#Vattenspridaren på Folk och Kultur 2020

Har du idéer om bibliotek och en hållbar värld? Eller vill du uttrycka din förtvivlan och hopp i diktform? Kom och besök #Vattenspridaren i Region Sörmlands monter under Folk och Kultur i Eskilstuna! VI finns på plats 5-8 februari.

#Vattenspridaren är både en prototyp och en process som handlar om rätten till rent vatten och att forma ett mera jämlikt samhälle. Under Folk och Kultur finns vi på plats i Region Sörmlands monter på utställartorget för att prata just vatten, världen och bibliotek. Hur kan vi och hur kan bibliotek agera för att bidra till att vi når Agenda 2030?

På golvet ligger en runda skiva. De 17 globala målen utgör tårtbitar i olika färger. Bredvid ligger olika verktyg.
En del av vår magnetiska installation under Folk och Kultur.

Under onsdagen hänger jag och Marika i montern tillsammans med Anna och Mona som arbetar med hållbar utveckling i Sörmland för att snacka hållbarhet och skapa haiku. Kanske vill du veta mer om Region Sörmlands deltagande i Glokala Sverige eller få utlopp för din skrivarådra?

Decade of Action – agera nu

Globala målen har en deadline och vi har tio år på oss. FN har lanserat Decade of Action och det är dags att öka takten. Tillsammans.

“Det är nödvändigt att hitta på nya lösningar för att påskynda arbetet för Agenda 2030, speciellt för de som står längst ifrån att uppnå Globala målen.”

Tijjani Muhammed-Bande, ordföranden i FN:s generalförsamling

#Vattenspridaren är ett försök att sprida kunskap om Globala målen, och genom kreativitet hitta vägar fram. Så kom förbi, säg hej och sprid dina idéer hos oss!

Folk och kultur är ett nationell kulturpolitiskt konvent. Det arrangeras 2020 för tredje gången. Konventet vill sätta fokus på kulturens roll som motor i ett hållbart och inkluderande samhälle.

Poesivandringar för en bättre värld

Hur många dikter handlar om vatten? Varför ska vi dikta om vi vill förändra världen? Knyt samman olika platser i lokalsamhället med nygjord poesi om de 17 globala målen och ge er ut på poesiäventyr så får du svaren!

Tidigare i höstas hade vi en labb om Agenda 2030 med särskilt fokus på vatten och jämlikhet. Tillsammans tänkte och skapade vi prototyper som utgår från berättelser och skapande. Vi utgick från att arenan för prototypen är bibliotek (och andra offentliga platser) och med syfte att genom kreativitet och interaktivitet öka kännedomen om de globala målen.

Inför hade alla deltagare förberett sig genom att tänka ut en personlig berättelser om sin relation till vatten, och letat fram ett exempel på hur någon annan jobbat inspirerande med att synliggöra mål 6 rent vatten och sanitet. När vi sågs fick alla berätta om sitt exempel, och jag hade valt poesivandringar som gjorts i Trelleborg inom projektet Sustainable Poetry. Projektet handlar om att genom poesi lyfta barn och ungas röster, och stärka deras medskapande i samhällsutveckling.

Utöver att tänka ut en personlig berättelse om vatten och hitta ett inspirerande exempel om hur någon annan synliggjort globala målen så tittade vi på en här filmen.

Handlar alla dikter om vatten?

17 globala mål. 17 dikter skapade av barn och unga. 17 platser i centrala Trelleborg. Jag valde exemplet med poesivandringen i Trelleborg för att det vara så många olika saker som knöts samman samtidigt som utgångspunkten var poesi. Poesi är ju verkligen något som kan drabba, och väcka många känslor. I poesivandringen togs också hela lokalsamhället tillvara och blev en del av upplevelsen. Gemenskapen. Och så är det också med de globala målen – allt hänger samman. Poesivandringen blev också ett sätt att främja hälsa och lärande.

“Konceptet med poesivandringar är enkelt; powerwalk i grupp med en tänkande utmaning som är läsfrämjande och samtidigt motivationshöjande genom tävlingsinslag.”

Från Sustainable Poetry-bloggen – Poesivandring som sätter fart på alla sinnen

En av dessa utmaningarna under poesivandringen var att komma fram till hur många dikter som handlar om vatten! Och eftersom vår labb i Sörmland handlade om vatten blev det både ett exempel som fokuserade på hur de globala målen hänger samman och hur det går att bryta ut ett mål.

Vatten, kreativitet och berättelser

Jag och Marika är väldigt inspirerade av #SustainablePoetry och vi tror vi kommer att haka på något sätt under 2020. För då fortsätter vi utforska bibliotekens roll och Agenda 2030 genom kreativitet och berättelser. Inte minst genom att uppmärksamma Vattendagen som äger rum i mars och som är fortsättningen av labbet och arbetet som har arbetsnamnet Vattenspridaren.

