Första träffen – nu är vi igång!

Nu är vår studiecirkel igång , för tillfället med deltagare från fyra kommuner. Vi hoppas att fler ansluter. Vår första träff hade vi på Ebelingmuseet i Torshälla.

Där började vi med att lyssna till Maria Hallberg från museet som berättade om arbetet med utställningen “Berättelser i en väska” som visades på museet 2016. Den utställningen är en del i ett större utställningssammanhang med föreningen Artikel 31 som ursprunglig initiativtagare. Med stöd just i barnkonventionens artikel 31 – att ”öka barns möjligheter att påverka och fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”  – jobbar de fram metoder för att göra verkstad av paragrafens innehåll. Metoden har sedan spridit sig vidare och fler aktörer har bidragit med olika delar. Så här står det på Artikel 31 sida:

“Mellan 2013 och 2016 bjöd vi in ungdomar och unga vuxna att delta i en kreativ process och gestalta sina egna berättelser i var sin väska. I projektets workshops har deltagarna målat, skulpterat, konstruerat, arbetat med ljus, ljud och musik, broderat, flätat, sytt. De har byggt eller byggt om gamla väskor till utställningsrum för sina berättelser. Väskorna har sedan ställts ut på museer, konsthallar och kulturhus.”

Läs mer via denna länk.

När konstpedagogen på Ebelingmuseet hakade på började hon samarbeta med ett HVB-hem i Ekilstuna och de killar som bodde där då. Deltagarna fick varsin resväska att göra en utställning/berättelse i. Alla fick välja material som passade för det de ville uttrycka och det blev till slut väldigt olika resväskor och berättelser som visades upp.

Viktigt i Ebelingmuseets pedagogik i stort är att möjliggöra att konsten blir ett medel för barn och unga att berätta vad som är viktigt för dem. Konsten används också som medel för att skapa sammanhållning mellan människor, men även för att fördela utrymmet för vilka som tar plats. Det handlar mycket om att luckra upp mönstren i samhällen och våga ifrågasätta rådande norm om vilka röster som hörs och vilka som får eller inte vågar ta plats.

Vi på folkbibliotek har mycket att lära av hur våra kollegor inom museivärlden jobbar pedagogiskt med berättande och skapande för att fler berättelser ska få ta plats.

Nuläge, erfarenhetsutbyte och förväntningar

Eftersom detta var vårt första möte så tog vi oss tid att också dela med oss av våra erfarenheter, vilka aktiviteter de olika biblioteken erbjuder idag, vad som funkat och vilka förutsättningar som påverkar. Språkcafé är till exempel något som de flesta bibliotek har i någon form och oftast med någon extern samarbetspartner. I det sammanhanget pratade vi om vikten av att inte behöva registrera sig för att få vara med. Att det ofta blir i en form som kräver att man måste boka upp sig på flera träffar. Är det en form som utgår från behov eller utifrån vad som är lättast att administrera? Att ha stående tider dit du är välkommen om och när du kan, är en modell som har testats på några ställen.

När det gäller skapande verksamheter är det främst aktiviteter för barn och unga som arrangerats. Så som att skriva musiktexter ihop eller att producera en pod. Frågan om hur vi tar reda vad de vi riktar oss till verkligen vill göra är ständigt aktuell. De måste få ta tid, och kanske är ett sätt att just testa olika aktiviteter och därigenom skapa relationer.

Skapande

I studiecirkeln ska vi varva både praktiskt prova-på-skapande med samtal och kunskapspåfyllnad på olika sätt. Vår första träff avslutade vi med att skapa enkla digitala berättelser i iMovie. Tanken är att vi ska dokumentera vår process så att vi hela tiden har med oss och bygger på de tankar och reflektioner som dyker upp när vi ses. Därför blev första skaparuppgiften att just skapa något utifrån reflektioner kring vår första träff där vi pratat om representation och vikten av att lyfta fler berättelser. Lite bilder från skapandet:

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *