Digital Lansering och framflyttad fysisk premiär

Vi flyttar fram lanseringen av #Vattenspridaren och fokuserar på digital närvaro istället.

Med anledning av coronaviruset kommer den fysiska lanseringen av #Vattenspridaren skjutas upp. Vi återkommer med nya datum längre fram om när #Vattenspridaren dyker upp på de hittills planerade platserna: Eskilstuna bibliotek, ABF Eskilstuna, ReTuna, Mälardalens högskola och Katrineholms bibliotek.

På golvet ligger en runda skiva. De 17 globala målen utgör tårtbitar i olika färger.
Ovansidan på vårt Agenda 2030-bord.

Vi kommer fortfarande uppmärksamma Världsberättardagen 20 mars, Världspoesidagen 21 mars och Världsvattendagen 22 mars. Men allt sker digitalt. Under veckan kommer vi titta på hur vi kan göra en digital lansering av #Vattenspridaren.

Tänk på att tvätta händerna noga med vatten och tvål. Vatten är viktigt!

Ta hand om varandra.

Rent vatten är en mänsklig rättighet. Vatten är också livsviktigt. #Vattenspridaren genomförs av Biblioteksutveckling Sörmland tillsammans med Samhällskontraktet – partnerskap mellan offentlig sektor och akademin. Det är en kommunikationsaktivitet som finansieras av biståndsmyndigheten Sida – Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Ansvaret för innehållet är Biblioteksutveckling Sörmland.

#Vattenspridaren #WorldWaterDay #LibrariesForSDGs

Hur mäter vi utifrån bibliotekslagen?

Mätbara mål är vår tids våta dröm. I jakten glömmer vi inte sällan att det som är lättast att mäta inte alltid är det mest viktiga. Samtidigt verkar vi vara så många som är överens om att allt inte går att mäta. Att det kanske inte ska mätas. Att det finns tillfällen då det till och med är kontraproduktivt.

Senaste åren har jag funnit mig i ett otal samtal om att mäta bibliotek. Om att mäta i offentlig sektor. Om svårigheterna med att mäta. Om att allt ändå måste mätas. Om vi inte mäter finns vi inte. Och vi finns genom det vi mäter.

När Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans utkom 2018 var vi nog en och annan som kände en slags lättnad. Motstånd. Vi må leva i mätbarhetens tidsålder, men vi kan inte göra det okritiskt. För konsten att mäta på ett sätt som gynnar demokratisk utveckling är inte så himla enkelt.

Alla siffror är inte dåliga. Det är inte det. Mätbarhet är inte per se något dåligt. Det är viktigt för att det kan berätta viktiga saker. Som att det krävs 130 liter vatten för en kopp kaffe. Eller att Sörmland är en region med högre arbetslöshet än på de flesta andra håll i landet. Men det kan inte berätta allt. Det kan inte berätta om du i mötet med de 15 personer du träffade när du bemannade disken gjorde skillnad. Det kan berätta att 15 personer besökte biblioteket. Vad hände i era möten? Vad lärde du dig och vad lärde sig personen du mötte?

Vi pratade om Jonna Bornemark i vår forskningscirkel, och Bornemark föreläste i forskarcirkeln som just nu pågår inom den nationella satsningen Digitalt först med användaren i fokus.

Vad säger andra?

Mätbarhet, styrning och kvalitetssäkring har också varit oundvikliga inslag i forskningscirkeln jag är deltagare i. Därför att vår tids karaktäristik också har stor betydelse för vårt yrkesutövande, för våra bibliotek och för att leva här nu.

Vi fick i vår forskningscirkel i uppgift att fråga våra kollegor om hur de ser på sättet att mäta verksamhet och vad det får för konsekvenser. Vilka dilemman ser du med med sättet vi idag mäter biblioteksverksamhet? Hur påverkar det verksamhetsutveckling om/att kvaliteten ofta mäts i siffror (tex besöks- och lånestatistik)? Jag ställde frågan i en grupp för regional biblioteksverksamhet som jag är med i.