Logotyp globala målen. 17 tårtbitar i olika färger som tillsammans utformar en cirkel. Bredvid står texten Ingen ska lämnas utanför

Vill du utforska med oss? Har du idéer eller frågor? Kontakta oss gärna!

Labba fram lösningar – Marianne Kiiskilä gästbloggar

Hur är det att göra prototyper tillsammans? Hur byggdes idén om det virtuella spelet “Det var droppen”? Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggar om sitt deltagande i lab om Agenda 2030, vatten och jämlikhet.

Ett Lab handlar om att utveckla och arbeta efter metoder för innovation och samproduktion och därigenom leverera nyttor och effekter. Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Till den 14 november bjöds 12 personer från olika kunskapsfält och olika bakgrund in till ett lab där vi tillsammans utifrån Agenda 2030, med särskilt fokus på vatten och jämlikhet, skulle forma en prototyp till ett mobilt kit, en form av aktivitetslåda, för användning på bibliotek och liknande mötesplatser. Lab:en leddes av Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab.

Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Som förberedelse inför labbet hade alla fått tänka ut en personlig berättelse om vår relation till vatten. Vi fick sedan utifrån vår berättelse bygga en prototyp och sedan visa den och berätta för hela gruppen. Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn. Vi fick även ta fram goda exempel på kommunikationsinsatser gällande Agenda 2030 som vi gick igenom.

Ta fram gemensam prototyp

Biblioteken i Sörmland hade tagit fram illustrationer och beskrivningar av olika biblioteksbesökare. Vi skulle välja ut en person var och genom känslokort beskriva hur den personen känner innan och efter att de använt sig av vår aktivitetslåda. Hur får vi alla dessa olika individer att intressera och engagera sig för vår låda? Det var utmaningen.

Nästa steg var att vi en och en – med våra olika biblioteksbesökare i åtanke – skulle fundera på var i biblioteket lådan ska finnas, vad lådan heter och vad som händer med deltagaren efter att hen har använt lådan. Vi skulle skapa av materialet i rummet och beskriva.

Därefter skulle våra individuella förslag föras ihop till en aktivitetslåda, som vi sedan presenterade för andra grupperna. Min grupp hade valt att satsa på AR-tekniken och bygga en virtuell spelbana över hela biblioteket vid namn ”Det var droppen” där besökaren fick skapa medvetenhet om deras egna påverkan på miljön.

WeQ är större än IQ.

Andra grupper hade tagit fram prototyper av fysiska miljöer där besökarna kunde få se och uppleva vattnets kretslopp genom människan och där man uppmanades att bidra med input kring frågor rörande vatten.

När jag fick höra andras idéer, så vidareutvecklade det även tankar om min aktivitetslåda. I grupperna fick vi vidareutveckla våra prototyper i flera omgångar och avslutade med ett kort skådespel om våra lådor.

Under en dag har vi gemensamt erbjudit våra perspektiv, diskuterat olika utmaningar och tänkbara lösningar och skapat 3 olika idéer på mobila aktivitetslådor. Helt klart är det att WeQ är större än IQ, det vill säga gruppens styrka är större än individens.

Marianne Kiiskilä är biträdande processledare i Samhällskontraktet. Genom Samhällskontraktet bedriver Eskilstuna kommun, Västerås stad, Region Sörmland, Region Västmanland och MDH en nära samverkan kring forskning och utveckling. Marianne har tidigare arbetat som samordnare för finskt förvaltningsområde i Hallstahammar kommun, och drivit VR-projekt inom äldreomsorgen.

Design thinking for Libraries i praktiken – Andrea Hofmann gästbloggar

Andrea Hofmann skriver om sitt och biblioteken i Malmös deltagande i ett nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. I projektet ingår också bibliotek i Vilnius, Reykjavik och Århus.

Biblioteken i Malmö deltar under två år i ett Nordiskt/Baltiskt nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. Deltagarnas fokus i projektet ”Human-Centered Design in Nordic/Baltic countries/libraries” är att lära, undersöka och dela användarcentrerade metoder och förhållningssätt tillsammans med varandra under 2019-2020. Detta görs framförallt genom nätverksträffar hos de deltagande biblioteken. Förra veckan träffades nätverket på Nationalbiblioteket i Vilnius.

Projektet utgår ifrån Design thinking for libraries och visionen är att testa och ”hacka” metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder. Projektet genomförs med bidrag från Nordisk kulturkontakt.

“Visionen är att testa och ‘hacka’ metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder.”

De bibliotek som deltar i projektet förutom Malmö är Reykjavik, Vilnius och Århus. Alla bibliotek jobbar i projektet med en egen användarcentrerad utmaning på sitt bibliotek. När vi sedan träffas på våra nätverksträffar arbetar och labbar vi med värdbibliotekets utmaning.

Första nätverksträffen var i Reykjavik i juni i år och då jobbade vi med isländarnas utmaning kring att skapa ett rum för unga personer i ett områdesbibliotek utanför Reykjavik. Här fokuserade vi till stor del på metoder i att lära känna användarnas behov i det lokala området där biblioteket var, vilket vi bland annat gjorde med intervjuer och att skapa personas.

En trappa upp till ett bibliotek. I trappan sitter tre personer och en person står brevid. De pratar med varandra. I trappan står stafflin med fotografier. På ena sidan trappan står siffrorna 1-5 lodrätt och ett ord.
Prototyp 1.

Den andra nätverksträffen hade vi förra veckan i Vilnius och då arbetade vi med deras utmaning om att utveckla ett navigerings- och skyltningssystem så att besökarna bättre ska hitta på biblioteket.

Ingången till ett rum. I rummen syns en person som sitter i en fåtölj vid ett bord. Över dörrkarmen på väg in i rummet står Sound & Visual Labs med stora orange bokstäver. På dörren sitter en gul pil. De sitter notsymboler på flera ställen. På golvet står en pinne och längst upp en gul rund skylt där det står Sound & Visual Labs.
Prototyp 2.

Under denna träff var fokus på att prototypa idéer och sedan testa dem live på både besökare och personal. I samband med det samlade vi in synpunkter, kanske justerade vi prototypen något efter det och testade den igen. Till slut dokumenterade vi all feedback som blev till ett underlag för biblioteket i Vilnius till när de ska genomföra en pilot för ett nytt navigeringssystem.

Bilden är tagen några trappsteg upp i en trappa. Väggarna är vita. På stengolvet ligger är orange spår lagda. På väggen är två vuxna och ett barn som dansar ringdans målade. På den vita väggen från dörröppningen på ena sidan syns en röd rävsvans med vit topp målad.
Prototyp 3.

Nästa träff är i Malmö i slutet av maj nästa år och då kommer vi att fördjupa oss i den sista fasen i Design Thinking for Libraries: Iteration och Implementation.

Andrea Hofmann är verksamhetsutvecklare på Biblioteken i Malmö. Biblioteken i Malmö har använt Design thinking-metoder tidigare i exempelvis KRUT och nya barnavdelningen Kanini.

Ditt, mitt, vårt liv – Sofie Samuelsson gästbloggar

“Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken.” Sofie Samuelsson, Regionbibliotek Stockholm och tidigare ungdomsbibliotekarie i Hallonbergen, bloggar om skrivande, biblioteket och om oss alla.

Gholam Sakhi var i yngre tonåren när han ensam, utan sin familj, flydde från Afghanistan till Sverige. I boken “Efter varje natt kommer en ny dag” berättar han:

Första gången jag besökte ett bibliotek var i Hedemora. Jag visste inte hur ett bibliotek fungerade då. Jag trodde att det bara var ett rum med böcker som man fick läsa på plats. Men där fanns så mycket mer, datorer och wi-fi och filmer. Och så fick man ta med sig böckerna hem!

Senare i Gholams berättelser är han i Vallentuna och har börjat i Kulturgruppen på biblioteket. Där träffar han bibliotekarien Anna, som håller i Kulturgruppen. Gruppen träffas varannan onsdag. När Gholam och Anna känt varandra några månader så händer något avgörande i båda deras liv. Gholam pratar i följande scen med en person från kyrkan:

”Känner du någon som du skulle kunna bo med?” sa hon.
”Ja”, sa jag. ”Kanske. Jag känner Anna som jobbar på biblioteket. Och en gång sa hon till mig att jag skulle säga till om jag blev utan boende. Jag har också varit hemma och träffat hennes familj. De är snälla och trevliga.”
”Ska vi ringa och fråga henne?” sa Johanna.
Och så ringde vi. Anna lät inte förvånad när hon fick frågan, men hon svarade att hon ville prata med sin familj först.

Frmsidan till boken Efter varje natt kommer en ny dag av Gholam Sakhi och Anna Fogelberg. Svartvit. En pojke sitter på huk.

Gholam flyttar hem till Anna och hennes familj och är idag en i familjen. Det är även Anna som har skrivit Efter varje natt kommer en ny dag. Ali Zardadi som också är ensamkommande från Afghanistan skrev, efter att bara varit i Sverige drygt ett år, boken “Ängeln och sparven”. Där skriver han:

Jag brukade gå till Albys bibliotek på vinterns mörka och kalla dagar. Därifrån fick jag veta om språkcafé i olika bibliotek. […] Vi åker buss till biblioteket, en plats som ger mig glädje och där jag känner mig trygg. I bokhyllorna finns mina vänner.

Jag, som många andra som jobbar med folkbiblioteksfrågor, funderar ofta på människors förhållande till bibliotek. Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken – relationer mellan människor som besöker och använder sina bibliotek och de som jobbar på bibliotek.

