Annika hermele: Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen

Det blev en usel robot, metareflektioner om att hålla workshop och en påminnelse om att inte underskatta lunchsamtalen. Annika Hermele från Regionbibliotek Stockholm gästbloggar om sitt deltagande på fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Härom veckan fick jag vara med på Tillsammans skapar vi biblioteket med Biblioteksutveckling Sörmland. Jag jobbar som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, bland annat med läsfrämjande, språk och inkludering. Med mig hade jag min kollega Samuel Sjöblom som arbetar med en förstudie om lokala mötesplatser för digital innovation. Det som skimrar i minnet är de möten och samtal som uppstod den där dagen.

Varför gömmer sig bibliotekspersonalen?

Dagen inleddes med en gripande föreställning från projektet Litterära språkvänner. Poeterna Anna Enbom och Wafaai Layla dramatiserade med klarhet och stor närvaro de dikter som skrivits i projektet.

Från Eskilstuna stadsbibliotek berättade Ellinor Mark om sin väg till att jobba med ungdomar. Det var intressant att höra henne reflektera kring synen på unga och på att jobba med unga. Det satte igång intressanta samtal om vad som krävs för att bygga närvaro och delaktighet i lokalsamhället på lång sikt.

Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, utmanade och bidrog med sina gedigna erfarenheter av interkulturellt arbete. Plötsligt frågade hon varför bibliotekspersonal går och gömmer sig när någon kommer in. Varför känns det så? Och vad beror det på att: A. Vissa som jobbar på bibliotek inte uppfattas som tillgängliga (eller till och med drar sig undan)? B. En som vill använda biblioteket inte känner sig väl mottagen? Vad är det för normer och föreställningar som formar biblioteksmedarbetares och biblioteksanvändares beteenden? Det är väl värt att fundera över och fråga sig och framförallt fråga potentiella användare.

Annika Hermele har gjort den inledande övningen – alltså en meningsfull hatt som följer bibliotekslagen – på workshopen med Folklab och inväntar de övriga i sin grupp.

Diskussioner bland surrande robotar

Dagen avslutades med en workshop med Folklab. Eftersom jag också då och då ordnar workshoppar blev det mycket metareflektion. Varför bygger vi en robot samtidigt som vi fördjupar oss i Agenda 2030 och bibliotekslagen? Varför delas grupperna in si eller så? Så låter det i huvudet. Och det är nog den viktigaste behållningen av att gå på workshop för mig.

Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel.

Annika Hermele, Regionbibliotek Stockholm

Roboten – en quirkbot –  som min grupp gjorde bestod av en liten motor och sugrör. Målgruppen vi valde var bibliotekschefer och bland surret av robotar och slamret av kaffekoppar hade vi en invecklad diskussion om låga insteg och hög utväxling. Jag har en känsla av att det var samtalet som var målet med övningen och det var nog tur, för roboten blev ganska usel. 

Dagens höjdpunkt: Samtalet med min lunchgranne som berättade att han precis fått sitt första biblioteksjobb i Sverige efter fyra år här, med en lång karriär i bagaget dessförinnan.

Annika Hermele är utvecklingsledare med inriktning på läs- och litteraturfrämjande samt språk och interkultur på Regionbibliotek Stockholm. Annika arbetar bland annat i projekt utforskande om inkludering och normkritik kopplat till läsfrämjande arbete och bibliotek. Tillsammans med Sofie Samuelsson har Annika författat skriften Inkluderande bibliotek.

Väcka lust till läsning hos vuxna med svenska som andraspråk

Annika Liljengren är bibliotekarie i Landskrona. För några år sedan deltog Annika i en forskningscirkel om att väcka lust till läsning av skönlitteratur hos vuxna personer med svenska som andraspråk. Vad var svårt med att vara med i en forskningscirkel? Hur bidrog deltagandet till utveckling?

Biblioteket i Landskrona. Det är en vit byggnad med orange kanter. Byggnaden ser ut att ha 3-4 våningar. Det finns ett torn. Himmeln är blå. Framför är det grönskande gröna träd. Några människor i vårkläder går längs med biblioteket.
Landskrona bibliotek. Foto: Yazan Smadi.

