Fem finfina kurser för skapande

Får den sociala isoleringen det att krypa i kroppen? Mota bort känslan och ge istället utlopp för skaparlust och tid att utforska nya digitala verktyg och tjänster. Här kommer fem kurser på Digiteket.se som jag tycker du ska spana in:

Digiteket – Skapa digitalt innehåll

  1. Fotoredigering i Photopea – ett gratis och bra alternativt till Photoshop
  2. Skapa snygga affischer i Canva
  3. Filma med din mobil – bra tips och tricks
  4. Texta dina filmer – enkelt sätt att göra dina filmer tillgängliga för fler
  5. Liveströmma – utmärkt att kunna för att nå användare som inte kan komma till biblioteket

Lycka till!

Från idé till användartest på fem dagar

Under en vecka i januari genomförde vi en innovationssprint tillsammans med Vingåkers bibliotek. Vi ville lära oss mer om metoden och samtidigt jobba fram något konkret som kan bidra till att öka biblioteksanvändares digitala kompetens.

Digitalt först är en nationell satsning som nu är inne på sitt tredje och sista år. Det har handlat om att höja den digitala kompetensen hos bibliotekspersonal för att de i sin tur ska stå bättre rustade att möta allmänhetens behov och sprida kunskap vidare. Det är många som inte fullt ut kan ta del av de tjänster och verktyg som blir allt mer nödvändiga att kunna när fler företag och samhällstjänster flyttar ut på nätet. Det här är vi väl medvetna om, många kommer till biblioteken för att få hjälp med diverse teknik.

Med användaren i fokus

År ett och två i projektet har därför handlat mycket om att ge utrymme för lärande och förankra arbetet. Alla som jobbar på bibliotek idag måste med på det digitala tåget. Vi har nätverkat, träffats för att lära nytt tillsammans, delat erfarenheter och diskuterat den handledande rollen. Lärplattformen Digiteket har under perioden sett dagens ljus och är nu en plats för egen och gemensam förkovran.

Det sista året har vi siktet inställt på att försöka hitta fler vägar att nå allmänheten med kunskap som förenklar vardagen. Att den kompetens biblioteksmedarbetaren har inte bara finns NÄR frågorna kommer utan också kan användas på ett mer proaktivt sätt.

Mål och målgrupp

Med detta i åtanke bestämde vi oss för att testa en innovationssprint tillsammans med Vingåkers bibliotek. En innovationssprint är en veckas intensivt och väldigt strukturerat arbete med att utveckla och fördjupa en idé vidare till en prototyp att testa. Två personer från biblioteket bildade tillsammans med tre från oss på Biblioteksutveckling ett sprintteam och två personer från företaget Hello Future (en sprintledare och en designer) guidade oss igenom processen. Både nervöst och väldigt inspirerande att slänga sig ut i en process utan att från början veta vad som ska hända.

Teamet bestämde redan tidigt att vi ville skapa för målgruppen 65-plus utan större vana vid digitala verktyg. Och den övergripande sprintfrågan handlade helt enkelt om att nå målgruppen med något som ökar deras digitala kompetens.

Packa upp och snäva in

Hela den första dagen av sprinten handlade om att granska sprintfrågan ur flera olika vinklar. Vi bearbetade den bland annat genom att var och en formulera visionära ”Om två år…”-meningar som vi sedan gemensamt bakade ihop till en. Vi ställde oss sedan på kritikersidan och formulerade Hur-frågor, det vill säga vad behöver hända, uppfyllas, svaras på för att vi ska nå dit. Vi ringde en expert som varit med i projekt med liknande inriktning och frågade om erfarenheter, reflektioner och idéer. Svaren gav oss bra input när vi sedan formulerade Hur kan vi-frågor. Det var i det här skedet i processen som några saker blev väldigt tydliga. Som att trygghet är viktigt för lärande, att det ger en trygghet att lära sig tillsammans med någon annan. Att målgruppen har olika erfarenheter och befinner sig på olika nivåer var något vi också behövde ta hänsyn till. Att det som är roligt är lättare att ta till sig var en annan sak som blev tydligt i samtal med experten. Det är inte bara barn och unga som vill ha roligt. Vi ringade också in den lokala anknytningen som viktig, och att koppla det fysiska med det digitala. Det här blev lite av lackmus-papper vi hade med i hela processen för att veta om vi var på rätt väg.