En klok kollega i ett annat län skrev: “Det är så himla viktig diskussion eftersom mått på lån och besök kan vara direkt kontraproduktivt mot prioriterade grupper i bibliotekslagen.” Flera lyfte också att det i bibliotekslagen inte står något om mål för besök och utlån i lagen.

Det är alarmerande. Biblioteksutveckling som vill göra människor delaktiga och leva upp till bibliotekslagen måste därför vrida och vända ganska många gånger på satsningar så att mätning blir en tillgång och inte ett hinder.

En annan kollega skrev: “Det är lätt att om vi mäter samma saker som vi alltid gjort blir vi kvar i samma sätt att arbeta. Men ingen mätmetod påverkar om vi inte analyserar de siffror vi får och ställer oss frågan Varför.”

Ytterligaren en annan kollega skrev: “Varför inte utgå från de prioriterade gruppernas behov, tex?” Och föreslog kvalitativa intervjuer med användare som en väg framåt.

Kvalitetssäkra allt du gör!

Tillbaka i forskningscirkeln kom vi så tillbaka till styrningsmodeller som stör, och vårt mätbara samhälle. Det fick mig att återigen tänka på vilken expert jag är på att rabbla den regionala biblioteksverksamhetens uppdrag enligt bibliotekslagen. Vi ska främja kvalitet, verksamhetsutveckling och samarbete hos folkbiblioteken i länet. Antalet gånger jag säger detta per år. Ni vill inte veta.

Vi pratade om begrepp och deras innebörd. Vad förväntas av oss? Gör kvalitetssäkrad verksamhet att vi egentligen är på rätt spår? Jag vet inte riktigt, men jag anar att vi ibland tappar bort väsentligheter i detta.

För några år sedan kom skriften Mäta och Väga – om statistik och effektivitet på folkbibliotek där Malin Ögland inleder förordet med:

Kan man använda kvantitativa mått för att mäta kvalitativ verksamhet? Och i så fall: vari ligger kvaliteten i det kvantitativa att låna ut böcker?

Jag tänker att vi behöver fortsätta ställa en massa sådana frågor, men också att många fler behöver bli mera ivriga på att hitta och praktisera möjliga svar.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

Vad gör vi egentligen i forskningscirkeln?

Vi reflekterar. Vi arbetar med dilemman. Vi undersöker vilka vi är i våra yrkesroller för att kunna utvecklas och utveckla verksamheten vi finns i. Vi försöker bli bättre på att förstå människor, och göra bättre bibliotek. Jag tror det är så jag skulle kunna beskriva vår forskningscirkel.

Vi träffas på olika platser i Sörmland. Oftast på biblioteken. Vi är 9-10 personer från olika biblioteksverksamheter i Sörmland. Och så Pirjo Lahdenperä som är forskaren som håller samman cirkeln, kontrasterar våra utsagor och föreslår verktyg eller modeller som hjälper oss tänka eller göra.

Vad händer om bibliotek inte längre finns? Varför är ni viktiga? Varför blir det som det blir för att vi har en viss människosyn eller för att samhället är organiserat på ett visst sätt? Vilka normer reproducerar vi omedvetet? Varför får det konsekvenser för mötet med andra? Vad händer om vi gör annorlunda?

Frågorna är många, och svaren hamnar inte alltid där jag på förhand tror. Det är mycket lätt, och det är också mycket svårt.

Några läxor och ett eget projekt

Vi får många läxor mellan gångerna samtidigt som vi har varsitt eget formulerat projekt där vi utforskar ett perspektiv som är relevant för den verksamhet vi befinner oss i. Må det vara yrkesrollen i förändring, bibliotekens ansvar för digital delaktighet eller språkcaféer.

Själv utforskar jag hur de som arbetar på bibliotek upplever att arbeta på bibliotek. Ungefär så i alla fall. Som en del i det så intervjuar jag personer som arbetar på bibliotek runtom i Sörmland och Stockholm.

