Hur kan bibliotek arbeta med Agenda 2030?

Victoria och Marika resonerar tillsammans om hur bibliotek kan arbeta med Agenda 2030 utifrån arbetet med #Vattenspridaren genom att sicksack-skriva en text. Texten har uppdaterats löpande under en dag!

1 Marika

“Bibliotek har en viktig roll, de kan inspirera till kunskap och vara kopplingen mellan det lokala och det globala”

Inför vårt vattenlabb i höstas, när vi tillsammans med andra formade idéer kring Vattenspridarens utformning, intervjuade jag Malin Denninger som är WASH advisor på Röda korset i Stockholm. Hon hjälpte oss att ringa in vad vi står inför när det gäller rent vatten i världen. Det är hennes ord jag lånat här ovan, ord som stärkte mig i det här projektet. Vi i Sverige har obegränsat med vatten i kranen och det är först när det tillfälligt är avstängt som vi blir varse hur mycket vatten vi verkligen använder. Det är svårt att tänka sig in i ett liv utan den bekvämligheten. Jag hoppas att frågorna på Vattenspridaren väcker tankar och att skapandet/formulerandet som vi uppmuntrar till bidrar till viljan att veta mer om läget i världen och känslan av att vi alla kan göra skillnad. 

2 Victoria

Vad betyder vatten för oss och för världen? Det blev en av grunderna i #Vattenspridaren. En annan ingång är vad bibliotek kan betyda för Agenda 2030. Vi tänker att Agenda 2030 behöver synas i bibliotekens fysiska rum. Därför valde vi att bygga något fysiskt som kan finnas i biblioteksrummet. Något som knyter an till sådant som biblioteken tillgängliggör och erbjuder. Böckerna. Program. Bibliotekspersonalen. Kunskapen. Kreativiteten.

3 Marika

“70-80% av hjärnans förståelse av omvärlden finns kopplad till våra händer” hörde jag nyligen på en kurs som utmynnade i att vi fick bygga vår organisations digitala strategi i Lego. Det är en spännande tanke! Att det i skapandet ligger en styrka att begripliggöra det abstrakta. Ibland kommer tanken först, ibland kommer tanken ikapp när händerna fått jobba först. Beslut fattas snabbt och intuitionen är högst närvarande. Konstruktioner och idéer testas, byggs på, görs om och utvecklas vidare. Och när din idé blir synlig för mig kan jag bidra.

Kortleken #Vattenspridaren

Till Vattenspridaren har vi gjort en kortlek. På varje kort finns en text och en uppmaning att göra något som att skriva, söka, rita eller skapa. Och i Verktygslådan finns material att jobba med. All text finns på fem språk: arabiska, engelska, finska, somaliska och svenska. Ladda gärna ner korten här nedan. De har licens CC-BY-NC-SA.

Framsidan på kortleken

4 Victoria

När skapande, idéer och berättelser förenas skapar vi sammanhang. Om vi väljer en annan vinkel än vad som känns som den mest självklara kan kanske också något oväntat ske i dig eller något nytt hända. Det är därför vi valde att fokusera på vatten. Vad händer om bibliotekets uppdrag tolkas via en vattenlins?

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

#Vattenspridaren – När saknade du vatten senast?

I väntan på möjligheter att genomföra den fysiska lanseringen av #Vattenspridaren ägnar vi oss åt digital lansering. Idag om att berätta sina minnen och skapa smarta lösningar.

Jag minns inte när jag saknade vatten senast. Minns du? Det jag minns är hur saknad känns.

Minnen skapar vi genom hela livet. Och att minnas kan vara både glädjefullt och tungt. Om vi sätter ord på både det svåra och det fina kanske det blir lättare? Eller i alla fall mindre ensamt?

#Vattenspridaren är en fysisk representation av ett förhållningssätt som handlar om samskapande, kreativitet och skapande. Där vi kan mötas och uttrycka oss.

Så vad betyder saknad för dig? Hur skulle du göra en berättelse om törst? Vill du skriva ett brev till någon? Dina idéer, dina ord, din förtvivlan, ditt hopp.