Om vi går till fiktionens värld kan vi möta Hannah i tv-serien 13 skäl varför, som bygger på en roman med samma namn. Berättelsen om Hannah är omskakande då vi redan från början får veta att hon tar sitt liv. Hannah har en stark vilja att berätta om skälen till beslutet att avsluta sitt liv. Det gör hon genom att spela in kassettband som hon skickar till 13 personer. Att berätta muntligt, men även skriva, är starka spår i berättelsen om Hannah. Jag funderar på om det finns öppningar som skulle ha kunnat göra att Hannah inte tog sitt liv. En sådan kanske är när hon i mitten av seriens första säsong träffar skolans bibliotekarie som bjuder in henne till en skrivgrupp. Hannah är en skrivande person, och det är också skrivandet som får en viktig negativ påverkan på att det går som det går. Men skrivandet skulle kunna ha varit en väg ut, och mötet med bibliotekarien och skrivgruppen skulle kanske kunna ha varit en del av den vägen.

Bibliotekarien Anette Helgesson har skrivit boken “Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt” som berättar om en digital bokcirkel, en podcast och mötesplats. Syftet med dessa verksamheter var att främja möten, lyfta fram fler berättelser och motverka intolerans. Deltagarna var unga nyanlända. Helgesson skriver att nyanlända ofta har väldigt tunga saker i bagaget och att de kan behöva få möjlighet att sätta ord på sina erfarenheter och känslor. Helgesson skriver:

Vi var medvetna om att vi inte kunde ta bort det svåra och jobbiga flera av tjejerna varit med om, att vi som lekmän inte kunde hjälpa på ett professionellt sätt, med det vi kunde göra var att lyssna. Vi kunde lyssna som medmänniskor när ungdomarna ville berätta. Vi kunde bekräfta dem och ta dem på allvar. Det kan vara gott nog ibland.

Genom att utgå från en text kan man också göra det enklare för nyanlända ungdomar att berätta och förklara för etablerade svenska ungdomar vad de har varit med om. Det kan i bästa fall leda till ömsesidig förståelse för varandra.

Regionbibliotek Stockholm, där jag jobbar, har sedan några år haft ett samarbete med institutionen Praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Samarbetet har bland annat lett till kurser i praktisk kunskap för bibliotekarier. En bok skrevs utifrån den första kursen som ordnades och den heter “Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll”. Eva Schwartz, redaktören för boken, är filosof och lektor i praktisk kunskap. Hon skriver att i praktisk kunskap kan en få möjligheter genom essäskrivande att reflektera över sin yrkesroll och de etiska kunskapsmässiga utmaningar vi ställs inför:

Varför gör jag som jag gör? Vilken roll spelar vanor och rutiner för mitt handlande? Vilka är de ekonomiska, politiska, personliga, kulturella o.s.v. förutsättningarna för yrkesutövningen?

När Eva Schwartz började arbeta med bibliotekarier undrade hon över vilka olika svåra situationer och dilemman som personal på ett bibliotek skulle kunna råka ut för. Fanns det verkligen tillräckligt med stoff att samtala kring? Hon blev mycket förvånad. I essäerna som bibliotekarierna skrev, varav några är publicerade i boken, såg hon mycket utsatthet. Inom några minuter måste bibliotekarierna ofta skifta från rutinarbete till väldigt svåra existentiella samtal.

Ett beduintält i ett bibliotek. I tygtältet ligger kuddar i olika färger på marken. I bakgrunden bokhyllor.
Foto: Pia Borrman

Förra månaden besökte jag Hallonbergens bibliotek. För snart sex år sedan avslutade jag min tjänst som ungdomsbibliotekarie där och när jag går in i biblioteket sköljer flera känslor över mig. Jag står nära bibliotekets fina beduintält när en ung person kommer emot mig.

”Det är ju du”, säger han.

I några sekunder är jag förvirrad, sedan minns jag tonåringen som var dag hängde på bibblan. Vi pratade och tjatade och någon gång bad jag honom lämna bibblan för att han körde runt på en sparkcykel.

”Hej, känner du igen mig?”, fortsätter han och räcker fram handen till en hälsning.

Jag minns honom. Jag minns hur han översatte åt sin mamma innan hon lärt sig svenska. Jag minns hur han garvade när jag försökte säga något på ett av hans språk som jag inte kan. Jag minns hur han hjälpte mig att sätta upp böcker. Jag minns…

”Klart jag gör”, säger jag, och ska just prata berätta om det jag minns, men han är redan på väg.

”Kul, att träffa dig. Det var länge sedan”, säger han och vänder sig om och går mot utgången. Och jag, jag står kvar.

Sofie Samuelsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm. Sofie har författat skrifterna Normkritik, hbtq och folkbibliotek (2016) och Inkluderande bibliotek (2018) . Just nu aktuell med satsningen Unga och bibliotek.

Referenser
Fogelberg, Anna. (2018) Efter varje natt kommer en ny dag.
Helgesson, Anette. (2017) Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt.
Schwarz, Eva (red.). (2016) Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll.
Zardadai, Ali. (2017) Ängeln och sparven: Texter av en ensam ungdom på flykt.

Världen behöver dig!

Vi vill samskapa med er och vi vill samskapa för att kunna mötas. Vi vill att fler ska kunna ta plats i samhället på sina villkor och vi vill bidra till ett samhälle som inkluderar. 14 november bjuder vi in till ett labb som har arbetsnamnet Vattenspridaren och som är en del i en process där vi arbetar med Agenda 2030.

De globala målen är odelbara. Och vi spelar alla roll i förverkligandet. Bibliotek kan göra och gör mycket som handlar om att vi ska få ett hållbart samhälle och en bättre värld. Det är min ingång och utgångspunkt.

Det var dock när vårsolen strålade över mig och Marika i Uppsala som vi fick en idé. Vi var på väg från en nätverksträff om Agenda 2030 och bibliotek där vi hade fått tips om att det gick att söka medel från SIDA för att genomföra en kommunikationsaktivitet för Agenda 2030. På tåget hemåt rusade tankarna: vatten, jämlikhet, skapande på bibliotek, mod, handlingskraft.

Vi teamade upp med Samhällskontraktet som är ett samverkansavtal mellan Region Sörmland, Eskilstuna kommun, Region Västmanland, Västerås kommun och Mälardalens högskola. Och vi beviljades medel för att i samarbete med andra aktörer ta fram en flerspråkig berättar- och skaparlåda som kan användas på bibliotek och andra mötesplatser. Hurra!

Rolig idé om flerspråkig interaktiv skaparlåda till en mycket låg kostnad. Då lådan kommer att vara mobil och ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser i Sörmland har satsningen potential att nå väldigt många. Satsning mot media kan dessutom ge synlighet lokalt.

SIDAs motivering

Labb för att mötas över en gemensam utmaning

Nu är vi i en kreativ och kunskapsintensiv process. Ett av de större delmomenten är att vi ska genomföra ett labb 14 november. Till vår hjälp har vi Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab, som ska facilitera labbet. Folk Lab arbetar med att skapa en hållbar värld genom digitala och sociala verkstäder. Deras ledord är Make Meaning, och det tycker vi passar fint in på våra ambitioner med den än så länge kallade Vattenspridaren.

Vi har bjudit in personer från olika sammanhang i Sörmland eftersom vi tror att vi behöver mötas för att kunna lösa gemensamma och komplexa utmaningar. Olika perspektiv – gemensamt lärande!

På labbet kommer vi tillsammans lära oss av varandra och tillsammans forma en prototyp till ett mobilt kit som kan användas på bibliotek och liknande platser. Prototypen är tänkt att stimulera interaktivitet. Viktiga utgångspunkter är att prototypen utgår från skapande, berättande, flerspråkighet och social sammanhållning. Temat för innehållet är vatten och sanitet. Resultatet kommer vi att lansera i samband med Vattendagen 22 mars 2020. Vi är väldigt pepp. Minst sagt.

Vill du vara med?

Känner du att vi borde ha bjudit in dig eller någon du känner? Eller är du nyfiken? Kontakta mig genom att mejla victoria.lagerkvist@regionsormland.se eller kontakta Marika genom att mejla marika.alneng@regionsormland.se

“Många droppar små bildar en Stor å” – Maria GLawe gästbloggar

Dikter och hållbar utveckling går hand i hand. Maria Glawe, lärare och initiativtagare till Sustainable Poetry, bloggar om poesi, Agenda 2030, medskapande och årets bibliotek.  Och berättar något om vad Trelleborgs kommun och Region Sörmland har gemensamt.

”En droppe doppad i livets älv 
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.”

Tage Danielsson

Dikten av Tage Danielsson presenterades av Mona Karila från Region Sörmland under Mötesplats Agenda 2030 i Stockholm i onsdags. Det är nu fyra år sedan antagandet av Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling. Konferensen syftade till att bidra med kunskap, nätverkande och inspiration om Agenda 2030. Pricken över i:et och det som verkligen lyfte blicken från det yttre till det inre perspektivet var diktens förtrollande kraft att visualisera partnerskapet som växer sig starkare genom vårt gemensamma fokus och för att vi vill hjälpas åt. Den nakna sanningen är att om vi ska förverkliga den ambitiösa agendan så är viljan, samarbetet och kärleken helt avgörande.

Genom poesin som är kärlekens språk ger vi hållbar utveckling ytterligare en dimension; en fjärde dimension som benämns kultur. Hur hittar barn och unga lugn i en hektisk värld? Hur hittar de tillförsikt inom sig själva och kraften att använda kunskap, språk och kreativitet för att bli medskapare till en hållbar framtid, och inte låsas fast i en känsla av maktlöshet och ångest? Det är vad Sustainable Poetry handlar om. Genom poesin samskapar barn och unga med vuxna såväl i Sverige som ute i världen för att bidra till en annorlunda och mer hållbar värld.