Varje intervju som jag hittills har genomfört har varit full av både väntade och oväntade infallsvinklar. Jag hoppas och tror att de som jag har samtalat med har känt att frågorna också väckt tankar hos dem.

Vad är målet?

“Intentionen — utveckla ny kunskap och nya handlingsmöjligheter i förhållande till aktuella utmaningar och teman”

Lahdenperä & Marquard (2019.) Handbok: Lärandecirklar i nordisk kontext.

En forskningscirkel är en slags studiecirkel i arbetslivet.

Det är en metod och mötesplats för att skapa kunskap, lära tillsammans och utveckla sitt professionella jag. I vår forskningscirkel strävar vi mot att utveckla mera inkluderande bibliotek, och utveckla vår interkulturella kompetens. Vi utgår från var och ens verksamhet, vi gör aktioner mellan träffarna och vi reflekterar tillsammans över vår egen praktik. Vi lär oss förhoppningsvis bli bättre på våra jobb.

Utöver att testa idéer och reflektera över bibliotekets roll nu och framöver så är forskningscirkeln också ett sätt att stärka relationer mellan biblioteksarbetare i Sörmland. Det tror jag är viktigt. Vi behöver varandra.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

“Vatten är livets flöde” och andra dikter

Vi deltog med #Vattenspridaren på Folk och Kultur i Eskilstuna, och på vår magnetiska pelare samlades dikter, haikus och tips. Vatten är många saker – livsnödvändigt, lugn och flöden. Vatten är något att dikta om!

Vi stod i Region Sörmlands monter i dagarna fyra under Folk och Kultur. I montern hade vi en magnetisk pelare, och de som ville fick skriva en dikt eller ett tips. Vi hade också gjort olika mallar för att stimulera kreativiteten.

Är du nyfiken på vad människor skrev? Här kommer några smakprov:

Vatten är livets flöde
Vatten sprider ro
Vatten föder naturen
Vatten skapar gemenskap
Vatten är vår planets blod

“Ta vatten med
kåsa direkt från
en bäck”

LIVSNÖDVÄNDIGT
ÄNDLIG RESURS

Vatten mitt liv
Vatten min dröm
Vatten min son du fanns i vatten
Vatten min man du försvann i vatten
Vatten min dotter du älskade vatten

Annas minne från Thailand 2005

PS: Mannen kom tillbaka!

Fler eldrivna bokbussar!

“Havet blöder plast
Regnets droppar fräter mark
Folkbildning lösning?”

Tack alla ni som bidrog med era ord!

PS: Vi passade på att använda Good Life Goals-emojisarna på magneterna.

#Vattenspridaren är något vi gör för att kommunicera Agenda 2030 och Globala målen. Vi fokuserar på Vatten och Jämlikhet. Det är en pågående process där vi också utforskar biblioteken som en kraft för Agenda 2030 och skapande och berättelser som vägar för förändring

#Vattenspridaren på Folk och Kultur 2020

Har du idéer om bibliotek och en hållbar värld? Eller vill du uttrycka din förtvivlan och hopp i diktform? Kom och besök #Vattenspridaren i Region Sörmlands monter under Folk och Kultur i Eskilstuna! VI finns på plats 5-8 februari.

#Vattenspridaren är både en prototyp och en process som handlar om rätten till rent vatten och att forma ett mera jämlikt samhälle. Under Folk och Kultur finns vi på plats i Region Sörmlands monter på utställartorget för att prata just vatten, världen och bibliotek. Hur kan vi och hur kan bibliotek agera för att bidra till att vi når Agenda 2030?

På golvet ligger en runda skiva. De 17 globala målen utgör tårtbitar i olika färger. Bredvid ligger olika verktyg.
En del av vår magnetiska installation under Folk och Kultur.

Under onsdagen hänger jag och Marika i montern tillsammans med Anna och Mona som arbetar med hållbar utveckling i Sörmland för att snacka hållbarhet och skapa haiku. Kanske vill du veta mer om Region Sörmlands deltagande i Glokala Sverige eller få utlopp för din skrivarådra?