Skissa och rösta

Till andra sprintdagen hade vi alla letat upp sidor och verktyg som inspirerat oss. Vi berättade i en så kallad Lightening Demo, om vad vi gillade med dem. Vad var det de hade som vi kunde dra nytta av? Bra att ha med in i skissar-fasen. Först en enkel övning för att testa att skissa på ett sätt där andra kan läsa av utan att förklaringar behövs. Sedan i rask takt tre egna idéer.

Flera av oss tyckte skissandet var svårt. Det tog lite tid att omforma tankar till något begripligt på papper. Samtidigt en viktig process då skissandet förutsätter att beslut måste fattas om utformning och innehåll. Varsin idé fick vi sedan sätta upp på väggen och dag tre började med en samlad idévernissage under tystnad. Efter att ha tittat igenom allas lösningar gick vi loss med färgprickar i en Heat Map-övning. Vi fick alltså rösta på vad vi gillade i varandras skisser. Först senare fick vi berätta om våra egna lösningar, om de tolkats rätt eller hur vi egentligen menat. Mycket i processen bygger på att allas idéer ska få komma fram och därför ges de egna tankarna tid först för att i senare skede byggas på med de andras idéer.

Några av våra skisser

Olika omgångar av röstning gav också en känsla av att gemensamma beslut fattades när vi behövde komma vidare. Vi nådde till slut fram till en kombination av två lösningar vi ville jobba vidare med. En idé om Digitala vänner i Vingåker, en slags matchmaking för att lära sig tillsammans på biblioteket, och en app med en karta över Vingåker där olika vardagliga digitala verktyg kan testas, som ett spel. Av dessa idéer gjorde vi en storyboard.

Prototypen

Dag fyra, en lugn dag för oss i sprintteamet men desto mer jobb för Hello Future som nu ägnade sig åt att skapa en prototyp av våra idéer. Prototypen blev i tre delar; ett formulär för att gå med i Digitala vänner i Vingåker, ett sms-meddelande om att en matchning finns för en träff på biblioteket, och ett ”spel” för att lära mer tillsammans på träffen.

Länk till prototypen.

Användarna

Det bästa på hela veckan var fredagens användartester. Fem Vingåkersbor över 65 år var inbokade att komma till biblioteket en timme för att testa vår prototyp. Vår designer mötte de när de kom, berättade vad som skulle hända och att deras åsikter var värdefulla för oss i vårt arbete. Vi andra satt i ett helt annat rum, såg hur personen navigerade på surfplattan och hörde samtal och resonemang. Vi skrev och noterade vad vi uppfattade i ett gemensamt dokument. Efter varje person summerade vi med att svara på hur väl det testpersonen gav uttryck för stämde med det vi ville uppnå. Var det lätt att förstå, var det roligt, var det ett innehåll som kändes relevant, var det en bra nivå, kunde det bidra till lärande och till att våga testa på riktigt? Deras klokskap gav många nya lärdomar.

Ord från en testperson

I stort sett har jag fått se vad jag hoppas att jag skulle få se. Att ge oss en digital utbildning på biblioteket! Tror att ni har hamnat rätt så rätt. Det är alldagliga uppgifter som man har nytta av.

Lärdomar och reflektioner

Det har nu gått en tid sedan sprinten och mycket har hänt. Vi har en pandemi i världen och människor över 70 ombeds vara hemma.  Att förmedla kunskaper så att de kan ställa om sina liv digitalt känns angelägnare än någonsin.

