT – rum för yttrandejämlikhet

På Malmö stadsbibliotek finns en avdelning som heter KRUT. När lokalerna blev tomma efter att barnavdelningen flyttat antog en arbetsgrupp på biblioteket utmaningen att försöka skapa en jämställd och yttrandejämlik plats för målgruppen unga. Men de gjorde det inte själva, tidigt utvecklades ett samarbete med Tjejer i förening och White arktitekter som redan jobbat med att skapa rättvisa och jämlika platser i Malmö.

I skriften Att gestalta ett jämställt rum; Metoder, vägval och lärdomar beskrivs arbetet utförligt. Intressant är att projektgruppen valde att inte utgå från bibliotekskontexten utan att lyfta blicken och se på ungas livssituation som helhet, och prioritera efter dessa förutsättningar.

Några av nycklarna för att skapa delaktighet:
– Unga anställdes
– Unga som redan jobbat i tidigare jämlikhetsprojekt blev mentorer, unga lära unga
– Anställningen började med utbildning i jämställdhet, barns rättigheter och metoder för brukarinvolvering
– Värdeövningar genomfördes för att ge tillfälle att reflektera över egna värderingar och beteenden
– Brukarinvolvering – metoder användes för att fånga in fler tankar och idéer
– Skisser och prototypande genomfördes efter idéer, behov och önskemål
– Testarrangemang – att planera och förverkliga idéer ger erfarenhet framåt


Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.

Sofia Lindström Sol: Delaktighet som en process att omfördela makt

När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Sofia Lindström Sol, forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet, bloggar om delaktighet i kulturen från ett historiskt och politiskt perspektiv.

Delaktighet och deltagande är begrepp som syns överallt idag – inte minst i kulturen. Läs de nationella kulturpolitiska målen så som de formuleras i alla de nordiska länderna, och du hittar flera passager kring betydelsen av aktivt deltagande och delaktighet.

Men vad betyder det egentligen? Vad är det att vara delaktig i kulturen? Och vad är det offentligt finansierade kulturinstitutioner kan göra för att leva upp till målen om delaktighet? I denna text tänkte jag bena lite i begreppet och ge det ett historiskt, och politiskt, sammanhang. På så sätt kan man förstå delaktigheten, och dess konsekvenser, lite bättre.

De unga i Paris och Stockholm

Begreppet delaktighet var på tapeten under 60- och 70-talet. Det var en tid av politisk omvälvning då en ung generation gjorde uppror mot den äldre; deras värderingar och levnadssätt. I gatorna i Paris klistrades affischer med slagord upp.

Ett exempel på vad som kunde stå på en affisch är text som beskriver hur man böjer verbet ”participier” (delta) på franska; jag deltar, du deltar, han deltar, vi deltar, ni deltar, de profiterar. Den sista, skarpa formuleringen kan läsas som en kritik av majoritetssamhällets vilja att öppna armarna; delta! Vilket kan vara ett effektivt sätt att sätta locket på kritik. De unga på Paris, och även Stockholms, gator ville inte delta! De ville ha förändring!

Inte alla såg delaktighet som ett maktutövande, utan som en essentiell del av demokratin. Mot andra filosofer som argumenterade för elitstyre menade Carole Pateman i sin bok Participation and Democratic Theory (1970) att allas delaktighet i samhället är nödvändigt för att vi ska kunna ha en fullständig demokrati.

Vem bestämmer över kulturen?

Även idag är begreppet kopplat till demokrati. Precis som på 60-talet antyder begreppets popularitet att samhället är under omvandling; klyftor mellan rik och fattig ökar, segregationen hindrar människor att ha goda livsvillkor, unga människor engagerar sig allt mer sällan i föreningar, partier och organisationer, anti-demokratiska politiska partier (visst låter det motsägelsefullt?) vinner mark – utanförskapet framstår som det mest akuta, politiska problemet vi har idag. Hur ska vi få människor att kunna delta i samhället och i demokratin.

Kravet på delaktighet kommer inte bara genom oro. Sedan 80-talet har internets intåg i våra liv, persondatorernas spridning och på senare tid de smarta telefonerna gjort att vi förväntar oss ha tillgång till möjligheter att påverka på sätt vi aldrig tidigare gjort. Genom olika sociala medier kan vi till och med ha direktkontakt med våra makthavare. Den digitala delaktigheten är större än någonsin, på gott och ont.

I kulturen sätter delaktighetsbegreppet fingret på frågor kring vem kulturen är för, vem som bestämmer över den, och hur den bör legitimeras. Även här spelar teknologi en viktig roll, framförallt har den hierarkiska uppdelningen mellan producent och konsument av kultur börjat luckras upp i en tid då utvecklingen gjort det lättare än någonsin att skapa och dela en kulturell produkt.

Tillgång, interaktion och delaktighet

Medieforskaren Nico Carpentier har diskuterat skillnaden mellan tillgång, interaktion och delaktighet på ett sätt jag tycker är intressant. Han menar att tillgång egentligen bara kräver en deltagares närvaro. Ofta är det detta man pratar om när man pratar om delaktighet i kulturpolitiken; vem kommer till föreställningar, hur många får del av kommunens kulturskola, hur ska vi bredda publiken?