Vem är du och var jobbar du?
Jag är bibliotekarie på Landskrona bibliotek med inriktning mot vuxna besökare.

Du var med i en forskningscirkel för några år sedan, hur var det att vara deltagare?
Det var intressant och utvecklande. Det tog mycket tid men gav mycket. Lotta Bergman, universitetslektor på Malmö Högskola, som undervisar i litteraturkurser för blivande svensklärare och forskar om läsning, litteraturdidaktik och skrivande, var vår handledare och det kändes som ett privilegium att få ta del av hennes erfarenhet, idéer och kunskap.Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning

Vad utforskade du i forskningscirkeln?
Målet med vårt projekt var att väcka lust till läsning av skönlitteratur hos vuxna personer med svenska som andraspråk. Vi prövade oss fram genom bokprat, boksamtal och författarbesök tillsammans med elever på vuxenutbildningen.

Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning.

Annika Liljengren, bibliotekarie

Hur har ditt deltagande stärkt dig i ditt yrkesutövande?
Jag blev tryggare i min yrkesroll eftersom forskningscirkeln gav mig redskap att förankra min praktiska erfarenhet i aktuell forskning. Jag blev bättre på att reflektera, ta till mig kunskap, utvärdera mitt nuvarande arbetssätt och hitta nya sätt att arbeta.

På vilket sätt bidrog ditt deltagande i forskningscirkeln till utveckling av bibliotekets verksamhet?
Rollfördelningen mellan lärare och bibliotekarier blev tydligare och vi hittade en samarbetsform som fungerade bättre än tidigare.

Vad tyckte du var mest värdefullt med att vara med?
Att få så lång tid på sig att utveckla sitt arbete med stöd av forskare och kollegor.

Vad tyckte du var svårt?
Att få tiden att räcka till att fördjupa mig i forskningslitteratur så mycket som jag önskade.

Har du något tips till någon som överväger delta i en forskningscirkel?
Det var lättare för mig att förhålla mig och göra jämförelser genom att ”forska” på ett pågående arbete än att börja med något helt nytt.

Annika Liljengren är bibliotekarie i Landskrona och deltog i Region Skånes projekt Forskningscirklar för utveckling av bibliotekens läsfrämjande verksamhet som pågick under 2017 och 2018. Annika har reflekterat i avsnittet Från checklista till Kreativa diskussioner: Läslyft för elever med svenska som andraspråk i skriften Aktionsforskande bibliotekarier.

Berättelserna om biblioteket på Marskonferensen

Just nu pågår Marskonferensen med tema Så mycket bättre – bilden av biblioteket och hur vi kommunicerar den på Kulturhuset Väven i Umeå. Jag och Marika är här för att framförallt lyssna och dela erfarenheter med andra.

Platserna var viktiga i vår utforskande process. Vi tror att i mötet med andra aktörer formar vi också berättelserna om biblioteket.

Vi ingår i programpunkten Bibliotekssverige berättar för att prata om kreativt skapande och biblioteket som flerspråkig arena. Fokus blir på vårt utforskande i Språk, makt och skapande i relation till berättelsen om biblioteket, oss som jobbar där och hur svårt kommunikation kan vara.

Presentationen (PDF)

Kolla på klippet med Anna!

Sofia Lindström Sol: Delaktighet som en process att omfördela makt

När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Sofia Lindström Sol, forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet, bloggar om delaktighet i kulturen från ett historiskt och politiskt perspektiv.

Delaktighet och deltagande är begrepp som syns överallt idag – inte minst i kulturen. Läs de nationella kulturpolitiska målen så som de formuleras i alla de nordiska länderna, och du hittar flera passager kring betydelsen av aktivt deltagande och delaktighet.