På det sättet var vi rätt ute i sprinten, innehållet uppfattades som relevant och vardagsnära av målgruppen, nyttiga saker att kunna. Kanske skulle vi i dag lägga till det här med digital kommunikation med tanke på den sociala avhållsamhet vi alla uppmuntras till. Delen av prototypen som byggde på att lära tillsammans med andra på fysiska träffar på biblioteket går för tillfället inte att genomföra. Konceptet Digitala vänner i Vingåker är något biblioteket ändå fortsätter att hitta former för.

Att använda spelifiering för att locka till lärande på ett roligt sätt verkar också vara framgångsrikt. De flesta av våra testpersoner tyckte att det var roligt när de förstod hur det gick till. En viktig lärdom är ändå att ordet spel inte lockade någon av våra användare. Vilka ord vi använder för att beskriva det vi gör har betydelse för hur höga trösklarna blir.

Innovationssprint som sammanhållen metod var väldigt givande. Det finns en tydlig gång och struktur vilket behövs i en process som i sig är lite otydlig. Även om vi i en sprint kommer fram till något konkret som testats i slutet av veckan är det egentligen bara början. Nu efteråt behöver våra kunskaper och erfarenheter processas vidare för att kunna bli ett färdigt digitalt verktyg. Samtidigt har det redan blivit något, flera idéer om innehåll och upplägg som kom fram under veckan har vidareutvecklats på Digidel-centret. Viktiga och ibland tysta kunskaper har förmedlats och relationer har stärkts med personer i målgruppen.  

En sprint är intensiv men det är bra att det ibland går snabbt, att beslut fattas och lite större kliv tas framåt för att ordentligt testa en tes. Först när den är testad går det att veta hur bra den var och vad som krävs för att den ska bli ännu bättre. Nu är jag sugen på att sprinta vidare!

Vill du veta mer så delar jag gärna hela sprintrapporten!

Hur kan bibliotek arbeta med Agenda 2030?

Victoria och Marika resonerar tillsammans om hur bibliotek kan arbeta med Agenda 2030 utifrån arbetet med #Vattenspridaren genom att sicksack-skriva en text. Texten har uppdaterats löpande under en dag!

1 Marika

“Bibliotek har en viktig roll, de kan inspirera till kunskap och vara kopplingen mellan det lokala och det globala”

Inför vårt vattenlabb i höstas, när vi tillsammans med andra formade idéer kring Vattenspridarens utformning, intervjuade jag Malin Denninger som är WASH advisor på Röda korset i Stockholm. Hon hjälpte oss att ringa in vad vi står inför när det gäller rent vatten i världen. Det är hennes ord jag lånat här ovan, ord som stärkte mig i det här projektet. Vi i Sverige har obegränsat med vatten i kranen och det är först när det tillfälligt är avstängt som vi blir varse hur mycket vatten vi verkligen använder. Det är svårt att tänka sig in i ett liv utan den bekvämligheten. Jag hoppas att frågorna på Vattenspridaren väcker tankar och att skapandet/formulerandet som vi uppmuntrar till bidrar till viljan att veta mer om läget i världen och känslan av att vi alla kan göra skillnad. 

2 Victoria

Vad betyder vatten för oss och för världen? Det blev en av grunderna i #Vattenspridaren. En annan ingång är vad bibliotek kan betyda för Agenda 2030. Vi tänker att Agenda 2030 behöver synas i bibliotekens fysiska rum. Därför valde vi att bygga något fysiskt som kan finnas i biblioteksrummet. Något som knyter an till sådant som biblioteken tillgängliggör och erbjuder. Böckerna. Program. Bibliotekspersonalen. Kunskapen. Kreativiteten.

3 Marika

“70-80% av hjärnans förståelse av omvärlden finns kopplad till våra händer” hörde jag nyligen på en kurs som utmynnade i att vi fick bygga vår organisations digitala strategi i Lego. Det är en spännande tanke! Att det i skapandet ligger en styrka att begripliggöra det abstrakta. Ibland kommer tanken först, ibland kommer tanken ikapp när händerna fått jobba först. Beslut fattas snabbt och intuitionen är högst närvarande. Konstruktioner och idéer testas, byggs på, görs om och utvecklas vidare. Och när din idé blir synlig för mig kan jag bidra.

Kortleken #Vattenspridaren

Till Vattenspridaren har vi gjort en kortlek. På varje kort finns en text och en uppmaning att göra något som att skriva, söka, rita eller skapa. Och i Verktygslådan finns material att jobba med. All text finns på fem språk: arabiska, engelska, finska, somaliska och svenska. Ladda gärna ner korten här nedan. De har licens CC-BY-NC-SA.

Framsidan på kortleken

4 Victoria

När skapande, idéer och berättelser förenas skapar vi sammanhang. Om vi väljer en annan vinkel än vad som känns som den mest självklara kan kanske också något oväntat ske i dig eller något nytt hända. Det är därför vi valde att fokusera på vatten. Vad händer om bibliotekets uppdrag tolkas via en vattenlins?

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

#Vattenspridaren – När saknade du vatten senast?

I väntan på möjligheter att genomföra den fysiska lanseringen av #Vattenspridaren ägnar vi oss åt digital lansering. Idag om att berätta sina minnen och skapa smarta lösningar.

Jag minns inte när jag saknade vatten senast. Minns du? Det jag minns är hur saknad känns.

Minnen skapar vi genom hela livet. Och att minnas kan vara både glädjefullt och tungt. Om vi sätter ord på både det svåra och det fina kanske det blir lättare? Eller i alla fall mindre ensamt?

#Vattenspridaren är en fysisk representation av ett förhållningssätt som handlar om samskapande, kreativitet och skapande. Där vi kan mötas och uttrycka oss.

Så vad betyder saknad för dig? Hur skulle du göra en berättelse om törst? Vill du skriva ett brev till någon? Dina idéer, dina ord, din förtvivlan, ditt hopp.

Illustration. En en rund jord med blåa vattendrag.
Skiss av en jordglob till ena sidan av #Vattenspridaren. Design av Petter Ljungberg.

I den vattenlabb som vi genomförde i höstas fick alla som deltog ta med exempel på hur andra hade gjort för att synliggöra de globala målen. Någon tipsade om att Nationalmuseum lyfte Petra Wadströms vattenrenare i utställningen Design Stories. Hur funkar saker? Det är också något vi lyft in i #Vattenspridaren – för vi behöver nog vara många som försöka skapa smarta lösningar.

En av tio berättelser om om design och utmaningar från utställningen Design Stories. 

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

#Vattenspridaren – Vem bestämmer över vattnet?

Det finns en viss mängd rent vatten i världen.
Den är inte jämlikt fördelad.

Del av Vattenspridaren

Flera länder i världen delar vattendrag och är därför beroende av varandra när det gäller tillgång till rent vatten. Vatten kan leda till konflikt, men också till lösningar och samarbeten.

🔊 Jag är floden och floden är jag
2017 fick Whanganuifloden på Nya Zeeland juridisk status, likt en människa. Vetenskapsradion har gjort ett inslag om floden och hur det västerländska juridiska systemet, där naturen ses som resurs, kan förenas med mauriernas syn på floden som en levande varelse som äger sig själv.

Internationella vattendagen 2020

Del av Vattenspridaren, ett moln

För mycket, för lite eller otjänligt.
Vårt vatten påverkas av klimatet.

Idag är det Internationella Vattendagen, i år på temat Vatten och klimatförändringarna. Vi vill göra göra skillnad och uppmärksammar därför vikten av rent vatten och jämlikhet genom att lansera vår Vattenspridare, en liten interaktiv utställning som vi hoppas ska sprida kunskapstörst och skaparlust framöver. För varje dag under kommande vecka presenterar vi den, del för del.

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

#Vattenspridaren – digital lansering

Illustration Petter Ljungberg

Vad betyder vatten för dig och för världen?
Våra tankar har kretsat mycket kring rent vatten och jämlikhet på sista tiden. Ända sedan vi förra våren fick beviljat Sida-medel för vår idé att göra en mobil, flerspråkig berättar- och skaparlåda har vi jobbat på hur den ska se ut och fungera. Vi har gnuggat idéer tillsammans med andra och Petter Ljungberg på GoGently har tolkat och byggt. NU är Vattenspridaren redo för lansering, lagom till Världsvattendagen på söndag. HURRA!

Vattenspridaren är en liten interaktiv utställning som är tänkt att ambulera på bibliotek eller andra offentliga platser och bidra till kunskap om Agenda 2030 och locka till medskapande av en mer hållbar värld. Men den fysiska debuten kommer att låta vänta på sig. Vi satsar istället på:

DIGITAL FEST

Från söndag och hela nästa vecka kommer vi här på bloggen och i sociala medier presentera Vattenspridarens olika sidor!

Fast….varför vänta när vi kan fira Triss i Världsviktigt. Vi börjar redan idag med att fira Världsberättardagen och fortsätter imorgon med Världspoesidagen, såklart på tema Vatten.

Vatteninspiration

I höstas bjöd vi in personer med olika ingångar och kompetenser till ett labb för att tillsammans ta reda på hur Vattenspridaren skulle gestaltas. Inför labbet fick alla deltagare några uppgifter, bland annat att välja ett av delmålen i Mål 6, söka efter inspirerande exempel på hur någon annan (individ, företag, organisation) jobbat med att synliggöra delmålet. Vi fick in en rad olika exempel. Som en teaster, innan vi visar upp Vattenspridaren delar vi några av dem:

Rent dricksvatten
Nationalmuseum lyfte Petra Wadströms vattenrenare i utställningen Design Stories
Unicef lyfter fakta om brist på vatten

Vatten och poesi
Sustainable poetry
Actions in spotlight

Skydda och återställ vattenrelaterade ekosystem
i Norrland har flera vattendrag återställts i projektet RemiBar

Vatten på mars
Huvuddelen av vattnet på Mars är fruset
https://www.esa.int/esearch?q=Water+drop

Visualisering av avlopp
Hur ser ett avlopp ut?

Agenda 2030 och de 17 Globala målen
Hans Rosling förklarar:

En sång om målen https://www.youtube.com/watch?v=jROMtdYjXgc

schyst Bibliotek – Frida Närman Gästbloggar

“Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut.” Frida Närman, biblioteksutvecklare i  Värmland, bloggar om schyst kommunikation och kommunikationens betydelse för och i biblioteken.

När jag för några år sen arbetade med ett kompetensutvecklingsprojekt om hbtq och normkritik för bibliotekspersonal fick jag förvånansvärt många gånger frågan ”varför?”. ”Bibliotek är väl redan till för alla? Ingen hindras från att gå dit”. Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

“För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.”

Som offentlig plats har biblioteket ett stort ansvar att vara just ett öppet rum för alla. Samtidigt påverkar och påverkas de av samhällets normer. Sofie Samuelsson, utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm, ringar in det väl i boken Normkritik, hbtq och folkbibliotek: ett försök. Sofie skriver:

* Biblioteksrummen är inte neutrala. 

* Biblioteken speglar samhället och är präglade av samhälleliga strukturer. 

* Biblioteken är institutioner där föreställningar om världen, värderingar och normer skapas och återskapas. 

* I biblioteken befästs normer.

(Samuelsson 2016, s. 12)

Schysta workshops

Dessa tankar blev vägledande när vi ett par år senare inledde processen att ta fram Schyst bibliotek (2019). Materialet bygger på Region Värmlands handbok Schyst kommunikation (2014), en handbok med tips och exempel för att hjälpa människor att kommunicera mer jämställt, jämlikt och inkluderande – schyst helt enkelt.