Illustration. En en rund jord med blåa vattendrag.
Skiss av en jordglob till ena sidan av #Vattenspridaren. Design av Petter Ljungberg.

I den vattenlabb som vi genomförde i höstas fick alla som deltog ta med exempel på hur andra hade gjort för att synliggöra de globala målen. Någon tipsade om att Nationalmuseum lyfte Petra Wadströms vattenrenare i utställningen Design Stories. Hur funkar saker? Det är också något vi lyft in i #Vattenspridaren – för vi behöver nog vara många som försöka skapa smarta lösningar.

En av tio berättelser om om design och utmaningar från utställningen Design Stories. 

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

#Vattenspridaren – Var hämtar du vatten?

Vi presenterar och kommenterar den fysiska #Vattenspridarens sidor och innehåll på olika sätt under vår digitala lansering! Idag om kartor över tillgång till vatten, kampanjen #SafeHands och att ha vatten i kranen.

🖌 Hur skulle du rita en karta som visar hur tillgång till vatten ser ut på olika platser? Dela din bild med andra, och ta del av andras bilder. Fundera över vad era kartor visar.

Illustration. Ett vattenglas med vatten. Vattnet är blått.
Skiss av ett vattenglas till ena sidan av #Vattenspridaren. Design av Petter Ljungberg.

Jag tänker på – medan jag söker mer information om rent vatten, om tillgång, om människors liv – hur mycket jag uppskattar att komma hem och dricka kallt vatten från kranen. Ta en dusch. Tvätta händerna. Men också att jag ändå inte riktigt förstår vattens värde i min vardag. Jag tar det för givet flera gånger om dagen.

Den där kartan. Undra hur jag ritar min bild av världen?

Tvätta händerna med en dans!

Apropå världen och tillgång till vatten. Det där med att tvätta händerna har aktualiserats väldigt mycket på sistone (ja, på grund av coronaviruset och den pandemi vi befinner oss i). På bussar och i reklampauser visas en enkel informationsfilm om hur du ska göra. Tvål. Varmt vatten. Minst 20 sekunder.

#SafeHands är WHOs kampanj för hur viktigt det är att vi tvättar händerna i kampen mot smittspridning.

#SafeHands – har du antagit tvätta händerna-utmaningen? Det har dykt upp otaliga filmer där människor tvättar händerna. Gärna till tonerna av någon låt. Eller som dans på Tiktok. Kreativitet är en väg till förändring.

Du behöver också ha möjligheten att tvätta händerna i vardagen. Alla behöver det. Den möjligheten bidrar till att vi kan nå många av de globala målen. Det har betydelse inte minst för vår hälsa.

Vatten är livsviktigt. Det är vad det handlar om.

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

Victoria lånar Svensk biblioteksförenings instagramkonto

Victoria lånar Svensk biblioteksförenings instagram-konto under 23-29 mars 2020.

Veckan blir inte riktigt som den var tänkt. Hur den blir får du se om du följer Svensk biblioteksförening instagram!

Skärmdump av en selfie på Svensk biblioteksförenings instagram.
Följ Victoria på Svensk biblioteksförening instagram den här veckan!

Varje vecka är det en ny gäst som delar sin vardag, och den här veckan är det Victoria som lånar kontot. Marika och resten av gänget på Biblioteksutveckling Sörmland bidrar såklart också med material och idéer. Vi har digital lansering av #Vattenspridaren så Victoria och Marika vill definitivt prata vatten, bibliotek, Agenda 2030 och kreativitet under veckan. Häng med!

Under vecka 13 gör vi en digital lansering av #Vattenspridaren – en flerspråkig berättar- och skaparlåda. Den kan beskrivas som en interaktiv utställning som är tänkt ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser. #Vattenspridaren är också en konversation om bibliotek och Agenda 2030.

Världsberättardagen – Dela, skapa & sprid berättelser

20 mars är Världsberättardagen. Berättelser är bland det vackraste vi har.