Interaktion är ofta tolkat som ”aktiv delaktighet”, det vill säga att på något sätt interagera med sin publik eller sina användare genom dialog eller genom föremål. Delaktighet däremot, kräver medbestämmande. Det är här begreppet får en politisk innebörd (influera) snarare än en sociologisk innebörd (delaktighet som att höra till, vara del av).

Dessa tre – tillgång, interaktion och delaktighet – utesluter inte varandra, utan kan utföras på samma gång av samma institution/organisation.

Dynamo och Frilagret – två verksamheter för unga i Göteborg

Från min forskning om delaktighet i kulturinstitutioner i Göteborg har jag tittat på två exempel på hur man jobbat med delaktighet för barn och unga, som visar på hur olika begreppet kan tolkas och vara. Barn och unga är en speciellt utpekad, viktig grupp i den nationella kulturpolitiska målen samt i Göteborgs kulturpolitiska mål. I Göteborgs stad driver kommunen stadsbiblioteket, med ungdomsavdelningen Dynamo. Kommunen driver även Frilagret, ett hus för ungas kulturevenemang.

Båda verksamheterna har som mål att vara en plats för unga i staden, där de får uttrycka sig och influera vad som händer i rummet. De vuxna som jobbar på Frilagret och Dynamo vill alltså fördela den makt de har för att unga ska kunna ta plats. Detta gör de genom att låta unga influera olika aspekter av verksamheterna; hur rummet kan se ut, vad kultur kan vara, vad kvalitet i ett projekt kan vara, vad kreativitet kan vara, vilken roll den vuxna ska ha, och hur ett kulturellt event kan se ut.

En viktig slutsats är att unga också vill influera graden av sitt deltagande, och att den graden är beroende av den tillit de känner till de vuxna som jobbar på plats. En ung person kan först delta passivt genom att bara finnas på plats, för att senare interagera inom ramen för något de vuxna bestämt men lämnat utrymme för influens, samt att självständigt utforma och utföra ett event med vuxnas stöd. Det sista steget är att påverka själva formen för hur verksamheterna ska drivas.

Relationsskapande process

Därför menar jag att man kan se delaktighet som en relationsskapande process som syftar till att omfördela makt och till att låta olika kunskapsformer ta plats. Vuxna ska inte ge upp sin makt; de har ett ansvar, men de ska öppna för ungas inflytande och medbestämmande. Vuxna har viktig kunskap och kompetens, men det har unga också, inte minst om de omständigheter som formar deras liv, och de sätt de vill göra avtryck på och påverka.

När vuxna öppnar upp för ungas deltagande måste de också öppna upp för förändring, och inte använda delaktigheten som ett sätt att ”inordna” unga och kväsa deras kritik mot vuxensamhället. Förändring måste tillåtas ske hos alla parter – och det kan vara lite skrämmande.

Delaktighet är en del av demokratin. Vår värld förändras ständigt – och fort. När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Då har vi institutioner som tar ansvar.

Sofia Lindström Sol är doktor i kulturpolitik och arbetar som forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet som är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och Högskolan i Borås. Forskningsprojektet började hösten 2017 och kommer fortsätta fram till hösten 2020.

Vi Firar modersmålsdagen

UNESCO believes in the importance of cultural and linguistic diversity for sustainable societies.

UNESCO

Språk måste få synas, höras och ta plats. 21 februari firar vi Modersmålsdagen. UNESCO instiftade Modersmålsdagen för att påminna om alla människors rätt att fritt tala och skriva sitt/sina modersmål. Det är en påminnelse om att vi alla har ett ansvar för att främja språklig mångfald. Språk spelar roll på så många sätt. UNESCO lyfter bland att det idag finns en ökad medvetenhet om att språk spelar en viktig roll i exempelvis utveckling, men också för att bygga inkluderande samhällen och bevara kulturarv.

En affisch med blå bakgrund. Det står med röda bokstäver på vit bakgrund "International Mother Language Day 21 February". På olika språk med vit text står det Fred, och tillsammans skapar orden formen av en fredsduva.
UNESCO poster för Modersmålsdagen 21 februari.

Den språkliga mångfalden i världen hotas i takt med att fler och fler språk försvinner. 40 procent av världens befolkning har inte tillgång till utbildning i språk de pratar eller förstår. 2019 är också the International Year of Indigenous Languages.

Runt 200 modersmål i Sverige

Alla språk måste få synas och höras mera i samhället. Även om inte Sverige har någon officiell språkstatistik, så uppskattas det finnas runt 200 modersmål här. Finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska är nationella minoritetsspråk i Sverige. Sverige har sedan 2009 en språklag.

Den enskildes tillgång till språk
14 §   Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
   1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
   2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

Språklagen (2009:600)

Biblioteket som arena

Låt många språk höras, synas och ta plats. Låt språken mötas. Bibliotek och andra offentliga platser är viktiga arenor för detta. Idag firar vi modersmålen lite extra, och funderar vidare på hur vi som arbetar på och med bibliotek kan främja biblioteken som flerspråkiga arenor där många språk hörs, syns och tar plats. Där alla våra modersmål är självklara kunskapsresurser.