Decade of Action – agera nu

Globala målen har en deadline och vi har tio år på oss. FN har lanserat Decade of Action och det är dags att öka takten. Tillsammans.

“Det är nödvändigt att hitta på nya lösningar för att påskynda arbetet för Agenda 2030, speciellt för de som står längst ifrån att uppnå Globala målen.”

Tijjani Muhammed-Bande, ordföranden i FN:s generalförsamling

#Vattenspridaren är ett försök att sprida kunskap om Globala målen, och genom kreativitet hitta vägar fram. Så kom förbi, säg hej och sprid dina idéer hos oss!

Folk och kultur är ett nationell kulturpolitiskt konvent. Det arrangeras 2020 för tredje gången. Konventet vill sätta fokus på kulturens roll som motor i ett hållbart och inkluderande samhälle.

Poesivandringar för en bättre värld

Hur många dikter handlar om vatten? Varför ska vi dikta om vi vill förändra världen? Knyt samman olika platser i lokalsamhället med nygjord poesi om de 17 globala målen och ge er ut på poesiäventyr så får du svaren!

Tidigare i höstas hade vi en labb om Agenda 2030 med särskilt fokus på vatten och jämlikhet. Tillsammans tänkte och skapade vi prototyper som utgår från berättelser och skapande. Vi utgick från att arenan för prototypen är bibliotek (och andra offentliga platser) och med syfte att genom kreativitet och interaktivitet öka kännedomen om de globala målen.

Inför hade alla deltagare förberett sig genom att tänka ut en personlig berättelser om sin relation till vatten, och letat fram ett exempel på hur någon annan jobbat inspirerande med att synliggöra mål 6 rent vatten och sanitet. När vi sågs fick alla berätta om sitt exempel, och jag hade valt poesivandringar som gjorts i Trelleborg inom projektet Sustainable Poetry. Projektet handlar om att genom poesi lyfta barn och ungas röster, och stärka deras medskapande i samhällsutveckling.

Utöver att tänka ut en personlig berättelse om vatten och hitta ett inspirerande exempel om hur någon annan synliggjort globala målen så tittade vi på en här filmen.

Handlar alla dikter om vatten?

17 globala mål. 17 dikter skapade av barn och unga. 17 platser i centrala Trelleborg. Jag valde exemplet med poesivandringen i Trelleborg för att det vara så många olika saker som knöts samman samtidigt som utgångspunkten var poesi. Poesi är ju verkligen något som kan drabba, och väcka många känslor. I poesivandringen togs också hela lokalsamhället tillvara och blev en del av upplevelsen. Gemenskapen. Och så är det också med de globala målen – allt hänger samman. Poesivandringen blev också ett sätt att främja hälsa och lärande.

“Konceptet med poesivandringar är enkelt; powerwalk i grupp med en tänkande utmaning som är läsfrämjande och samtidigt motivationshöjande genom tävlingsinslag.”

Från Sustainable Poetry-bloggen – Poesivandring som sätter fart på alla sinnen

En av dessa utmaningarna under poesivandringen var att komma fram till hur många dikter som handlar om vatten! Och eftersom vår labb i Sörmland handlade om vatten blev det både ett exempel som fokuserade på hur de globala målen hänger samman och hur det går att bryta ut ett mål.

Vatten, kreativitet och berättelser

Jag och Marika är väldigt inspirerade av #SustainablePoetry och vi tror vi kommer att haka på något sätt under 2020. För då fortsätter vi utforska bibliotekens roll och Agenda 2030 genom kreativitet och berättelser. Inte minst genom att uppmärksamma Vattendagen som äger rum i mars och som är fortsättningen av labbet och arbetet som har arbetsnamnet Vattenspridaren.

Logotyp globala målen. 17 tårtbitar i olika färger som tillsammans utformar en cirkel. Bredvid står texten Ingen ska lämnas utanför

Vill du utforska med oss? Har du idéer eller frågor? Kontakta oss gärna!