Det fina med att samlas kring berättelser tänker jag är att det gör att vi känner oss mindre ensamma.

Världsberättardagen, eller World Storytelling Day, är en hyllning till det muntliga berättandet.

“Att berätta och uppmuntra berättande är att säga: Jag är värd att lyssna på. Jag är beredd att lyssna på dig. Du är värdefull, jag är värdefull. Vi är här för att berika varandra. Det är kärnan i den uråldriga handlingen att samlas kring en berättare: Att tillsammans bygga kultur.”

Fabula Storytelling – Muntligt berättande bland barn och unga

Dina berättelser. Mina berättelser. Andras berättelser. Detta var och är en infallsvinkel av vår satsning #Vattenspridaren.

Vilken är din berättelse om vatten?

När vi i höstas hade vårt labb om Agenda 2030, vatten och jämlikhet fick alla inför träffen tänka ut en personlig berättelse om sin relation till vatten. På plats på Mälardagens högskola fick sedan alla utifrån sin berättelse bygga en prototyp för att visa den och dela sin berättelse för gruppen.

“Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn.”

Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggade som sitt deltagande på labbet

Vatten är en självklarhet för mig. I en artikel från 2015 läser jag tre berättelser där tillgång till vatten är allt annat än självklart. Där vägen till vattnet är farligt. Vatten är livet. Och jag drog en vinstlott.

På spaning efter våra egna berättelser väver vi in andras. Eftersom berättande skapar samband mellan oss, andra och världen vi försöker förstå.

Berättande handlar om sammanhang

Berättande handlar om så många saker. Om identitet, familj, kultur, sammanhang, gemenskap.


Det handlar om att vara en del av en värld som varit. Och den värld som kommer.

Ta hand om dig, om varandra och om berättandets plats i våra liv.

Digital Lansering och framflyttad fysisk premiär

Vi flyttar fram lanseringen av #Vattenspridaren och fokuserar på digital närvaro istället.

Med anledning av coronaviruset kommer den fysiska lanseringen av #Vattenspridaren skjutas upp. Vi återkommer med nya datum längre fram om när #Vattenspridaren dyker upp på de hittills planerade platserna: Eskilstuna bibliotek, ABF Eskilstuna, ReTuna, Mälardalens högskola och Katrineholms bibliotek.

På golvet ligger en runda skiva. De 17 globala målen utgör tårtbitar i olika färger.
Ovansidan på vårt Agenda 2030-bord.

Vi kommer fortfarande uppmärksamma Världsberättardagen 20 mars, Världspoesidagen 21 mars och Världsvattendagen 22 mars. Men allt sker digitalt. Under veckan kommer vi titta på hur vi kan göra en digital lansering av #Vattenspridaren.

Tänk på att tvätta händerna noga med vatten och tvål. Vatten är viktigt!

Ta hand om varandra.

Rent vatten är en mänsklig rättighet. Vatten är också livsviktigt. #Vattenspridaren genomförs av Biblioteksutveckling Sörmland tillsammans med Samhällskontraktet – partnerskap mellan offentlig sektor och akademin. Det är en kommunikationsaktivitet som finansieras av biståndsmyndigheten Sida – Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Ansvaret för innehållet är Biblioteksutveckling Sörmland.

#Vattenspridaren #WorldWaterDay #LibrariesForSDGs

Hur mäter vi utifrån bibliotekslagen?

Mätbara mål är vår tids våta dröm. I jakten glömmer vi inte sällan att det som är lättast att mäta inte alltid är det mest viktiga. Samtidigt verkar vi vara så många som är överens om att allt inte går att mäta. Att det kanske inte ska mätas. Att det finns tillfällen då det till och med är kontraproduktivt.

Senaste åren har jag funnit mig i ett otal samtal om att mäta bibliotek. Om att mäta i offentlig sektor. Om svårigheterna med att mäta. Om att allt ändå måste mätas. Om vi inte mäter finns vi inte. Och vi finns genom det vi mäter.

När Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans utkom 2018 var vi nog en och annan som kände en slags lättnad. Motstånd. Vi må leva i mätbarhetens tidsålder, men vi kan inte göra det okritiskt. För konsten att mäta på ett sätt som gynnar demokratisk utveckling är inte så himla enkelt.

Alla siffror är inte dåliga. Det är inte det. Mätbarhet är inte per se något dåligt. Det är viktigt för att det kan berätta viktiga saker. Som att det krävs 130 liter vatten för en kopp kaffe. Eller att Sörmland är en region med högre arbetslöshet än på de flesta andra håll i landet. Men det kan inte berätta allt. Det kan inte berätta om du i mötet med de 15 personer du träffade när du bemannade disken gjorde skillnad. Det kan berätta att 15 personer besökte biblioteket. Vad hände i era möten? Vad lärde du dig och vad lärde sig personen du mötte?

Vi pratade om Jonna Bornemark i vår forskningscirkel, och Bornemark föreläste i forskarcirkeln som just nu pågår inom den nationella satsningen Digitalt först med användaren i fokus.

Vad säger andra?

Mätbarhet, styrning och kvalitetssäkring har också varit oundvikliga inslag i forskningscirkeln jag är deltagare i. Därför att vår tids karaktäristik också har stor betydelse för vårt yrkesutövande, för våra bibliotek och för att leva här nu.

Vi fick i vår forskningscirkel i uppgift att fråga våra kollegor om hur de ser på sättet att mäta verksamhet och vad det får för konsekvenser. Vilka dilemman ser du med med sättet vi idag mäter biblioteksverksamhet? Hur påverkar det verksamhetsutveckling om/att kvaliteten ofta mäts i siffror (tex besöks- och lånestatistik)? Jag ställde frågan i en grupp för regional biblioteksverksamhet som jag är med i.

En klok kollega i ett annat län skrev: “Det är så himla viktig diskussion eftersom mått på lån och besök kan vara direkt kontraproduktivt mot prioriterade grupper i bibliotekslagen.” Flera lyfte också att det i bibliotekslagen inte står något om mål för besök och utlån i lagen.

Det är alarmerande. Biblioteksutveckling som vill göra människor delaktiga och leva upp till bibliotekslagen måste därför vrida och vända ganska många gånger på satsningar så att mätning blir en tillgång och inte ett hinder.

En annan kollega skrev: “Det är lätt att om vi mäter samma saker som vi alltid gjort blir vi kvar i samma sätt att arbeta. Men ingen mätmetod påverkar om vi inte analyserar de siffror vi får och ställer oss frågan Varför.”

Ytterligaren en annan kollega skrev: “Varför inte utgå från de prioriterade gruppernas behov, tex?” Och föreslog kvalitativa intervjuer med användare som en väg framåt.

Kvalitetssäkra allt du gör!

Tillbaka i forskningscirkeln kom vi så tillbaka till styrningsmodeller som stör, och vårt mätbara samhälle. Det fick mig att återigen tänka på vilken expert jag är på att rabbla den regionala biblioteksverksamhetens uppdrag enligt bibliotekslagen. Vi ska främja kvalitet, verksamhetsutveckling och samarbete hos folkbiblioteken i länet. Antalet gånger jag säger detta per år. Ni vill inte veta.

Vi pratade om begrepp och deras innebörd. Vad förväntas av oss? Gör kvalitetssäkrad verksamhet att vi egentligen är på rätt spår? Jag vet inte riktigt, men jag anar att vi ibland tappar bort väsentligheter i detta.

För några år sedan kom skriften Mäta och Väga – om statistik och effektivitet på folkbibliotek där Malin Ögland inleder förordet med:

Kan man använda kvantitativa mått för att mäta kvalitativ verksamhet? Och i så fall: vari ligger kvaliteten i det kvantitativa att låna ut böcker?