Karta med ikoner för de 17 globala målen

Hand i hand så ingen lämnas utanför

Så vad har då Region Sörmland och Trelleborgs kommun gemensamt förutom kärleken till poesi och hållbar utveckling? Vi delar samma målbild; att vi vill frambringa god livskvalitet för alla och skapa dynamiska mötesplatser, bland annat med bibliotek som präglas av inkludering och mångfald; där mångfalden av språk, kultur och berättelser får ta plats. Det är genom ett gemensamt fokus vi nu inbjuder hela Region Sörmland till ett medskapande i det globala språk- och kulturprojektet Sustainable Poetry. I regionen pågår satsningen Språk, makt och skapande som ska stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Det går hand i hand med Sustainable Poetrys bärande idé och är samstämmigt med andemeningen i Agenda 2030, det vill säga att ingen ska lämnas utanför.

“I Sustainable Poetry arbetar vi med biblioteken som en naturlig resurs i skolans undervisning; ett kreativt samskapande som vi gärna delar med oss av till hela världen. Skolbibliotekarierna som ingår i projektgruppen fick igår, under Bokmässan, mottaga priset som Årets bibliotek 2019.”

I Sustainable Poetry arbetar vi med biblioteken som en naturlig resurs i skolans undervisning; ett kreativt samskapande som vi gärna delar med oss av till hela världen. Skolbibliotekarierna som ingår i projektgruppen fick igår, under Bokmässan, mottaga priset som Årets bibliotek 2019, bland annat för det framgångsrika arbetet tillsammans med lärare för att stärka elevernas språkliga och digitala kompetens. Dessutom för att sätta literacy högst upp på agendan och öppna upp dörrarna till ett bibliotek som är en levande mötesplats där eleverna kan göra demokrati och lära för livet. Så här lyder motiveringen:

“Mediateken på Söderslättsgymnasiet välkomnar från dag ett alla sina elever till en fantastisk och förunderlig värld där ingenting tycks vara omöjligt. På skolbiblioteket finns alltid en hjälpsam hand, ett kreativt bollplank och hjälp att förverkliga idéer och drömmar. Med ohämmad entusiasm och engagemang guidas eleverna genom läsning, språkutveckling, forskning, skrivande och andra former av kreativt skapande. Här får varje elev en både lärande och utvecklande upplevelse för hela livet.” 

DIK-juryns motivering till Årets bibliotek 2019

Poesins kraft

I Sustainable Poetry upptäcker barn och unga poesi på ett nyskapande sätt; på ett sätt som ger kraft för att bidra till en hållbar framtid. Poesi får en helt ny betydelse och är därmed inte längre något ”svårt, krångligt och ointressant”, vilket vi uppmärksammat kan vara en vanlig föreställning bland många. Vi har också uppmärksammat att en vanlig föreställning är att poesi är för somliga och inte för alla. Det vill vi förändra genom ett globalt samskapande där mångfalden av språk, kunskaper och kreativa kulturella uttryck får berika och stärka vår gemensamma väg mot en hållbar framtid.

Alla kan bli medskapare i Sustainable Poetry och vårt långsiktiga mål är självklart att försöka nå alla barn och unga. Det går hand i hand med genomförandet av Agenda 2030; om vi ska nå de globala målen måste alla vara med. I Sustainable Poetry vill vi i synnerhet kämpa för att nå det globala målet 4 tillsammans, vilket är att säkerställa god utbildning för alla. Dessutom är delmål 4.7 lärande för hållbar utveckling centralt och en obligatorisk del i skolan oavsett ämne.

Genom projektet stärks det kollegiala lärandet och tilliten till varandras kompetenser för att tillsammans med barn och unga på många olika sätt frambringa världens största (och första) digitala poesisamling som berör Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Det är när vi arbetar tillsammans som vi alla kan bli framgångsrika och få ihop hela bilden – vi hjälper till att hålla varandra uppe, som Danielsson så vackert förmedlar i dikten. Ett medskapande i Sustainable Poetry lyfter fram alla mål i agendan, men har också ett särskilt fokus på mål 17; genomförande och globalt partnerskap. Tillsammans genom ett dynamiskt samskapande bortom alla gränser och barriärer ger vi de komplexa hållbarhetsfrågorna en naturlig del av skolans undervisning, från förskolan till gymnasiet samtidigt som vi lyfter barns och ungas möjlighet att göra sin röster hörda, vilket stärker deras medskapande i demokratin.

Framtiden kräver modiga människor

I samband med World Poetry Day, som den 21 mars, firas över hela världen delar vi alla poetiska mästerverk som skapats av barn och unga under läsåret. Vi använder en gemensam hashtag: #sustainablepoetry Det är dikter som lyfter världens utmaningar, men också möjligheter; 169 för att vara exakt. Dikterna skildrar framtidshopp och den inneboende kraft som var och en av oss har för att skapa förändring, så låt oss väcka poesiådran till liv. Som Greta Thunberg säger är ingen för liten för att göra en förändring och det kan vi bekräfta genom att se hur 5- åringar i förskolan skapar poesi för en hållbar framtid: Ingen är för liten för att göra en förändring.