Målet är jämlik kommunikation där alla kan känna sig inkluderade i ord och bild. Schyst bibliotek delar samma målsättning men fokuserar på bibliotekets och bibliotekspersonalens specifika förutsättningar. Under våren 2018 träffade jag tillsammans med kommunikatören och frilansskribenten Katarina Averås (som skrivit text till samtliga Schyst-material) deltagare från två bibliotek i Värmland vid tre tillfällen. Vi samtalade och workshopade gemensamt kring frågor om:

  • Vilka målgrupper biblioteken når, vilka som inte nås och varför.
  • Normer som riskerar att stänga människor ute, medvetet eller omedvetet.
  •  Hur livsavgörande det är att få känna igen sig i de ord och bilder som visas och att kunna hitta någon att spegla sig i.
  • Vem som får synas, på vilka sätt de syns och om vem som inte får synas alls.
  • Bibliotekets viktiga roll i just det och såklart.
  • Kommunikation

Kommunikationens betydelse

De ord, bilder och uttryck som vi omges av bygger många gånger på föreställningar om hur människor förväntas vara. Ofta använder vi dem av gammal vana och riskerar då att förstärka normerna de bygger på. På så sätt krymper vi handlingsutrymmet för den som inte är en del av normen. Som självstående (jag ogillar ordet ensamstående) förälder till en 6-åring blir jag till exempel djupt upprörd varje gång det förutsätts att en familj är lika med mamma, pappa och barn. För att någon annan tar sig rätten att definiera vad en familj är och bör vara. Och får mig att tveka på att min familj är rätt. Ja det händer ofta, fortfarande. Genom att medvetet välja ord och bilder som bryter mot normerna inkluderar vi fler.

En föräldrahylla på ett bibliotek. I en pratbubbla står Vem är förälder? På många bibliotek finns specifika temahyllor. Då är arbetet med skyltning och innehåll extra viktigt för att inkludera fler perspektiv än de som ryms inom normen.
Har du funderat på vad föräldrahyllan på ditt bibliotek signalerar?

Även om vi kanske inte titulerar oss kommunikatörer, kommunicerar vi hela tiden. Speciellt på bibliotek. Från samtal över disk till möten under pop-upverksamheter och bokbussrutter. Genom sociala medier, affischer och annonser. Men även genom skyltningen av temahyllor, aktiviteterna som ryms i vårprogrammet, vilka medier som frontas och vilka som placeras längst ner i hörnet.

Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut. En ny rapport från Språkrådet, Svenskan är den fasta inredningen, undersöker språklig representation i offentliga rum med vårdcentraler och bibliotek som exempel. Rapportens slutsats är att det språkliga landskapet i dessa miljöer inte speglar människornas vardag, utan domineras av svenska:

”Vilka språk som tillåts synas i det offentliga rummet skickar en signal om vilka språk som uppfattas som betydelsefulla i samhället” (s.3).

(Bylin & Spetz – Språkrådet 2019, s. 3).

Kommunikation handlar inte bara om vad som sägs och visas utan också om vad som inte sägs och vad som inte visas. När vi tog fram Schyst bibliotek diskuterade vi bland annat temahyllor med föräldrahyllan som exempel. Hur viktigt det är att skylta med alla möjliga perspektiv på vem som kan vara förälder och vad ett föräldraskap kan vara. Ett annat exempel har att göra med vem biblioteket finns till för. Det bibliotek som bara visar bilder på tryckta böcker får svårt att motivera för alla som läser på andra sätt att biblioteket också är till för dem. Ibland behöver vi spegla samhället så som vi vill att det ska se ut, inte nödvändigtvis så som det är. Vi behöver visa den förändring vi vill uppnå. Om vi vill vända trenden att pojkars läsförståelse blir sämre behöver vi visa att pojkar och män läser och lyfta upp män som bibliotekarier och läsande förebilder. Stökiga ungdomsgäng som förstör på bibliotek kan inte vara den enda bilden unga killar får se om sig själva och bibliotek, i alla fall inte om målet är att få dem intresserade av läsning.