Labba fram lösningar – Marianne Kiiskilä gästbloggar

Hur är det att göra prototyper tillsammans? Hur byggdes idén om det virtuella spelet “Det var droppen”? Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggar om sitt deltagande i lab om Agenda 2030, vatten och jämlikhet.

Ett Lab handlar om att utveckla och arbeta efter metoder för innovation och samproduktion och därigenom leverera nyttor och effekter. Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Till den 14 november bjöds 12 personer från olika kunskapsfält och olika bakgrund in till ett lab där vi tillsammans utifrån Agenda 2030, med särskilt fokus på vatten och jämlikhet, skulle forma en prototyp till ett mobilt kit, en form av aktivitetslåda, för användning på bibliotek och liknande mötesplatser. Lab:en leddes av Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab.

Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Som förberedelse inför labbet hade alla fått tänka ut en personlig berättelse om vår relation till vatten. Vi fick sedan utifrån vår berättelse bygga en prototyp och sedan visa den och berätta för hela gruppen. Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn. Vi fick även ta fram goda exempel på kommunikationsinsatser gällande Agenda 2030 som vi gick igenom.

Ta fram gemensam prototyp

Biblioteken i Sörmland hade tagit fram illustrationer och beskrivningar av olika biblioteksbesökare. Vi skulle välja ut en person var och genom känslokort beskriva hur den personen känner innan och efter att de använt sig av vår aktivitetslåda. Hur får vi alla dessa olika individer att intressera och engagera sig för vår låda? Det var utmaningen.

Nästa steg var att vi en och en – med våra olika biblioteksbesökare i åtanke – skulle fundera på var i biblioteket lådan ska finnas, vad lådan heter och vad som händer med deltagaren efter att hen har använt lådan. Vi skulle skapa av materialet i rummet och beskriva.

Därefter skulle våra individuella förslag föras ihop till en aktivitetslåda, som vi sedan presenterade för andra grupperna. Min grupp hade valt att satsa på AR-tekniken och bygga en virtuell spelbana över hela biblioteket vid namn ”Det var droppen” där besökaren fick skapa medvetenhet om deras egna påverkan på miljön.

WeQ är större än IQ.

Andra grupper hade tagit fram prototyper av fysiska miljöer där besökarna kunde få se och uppleva vattnets kretslopp genom människan och där man uppmanades att bidra med input kring frågor rörande vatten.

När jag fick höra andras idéer, så vidareutvecklade det även tankar om min aktivitetslåda. I grupperna fick vi vidareutveckla våra prototyper i flera omgångar och avslutade med ett kort skådespel om våra lådor.

Under en dag har vi gemensamt erbjudit våra perspektiv, diskuterat olika utmaningar och tänkbara lösningar och skapat 3 olika idéer på mobila aktivitetslådor. Helt klart är det att WeQ är större än IQ, det vill säga gruppens styrka är större än individens.

Marianne Kiiskilä är biträdande processledare i Samhällskontraktet. Genom Samhällskontraktet bedriver Eskilstuna kommun, Västerås stad, Region Sörmland, Region Västmanland och MDH en nära samverkan kring forskning och utveckling. Marianne har tidigare arbetat som samordnare för finskt förvaltningsområde i Hallstahammar kommun, och drivit VR-projekt inom äldreomsorgen.

Tillsammans skapar vi ny kunskap

30 september – en måndag jag sett fram emot länge! Och den blev precis så bra som jag hoppats. Vi har startat en forskningscirkel och vårt nybildade forsknings-team bestående av medarbetare från 7 bibliotek i länet har haft sin första träff.

Vi har knutit Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, till oss i nästan ett år och under hennes ledning ska var och en av deltagarna forska om den egna verksamheten, lära mer om besökaren och dennes behov, utforska nya arbetssätt och bidra till kunskap om bibliotek.

Forskning pågår
illustration av Billy Cromnow

Första träffen handlade om att börja kartlägga hur det ser ut på våra bibliotek när det gäller mångfald. Vilka grupper kommer till biblioteken och vilka har vi svårt att nå? Det visade sig vara en prövning för oss att stanna kvar lite längre i problemformulerandet. Ivern att prata om lösningar fick vi dämpa gång på gång. Det gäller att inte vara för snabb med att tro sig veta hur behoven och villkoren för människors beteenden faktiskt ser ut.