Dessutom är Greta Thunbergs budskap tydligt; framtiden kräver modiga politiker. Det menar också Isabella Lövin som inledde Mötesplats Agenda 2030 i onsdags med en filmhälsning från New York. I ett Facebook-inlägg från 2018 lyfter hon politikernas ansvar och betydande roll, vilket hon kopplar ihop det med den persiske poeten Rumi som skrivit följande:

”Du är inte bara en droppe i havet.  
Du är hela havet, i en droppe.”

Rumi

Besök gärna bloggen Sustainable Poetry som är en lärportal och mötesplats där du kan utforska mer om Sustainable Poetry – och bär med dig att DU är hela havet, i en droppe…

Maria Glawe är initiativtagare och projektledare för Sustainable Poetry. Maria  arbetar dels om förstelärare och speciallärare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg, dels som projektledare för arbetet med Glokala Sverige i Trelleborgs kommun. Dessutom ingår Maria i Tillitsakademin Trelleborg som arbetar för att stärka tillitsbaserad styrning och ledarskap. Maria har mottagit flera utmärkelser för sitt innovativa sätt att designa utbildning, bland annat Sveriges bästa lärare 2018, vinnare av Guldäpplet 2018, årets FN-lärare 2019 och årets yrkesperson 2019 i Trelleborgs kommun.

Rubriken till blogginlägget är lånad av Globalportalen.
Övrig källa är Lagerkvist, V. (2016) Språk, Makt och hållbar biblioteksutveckling – en rapport om mångspråkig biblioteksverksamhet i Sörmland.

5 Podd-tips om människor, kreativitet och världen

De senaste åren har podd-lyssnandet ökat stadigt. Enligt undersökningen Svenskarna och Internet 2018 lyssnade fler än hälften på podd. Var femte internetanvändare lyssnar dagligen eller veckovis, vilket är en fördubbling från 2015. Därför tycker jag det är dags att ge tips på fem poddar som jag gillar att lyssna på och som jag inspireras av för att biblioteksutveckla.

Logga för podden 99% Invisible. Svart bakgrund med ett rutnät i vatten. En ruta är gul. Text i gult och vitt.

99% Invisible. Om hur design är en del av vår vardag, och faktiskt påverkar oss dagligen. Om platser, städer, byggnader, infrastruktur, värderingar, interaktioner. Missa till exempel inte avsnitt 363 Invisible Women som gästas av Caroline Criado Perez, som skrivit boken Invisible Women: Data Bias in a World Designed for Men.

I feel the same about libraries, they are like miracles. Take a kid to a library for the first time, and you’ll see. It is a temple dedicated to the concept of sharing, yeah books sure, but also just sharing space.

Roman Mars inleder det avsnitt 346 Palaces for the people.
Logga för The Allusionist. Orange bakgrund och texten skriven i blått på vita tärningsliknande klossar.

The Allusionist. Varför säger vi saker som vi säger? Språkliga äventyr som lekfullt utforskar hur orden och språket påverkar oss som människor, och hur språket utvecklas. Kasta dig mellan teman som Game of Thrones, skvaller, läsning för bättre hälsa, namn, och inkludering. Lyssna på avsnitt 96 Trust då Helen Zaltzman samtalar med Rachel Botsman om tillit och att inte låta ordet förlora sin betydelse.

Logga för Greppa UX. Texten står i vitt på klossar i olika färger.

Greppa UX. Snack om UX, user experience, och bibliotek med olika intressanta gäster. I avsnitt 6 berättar exempelvis Victor Alfson från Blackebergs bibliotek om hur det var att lära sig UX genom att delta i ett 2-veckors UX-program, kreativa muskler och att omsätta teknikerna i den egna verksamheten.

Logga for Demokratiresan. I bakgrunden flera pratbubblor i grönt och gult. Två figurer i form av två huvuden som ser ut att prata med varandra.

Demokratiresan. Varje avsnitt tar sig an olika aspekter av demokratiarbete på lokal och regional nivå. Teman är delaktighet, mänskliga rättigheter i praktiken, medskapande och medborgardialog. I avsnitt 7 Medskapa för att möta behov! som handlar om att göra förändringsarbete tillsammans, tjänstedesign och att hitta vad som är rätt fokus.

Logga för Ideos Creative Confidence Pod. Geometriska former som blir till ett U som är ritad i blått på en ljusblå bakgrund

Creative Confidence Pod. Samtal om mänskligt beteende, design thinking och innovation. Lyssna på människor som delar sina reflektioner och erfarenheter utifrån att leda och utveckla genom kreativitet och genom att sätta människan i fokus. Missa inte avsnittet Why Everyone Should Prototype (Not Just designers) som handlar om att använda prototypande som ett sätt att tänka kring idéer.

Prototypes are a way to democratize a conversation, to democratize any conversation.

Chris Nyffeler pratar om värdet av att prototypa.