Jag tänker att vi behöver fortsätta ställa en massa sådana frågor, men också att många fler behöver bli mera ivriga på att hitta och praktisera möjliga svar.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

schyst Bibliotek – Frida Närman Gästbloggar

“Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut.” Frida Närman, biblioteksutvecklare i  Värmland, bloggar om schyst kommunikation och kommunikationens betydelse för och i biblioteken.

När jag för några år sen arbetade med ett kompetensutvecklingsprojekt om hbtq och normkritik för bibliotekspersonal fick jag förvånansvärt många gånger frågan ”varför?”. ”Bibliotek är väl redan till för alla? Ingen hindras från att gå dit”. Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

Frågorna gav bara mer bränsle till projektet. För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.

“För om vi tror att en plats som inte aktivt nekar människor tillträde är detsamma som en plats som skapar trygga, inkluderande rum för alla, då har vi en lång väg kvar att färdas.”

Som offentlig plats har biblioteket ett stort ansvar att vara just ett öppet rum för alla. Samtidigt påverkar och påverkas de av samhällets normer. Sofie Samuelsson, utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm, ringar in det väl i boken Normkritik, hbtq och folkbibliotek: ett försök. Sofie skriver:

* Biblioteksrummen är inte neutrala. 

* Biblioteken speglar samhället och är präglade av samhälleliga strukturer. 

* Biblioteken är institutioner där föreställningar om världen, värderingar och normer skapas och återskapas. 

* I biblioteken befästs normer.

(Samuelsson 2016, s. 12)

Schysta workshops

Dessa tankar blev vägledande när vi ett par år senare inledde processen att ta fram Schyst bibliotek (2019). Materialet bygger på Region Värmlands handbok Schyst kommunikation (2014), en handbok med tips och exempel för att hjälpa människor att kommunicera mer jämställt, jämlikt och inkluderande – schyst helt enkelt.

Målet är jämlik kommunikation där alla kan känna sig inkluderade i ord och bild. Schyst bibliotek delar samma målsättning men fokuserar på bibliotekets och bibliotekspersonalens specifika förutsättningar. Under våren 2018 träffade jag tillsammans med kommunikatören och frilansskribenten Katarina Averås (som skrivit text till samtliga Schyst-material) deltagare från två bibliotek i Värmland vid tre tillfällen. Vi samtalade och workshopade gemensamt kring frågor om:

  • Vilka målgrupper biblioteken når, vilka som inte nås och varför.
  • Normer som riskerar att stänga människor ute, medvetet eller omedvetet.
  •  Hur livsavgörande det är att få känna igen sig i de ord och bilder som visas och att kunna hitta någon att spegla sig i.
  • Vem som får synas, på vilka sätt de syns och om vem som inte får synas alls.
  • Bibliotekets viktiga roll i just det och såklart.
  • Kommunikation

Kommunikationens betydelse

De ord, bilder och uttryck som vi omges av bygger många gånger på föreställningar om hur människor förväntas vara. Ofta använder vi dem av gammal vana och riskerar då att förstärka normerna de bygger på. På så sätt krymper vi handlingsutrymmet för den som inte är en del av normen. Som självstående (jag ogillar ordet ensamstående) förälder till en 6-åring blir jag till exempel djupt upprörd varje gång det förutsätts att en familj är lika med mamma, pappa och barn. För att någon annan tar sig rätten att definiera vad en familj är och bör vara. Och får mig att tveka på att min familj är rätt. Ja det händer ofta, fortfarande. Genom att medvetet välja ord och bilder som bryter mot normerna inkluderar vi fler.

En föräldrahylla på ett bibliotek. I en pratbubbla står Vem är förälder? På många bibliotek finns specifika temahyllor. Då är arbetet med skyltning och innehåll extra viktigt för att inkludera fler perspektiv än de som ryms inom normen.
Har du funderat på vad föräldrahyllan på ditt bibliotek signalerar?

Även om vi kanske inte titulerar oss kommunikatörer, kommunicerar vi hela tiden. Speciellt på bibliotek. Från samtal över disk till möten under pop-upverksamheter och bokbussrutter. Genom sociala medier, affischer och annonser. Men även genom skyltningen av temahyllor, aktiviteterna som ryms i vårprogrammet, vilka medier som frontas och vilka som placeras längst ner i hörnet.