– Hur kan jag utveckla vårt språkcafé?
– Hur kan jag möta stökiga ungdomar på ett bättre sätt?
– Hur kan vi säkerställa att vårt Digdelcenter når de som känner ett digitalt utanförskap?
– Hur kan jag jobba språkutvecklande med nyanlända?


Det är några av de utmaningar som deltagarna satte ord på och som nu kommer att beforskas genom intervjuer och observationer till nästa gång vi ses.

Vill du veta mer om forskningscirkel som metod? Läs gärna tidigare inlägg där Annika Liljengren i Landskrona berättar om sin erfarenhet av att delta i en forskningscirkel.


Världen behöver dig!

Vi vill samskapa med er och vi vill samskapa för att kunna mötas. Vi vill att fler ska kunna ta plats i samhället på sina villkor och vi vill bidra till ett samhälle som inkluderar. 14 november bjuder vi in till ett labb som har arbetsnamnet Vattenspridaren och som är en del i en process där vi arbetar med Agenda 2030.

De globala målen är odelbara. Och vi spelar alla roll i förverkligandet. Bibliotek kan göra och gör mycket som handlar om att vi ska få ett hållbart samhälle och en bättre värld. Det är min ingång och utgångspunkt.

Det var dock när vårsolen strålade över mig och Marika i Uppsala som vi fick en idé. Vi var på väg från en nätverksträff om Agenda 2030 och bibliotek där vi hade fått tips om att det gick att söka medel från SIDA för att genomföra en kommunikationsaktivitet för Agenda 2030. På tåget hemåt rusade tankarna: vatten, jämlikhet, skapande på bibliotek, mod, handlingskraft.

Vi teamade upp med Samhällskontraktet som är ett samverkansavtal mellan Region Sörmland, Eskilstuna kommun, Region Västmanland, Västerås kommun och Mälardalens högskola. Och vi beviljades medel för att i samarbete med andra aktörer ta fram en flerspråkig berättar- och skaparlåda som kan användas på bibliotek och andra mötesplatser. Hurra!

Rolig idé om flerspråkig interaktiv skaparlåda till en mycket låg kostnad. Då lådan kommer att vara mobil och ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser i Sörmland har satsningen potential att nå väldigt många. Satsning mot media kan dessutom ge synlighet lokalt.

SIDAs motivering

Labb för att mötas över en gemensam utmaning

Nu är vi i en kreativ och kunskapsintensiv process. Ett av de större delmomenten är att vi ska genomföra ett labb 14 november. Till vår hjälp har vi Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab, som ska facilitera labbet. Folk Lab arbetar med att skapa en hållbar värld genom digitala och sociala verkstäder. Deras ledord är Make Meaning, och det tycker vi passar fint in på våra ambitioner med den än så länge kallade Vattenspridaren.

Vi har bjudit in personer från olika sammanhang i Sörmland eftersom vi tror att vi behöver mötas för att kunna lösa gemensamma och komplexa utmaningar. Olika perspektiv – gemensamt lärande!

På labbet kommer vi tillsammans lära oss av varandra och tillsammans forma en prototyp till ett mobilt kit som kan användas på bibliotek och liknande platser. Prototypen är tänkt att stimulera interaktivitet. Viktiga utgångspunkter är att prototypen utgår från skapande, berättande, flerspråkighet och social sammanhållning. Temat för innehållet är vatten och sanitet. Resultatet kommer vi att lansera i samband med Vattendagen 22 mars 2020. Vi är väldigt pepp. Minst sagt.

Vill du vara med?

Känner du att vi borde ha bjudit in dig eller någon du känner? Eller är du nyfiken? Kontakta mig genom att mejla victoria.lagerkvist@regionsormland.se eller kontakta Marika genom att mejla marika.alneng@regionsormland.se

Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.