På bibliotek har alla berättelser sin plats

Vi inledde vår första workshop i Schyst bibliotek med att visa Saga Beckers tal från Kulturrådets konferens Queer kultur. Där berättar hon om hur det, när hon växte upp, inte fanns ord i böckerna för att benämna transsexualitet eller transpersoner. Att det inte fanns någon person, i kulturen eller annanstans, som hon kunde spegla sig i. Hur det inte fanns någon som hon. Vi visade hennes tal för att tillsammans reflektera kring vad det gör med en människa att inte synas. Hur viktigt det är att få ta plats, att bli representerad och det ansvar bibliotek som offentlig plats har i att ge utrymme åt alla. Jag kan inte tänka mig att det finns en plats som är bättre lämpad än bibliotek att lyfta fram mångfald, perspektiv och framför allt låta alla berättelser ta plats och rymmas i vårt gemensamma rum.

Saga Becker reflekterar på Kulturrådets konferens Queer kultur.

Källor
Alla ska med (2019). Länsstyrelsen Skåne. Tredje upplagan.
Bylin, Maria och Spetz, Jennie (2019). Svenskan är den fasta inredningen. Språkrådet. Institutet för språk- och folkminnen.
Samuelsson, Sofie (2016). Normkritik, hbtq och folkbibliotek. Ett försök. Regionbibliotek Stockholm.
Schyst.se

Frida Närman är biblioteksutvecklare i Region Värmland och har varit med och tagit fram materialet Schyst! Bibliotek.

digitalt skapande för och med barn

I samarbete med Regionbibliotek Östergötland och Kulturutveckling Region Västmanland gjorde Biblioteksutveckling Sörmland en dag i december för att tillsammans med bibliotekspersonal utforska och lära mer om olika digitala verktyg att använda för och tillsammans med barn på biblioteken. Både föreläsningar och minimässan som var full av olika exempel på digitalt skapande gav oss inspiration och idéer för att jobba kreativt med MIK (medie- och informationskunnighet) för barn.

Helsingborgs biblioteks robotklass

På biblioteken i Helsingborg pågår en hel del spännande verksamhet. Maria och Ronja därifrån berättade bland annat hur de jobbat på temat Ronja Rövardotter och tillsammans med barn skapat 360-film och en VR-upplevelse. Målen med verksamheten är tydligt formulerade. De siktar på att barn ska vara medskapare av verksamhetens innehåll och utveckling, att de ska ha tillgång till och kunna använda digitala medier, ta del av berättelser i olika format, skapa egna, utveckla sin litteracitet och förmåga att ta till sig olika uttrycksformer, reflektera kring källkritik och utveckla förhållningssätt till livet online, samarbeta med andra genom att prova, lära tillsammans och dela kunskap.

Se denna korta film om verksamheten på Helsingborgs bibliotek:  https://youtu.be/JNM785Z56qk

Linn Holmstedt från Uppsala bibliotek berättade dels om den rapport hon skrev för Regionbibliotek Stockholm och som hon gästbloggade om här, dels om nya spännande aktiviteter hon testat med barn och unga i sin nya roll. Bland annat om den sorteringshatt hon programmerade i Scratch inför ett Harry Potter-tema på höstlovet. Spana in den här: https://scratch.mit.edu/projects/337435605/

Cecilia Jalkebo, IKT-lärare i Eskilstuna, fullkomligt spottade ur sig tips på digitala verktyg att använda läsfrämjande syfte. Bland annat använder hon Mindmo eller Popplet för att skapa tankekartor eller gemensam dokumentation om läsningen med sina elever, Soctrative för fånga in svar på frågor digitalt om läsning, Canva eller PicCollage för att göra citatcollage kring böcker, Answergarden för att fånga in ord och skapa gemensamma ordmoln. Eller varför inte skapa spänning kring olika val med hjälp av Wheeldecide.