Kollaborativt lärande och kak-experiment på Next Library 2019

Bibliotek är platser för lärande. Och biblioteksutveckling måste präglas av att vara både modig och kollaborativ. Victoria delar ett par fragment från konferensen Next Library 2019.

Pride. Aarhus är en stad som är enkel att gilla. Jag anländer en lördag. Det är eftermiddag och årets pride-parad pågår för fullt. Regnbågsflaggor svajjar. Jag tänker att det bibliotek som är mitt slags bibliotek alltid kommer stå upp för regnbågsflaggan. Alltid kommer välja att vilja vara ett tryggt rum.

Bara någon timme efter ankomsten och en hetsig, men god lunch beger jag mig tillsammans med min kollega Malin till Institut for (X) som är ett slags kreativt område på Godsbanen. En gemenskap. Ett flöde av påhitt.

Crazy Cake.  Efter en rundvandring på området finner jag mig själva smula kakor, kasta maränger och sprida gröna kryddor på ett bord. 

Everything is built in cake. Temporariness is key

Från beskrivningen av workshopen Crazy Cake.

Crazy cake är ett verktyg för att skissa fram hur någonting skulle kunna bli. Materialet är ätbart.  Jag är lite skeptisk, men nyfiken. I grupper bygger vi idéer om biblioteken om 100 år. Tillsammans gör och pratar vi fram prototyper. Min grupp skapar något slags universum. Det är en dystopi över döende planeter, men det är också en vision som inbegriper ett ambitiöst försök att synliggöra relationer som det centrala i all biblioteksutveckling.  Mellan människorna, planeterna och vad som finns kvar. Biblioteket blir inte en plats, men bibliotekarierna behöver finnas på varje plats.

Varje grupp delar sin idé, och skapar en berättelse. Prototypen hjälper oss sätta ord på något diffust. Visualiseringen framför oss ger oss ett verktyg för att berätta, men den hjälper också de andra att ställa relevanta frågor. Och att påverka och utveckla vår idé.  

Agenda 2030. Det är söndag och snart tid för studiebesök till Risskov bibliotek och deras biblioteksträdgård. Egenmakt kan betyda möjlighet att kunna gro egna grönsaker. Biblioteken är också människornas, en delad tillgång. Biblioteksträdgården är en förlängning som vill förena våra behov av gemenskap och hållbarhet.

Innan Risskov promenerar jag till konstmuséet ARoS. Där pågår konstutställningen Tomoworrow is the Question. Det är en kollabration mellan AroS och Luiose Faurschou som leder ART 2030. ART 2030 är ett maffigt konstprojekt som sätter samman de Globala målen med konst och handlingskraft.

Jag fastnar i konstutställningen – i projicerade blomstervattenfall, dataspel och jordglober. Konstverket Tomorrow is the question är en installation av pingisbord som bygger på idén att konstverket aktiveras när vi väljer att ta del av det.

It is not what you see that is important, but what takes place between people.
Rikrit Tiravanija

Next Library. Allt detta är en del av min upplevelse som deltagare i Next Library 2019. Det är en konferens som vill utforska och utveckla folkbiblioteken, och en samlingspunkt som vill hitta och testa former som stödjer människors lärande. Konceptet är att dela, tänka och göra tillsammans. Dagarna är fullspäckade, och många av aktiviteterna är interaktiva eller åtminstone byggda för att möjliggöra interaktioner.

På måndagen kickar det igång på riktigt. Alla dagarna präglas av spännande samtal med nya och gamla bekanta. Jag fångar upp perspektiv, får tips på läsning och projekt, och spanar på metoder att ta med hem.

Rethink learning. Vad händer om vi utmanar invanda tankar om hur vi organiserar lärande? Jag smiter iväg från Dokk 1, biblioteket i Aarhus, för att delta i en breakout-session som fokuserar på idéer om den tillfälliga platsen för lärande, och att forma lärande över generationsgränser. Jag blir inte besviken.

Vi sitter i mindre grupper som till hälften består av deltagare från konferensen, och till hälften av  14-15åringar från Aarhus. Med hjälp av en kortlek samtalar, lär vi och tänker tillsammans kring något som vi gemensamt bestämmer är mest relevant för oss där och då. Min grupp gör en plan för lärande och aktiviteter kopplat till stigande havsnivåer. Men det intressanta är vårt utbyte av erfarenheter, olika perspektiv och hur det kan tas tillvara.  

Jag tänker att sådana här sammanhang borde vi skapa fler av.

En pin där det står My statement! Coffe solves everything. Det är också målat ett hjärta.
Överallt finns möjlighet att testa saker, experimentera, leka och uttrycka sig.

Next Library tar plats vartannat år i Aarhus, och vartannat år någon annanstans. Flera aktiviteter inom Språk, makt och skapande har inspirerats av lärande som hänt på eller genom Next Library. Detta var tredje gången Victoria besökte Next Library.

Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.