Det är viktigt att komma ihåg att kommunikation också handlar om makt. Kommunikation är ett verktyg att påverka samhället för den som har möjlighet att nå ut. En ny rapport från Språkrådet, Svenskan är den fasta inredningen, undersöker språklig representation i offentliga rum med vårdcentraler och bibliotek som exempel. Rapportens slutsats är att det språkliga landskapet i dessa miljöer inte speglar människornas vardag, utan domineras av svenska:

”Vilka språk som tillåts synas i det offentliga rummet skickar en signal om vilka språk som uppfattas som betydelsefulla i samhället” (s.3).

(Bylin & Spetz – Språkrådet 2019, s. 3).

Kommunikation handlar inte bara om vad som sägs och visas utan också om vad som inte sägs och vad som inte visas. När vi tog fram Schyst bibliotek diskuterade vi bland annat temahyllor med föräldrahyllan som exempel. Hur viktigt det är att skylta med alla möjliga perspektiv på vem som kan vara förälder och vad ett föräldraskap kan vara. Ett annat exempel har att göra med vem biblioteket finns till för. Det bibliotek som bara visar bilder på tryckta böcker får svårt att motivera för alla som läser på andra sätt att biblioteket också är till för dem. Ibland behöver vi spegla samhället så som vi vill att det ska se ut, inte nödvändigtvis så som det är. Vi behöver visa den förändring vi vill uppnå. Om vi vill vända trenden att pojkars läsförståelse blir sämre behöver vi visa att pojkar och män läser och lyfta upp män som bibliotekarier och läsande förebilder. Stökiga ungdomsgäng som förstör på bibliotek kan inte vara den enda bilden unga killar får se om sig själva och bibliotek, i alla fall inte om målet är att få dem intresserade av läsning.

På bibliotek har alla berättelser sin plats

Vi inledde vår första workshop i Schyst bibliotek med att visa Saga Beckers tal från Kulturrådets konferens Queer kultur. Där berättar hon om hur det, när hon växte upp, inte fanns ord i böckerna för att benämna transsexualitet eller transpersoner. Att det inte fanns någon person, i kulturen eller annanstans, som hon kunde spegla sig i. Hur det inte fanns någon som hon. Vi visade hennes tal för att tillsammans reflektera kring vad det gör med en människa att inte synas. Hur viktigt det är att få ta plats, att bli representerad och det ansvar bibliotek som offentlig plats har i att ge utrymme åt alla. Jag kan inte tänka mig att det finns en plats som är bättre lämpad än bibliotek att lyfta fram mångfald, perspektiv och framför allt låta alla berättelser ta plats och rymmas i vårt gemensamma rum.

Saga Becker reflekterar på Kulturrådets konferens Queer kultur.

Källor
Alla ska med (2019). Länsstyrelsen Skåne. Tredje upplagan.
Bylin, Maria och Spetz, Jennie (2019). Svenskan är den fasta inredningen. Språkrådet. Institutet för språk- och folkminnen.
Samuelsson, Sofie (2016). Normkritik, hbtq och folkbibliotek. Ett försök. Regionbibliotek Stockholm.
Schyst.se

Frida Närman är biblioteksutvecklare i Region Värmland och har varit med och tagit fram materialet Schyst! Bibliotek.

Vad gör vi egentligen i forskningscirkeln?

Vi reflekterar. Vi arbetar med dilemman. Vi undersöker vilka vi är i våra yrkesroller för att kunna utvecklas och utveckla verksamheten vi finns i. Vi försöker bli bättre på att förstå människor, och göra bättre bibliotek. Jag tror det är så jag skulle kunna beskriva vår forskningscirkel.

Vi träffas på olika platser i Sörmland. Oftast på biblioteken. Vi är 9-10 personer från olika biblioteksverksamheter i Sörmland. Och så Pirjo Lahdenperä som är forskaren som håller samman cirkeln, kontrasterar våra utsagor och föreslår verktyg eller modeller som hjälper oss tänka eller göra.