Del av dagen ägnades åt en minimässan där flera goda exempel på läsfrämjande verksamheter med digitala verktyg visades upp. Bland annat fanns Strängnäs med som visade hur de jobbat med sagostunder och Blue bots och Vingåker visade hur de jobbat med lokala berättelser i Storyspot. https://www.storyspot.io/sv/nyheter/skarpnacks-spoken-kommer-till-liv-i-storyspot/

Storyspot i Vingåker
MIK-brickan

För att knyta ihop alla delar av dagen och locka till reflektion kring digitalt läsfrämjande och ökad medie- och informationskunnighet fick varje deltagare en MIK-bricka att fylla i.

Labba fram lösningar – Marianne Kiiskilä gästbloggar

Hur är det att göra prototyper tillsammans? Hur byggdes idén om det virtuella spelet “Det var droppen”? Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggar om sitt deltagande i lab om Agenda 2030, vatten och jämlikhet.

Ett Lab handlar om att utveckla och arbeta efter metoder för innovation och samproduktion och därigenom leverera nyttor och effekter. Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Till den 14 november bjöds 12 personer från olika kunskapsfält och olika bakgrund in till ett lab där vi tillsammans utifrån Agenda 2030, med särskilt fokus på vatten och jämlikhet, skulle forma en prototyp till ett mobilt kit, en form av aktivitetslåda, för användning på bibliotek och liknande mötesplatser. Lab:en leddes av Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab.

Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Som förberedelse inför labbet hade alla fått tänka ut en personlig berättelse om vår relation till vatten. Vi fick sedan utifrån vår berättelse bygga en prototyp och sedan visa den och berätta för hela gruppen. Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn. Vi fick även ta fram goda exempel på kommunikationsinsatser gällande Agenda 2030 som vi gick igenom.

Ta fram gemensam prototyp

Biblioteken i Sörmland hade tagit fram illustrationer och beskrivningar av olika biblioteksbesökare. Vi skulle välja ut en person var och genom känslokort beskriva hur den personen känner innan och efter att de använt sig av vår aktivitetslåda. Hur får vi alla dessa olika individer att intressera och engagera sig för vår låda? Det var utmaningen.

Nästa steg var att vi en och en – med våra olika biblioteksbesökare i åtanke – skulle fundera på var i biblioteket lådan ska finnas, vad lådan heter och vad som händer med deltagaren efter att hen har använt lådan. Vi skulle skapa av materialet i rummet och beskriva.

Därefter skulle våra individuella förslag föras ihop till en aktivitetslåda, som vi sedan presenterade för andra grupperna. Min grupp hade valt att satsa på AR-tekniken och bygga en virtuell spelbana över hela biblioteket vid namn ”Det var droppen” där besökaren fick skapa medvetenhet om deras egna påverkan på miljön.

WeQ är större än IQ.

Andra grupper hade tagit fram prototyper av fysiska miljöer där besökarna kunde få se och uppleva vattnets kretslopp genom människan och där man uppmanades att bidra med input kring frågor rörande vatten.

När jag fick höra andras idéer, så vidareutvecklade det även tankar om min aktivitetslåda. I grupperna fick vi vidareutveckla våra prototyper i flera omgångar och avslutade med ett kort skådespel om våra lådor.

Under en dag har vi gemensamt erbjudit våra perspektiv, diskuterat olika utmaningar och tänkbara lösningar och skapat 3 olika idéer på mobila aktivitetslådor. Helt klart är det att WeQ är större än IQ, det vill säga gruppens styrka är större än individens.

Marianne Kiiskilä är biträdande processledare i Samhällskontraktet. Genom Samhällskontraktet bedriver Eskilstuna kommun, Västerås stad, Region Sörmland, Region Västmanland och MDH en nära samverkan kring forskning och utveckling. Marianne har tidigare arbetat som samordnare för finskt förvaltningsområde i Hallstahammar kommun, och drivit VR-projekt inom äldreomsorgen.