Vad händer om bibliotek inte längre finns? Varför är ni viktiga? Varför blir det som det blir för att vi har en viss människosyn eller för att samhället är organiserat på ett visst sätt? Vilka normer reproducerar vi omedvetet? Varför får det konsekvenser för mötet med andra? Vad händer om vi gör annorlunda?

Frågorna är många, och svaren hamnar inte alltid där jag på förhand tror. Det är mycket lätt, och det är också mycket svårt.

Några läxor och ett eget projekt

Vi får många läxor mellan gångerna samtidigt som vi har varsitt eget formulerat projekt där vi utforskar ett perspektiv som är relevant för den verksamhet vi befinner oss i. Må det vara yrkesrollen i förändring, bibliotekens ansvar för digital delaktighet eller språkcaféer.

Själv utforskar jag hur de som arbetar på bibliotek upplever att arbeta på bibliotek. Ungefär så i alla fall. Som en del i det så intervjuar jag personer som arbetar på bibliotek runtom i Sörmland och Stockholm.

Varje intervju som jag hittills har genomfört har varit full av både väntade och oväntade infallsvinklar. Jag hoppas och tror att de som jag har samtalat med har känt att frågorna också väckt tankar hos dem.

Vad är målet?

“Intentionen — utveckla ny kunskap och nya handlingsmöjligheter i förhållande till aktuella utmaningar och teman”

Lahdenperä & Marquard (2019.) Handbok: Lärandecirklar i nordisk kontext.

En forskningscirkel är en slags studiecirkel i arbetslivet.

Det är en metod och mötesplats för att skapa kunskap, lära tillsammans och utveckla sitt professionella jag. I vår forskningscirkel strävar vi mot att utveckla mera inkluderande bibliotek, och utveckla vår interkulturella kompetens. Vi utgår från var och ens verksamhet, vi gör aktioner mellan träffarna och vi reflekterar tillsammans över vår egen praktik. Vi lär oss förhoppningsvis bli bättre på våra jobb.

Utöver att testa idéer och reflektera över bibliotekets roll nu och framöver så är forskningscirkeln också ett sätt att stärka relationer mellan biblioteksarbetare i Sörmland. Det tror jag är viktigt. Vi behöver varandra.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

“Vatten är livets flöde” och andra dikter

Vi deltog med #Vattenspridaren på Folk och Kultur i Eskilstuna, och på vår magnetiska pelare samlades dikter, haikus och tips. Vatten är många saker – livsnödvändigt, lugn och flöden. Vatten är något att dikta om!

Vi stod i Region Sörmlands monter i dagarna fyra under Folk och Kultur. I montern hade vi en magnetisk pelare, och de som ville fick skriva en dikt eller ett tips. Vi hade också gjort olika mallar för att stimulera kreativiteten.

Är du nyfiken på vad människor skrev? Här kommer några smakprov:

Vatten är livets flöde
Vatten sprider ro
Vatten föder naturen
Vatten skapar gemenskap
Vatten är vår planets blod

“Ta vatten med
kåsa direkt från
en bäck”

LIVSNÖDVÄNDIGT
ÄNDLIG RESURS

Vatten mitt liv
Vatten min dröm
Vatten min son du fanns i vatten
Vatten min man du försvann i vatten
Vatten min dotter du älskade vatten

Annas minne från Thailand 2005

PS: Mannen kom tillbaka!

Fler eldrivna bokbussar!

“Havet blöder plast
Regnets droppar fräter mark
Folkbildning lösning?”

Tack alla ni som bidrog med era ord!

PS: Vi passade på att använda Good Life Goals-emojisarna på magneterna.

#Vattenspridaren är något vi gör för att kommunicera Agenda 2030 och Globala målen. Vi fokuserar på Vatten och Jämlikhet. Det är en pågående process där vi också utforskar biblioteken som en kraft för Agenda 2030 och skapande och berättelser som vägar för förändring