Men vad betyder det egentligen? Vad är det att vara delaktig i kulturen? Och vad är det offentligt finansierade kulturinstitutioner kan göra för att leva upp till målen om delaktighet? I denna text tänkte jag bena lite i begreppet och ge det ett historiskt, och politiskt, sammanhang. På så sätt kan man förstå delaktigheten, och dess konsekvenser, lite bättre.

De unga i Paris och Stockholm

Begreppet delaktighet var på tapeten under 60- och 70-talet. Det var en tid av politisk omvälvning då en ung generation gjorde uppror mot den äldre; deras värderingar och levnadssätt. I gatorna i Paris klistrades affischer med slagord upp.

Ett exempel på vad som kunde stå på en affisch är text som beskriver hur man böjer verbet ”participier” (delta) på franska; jag deltar, du deltar, han deltar, vi deltar, ni deltar, de profiterar. Den sista, skarpa formuleringen kan läsas som en kritik av majoritetssamhällets vilja att öppna armarna; delta! Vilket kan vara ett effektivt sätt att sätta locket på kritik. De unga på Paris, och även Stockholms, gator ville inte delta! De ville ha förändring!

Inte alla såg delaktighet som ett maktutövande, utan som en essentiell del av demokratin. Mot andra filosofer som argumenterade för elitstyre menade Carole Pateman i sin bok Participation and Democratic Theory (1970) att allas delaktighet i samhället är nödvändigt för att vi ska kunna ha en fullständig demokrati.

Vem bestämmer över kulturen?

Även idag är begreppet kopplat till demokrati. Precis som på 60-talet antyder begreppets popularitet att samhället är under omvandling; klyftor mellan rik och fattig ökar, segregationen hindrar människor att ha goda livsvillkor, unga människor engagerar sig allt mer sällan i föreningar, partier och organisationer, anti-demokratiska politiska partier (visst låter det motsägelsefullt?) vinner mark – utanförskapet framstår som det mest akuta, politiska problemet vi har idag. Hur ska vi få människor att kunna delta i samhället och i demokratin.

Kravet på delaktighet kommer inte bara genom oro. Sedan 80-talet har internets intåg i våra liv, persondatorernas spridning och på senare tid de smarta telefonerna gjort att vi förväntar oss ha tillgång till möjligheter att påverka på sätt vi aldrig tidigare gjort. Genom olika sociala medier kan vi till och med ha direktkontakt med våra makthavare. Den digitala delaktigheten är större än någonsin, på gott och ont.

I kulturen sätter delaktighetsbegreppet fingret på frågor kring vem kulturen är för, vem som bestämmer över den, och hur den bör legitimeras. Även här spelar teknologi en viktig roll, framförallt har den hierarkiska uppdelningen mellan producent och konsument av kultur börjat luckras upp i en tid då utvecklingen gjort det lättare än någonsin att skapa och dela en kulturell produkt.

Tillgång, interaktion och delaktighet

Medieforskaren Nico Carpentier har diskuterat skillnaden mellan tillgång, interaktion och delaktighet på ett sätt jag tycker är intressant. Han menar att tillgång egentligen bara kräver en deltagares närvaro. Ofta är det detta man pratar om när man pratar om delaktighet i kulturpolitiken; vem kommer till föreställningar, hur många får del av kommunens kulturskola, hur ska vi bredda publiken?

Interaktion är ofta tolkat som ”aktiv delaktighet”, det vill säga att på något sätt interagera med sin publik eller sina användare genom dialog eller genom föremål. Delaktighet däremot, kräver medbestämmande. Det är här begreppet får en politisk innebörd (influera) snarare än en sociologisk innebörd (delaktighet som att höra till, vara del av).

Dessa tre – tillgång, interaktion och delaktighet – utesluter inte varandra, utan kan utföras på samma gång av samma institution/organisation.

Dynamo och Frilagret – två verksamheter för unga i Göteborg

Från min forskning om delaktighet i kulturinstitutioner i Göteborg har jag tittat på två exempel på hur man jobbat med delaktighet för barn och unga, som visar på hur olika begreppet kan tolkas och vara. Barn och unga är en speciellt utpekad, viktig grupp i den nationella kulturpolitiska målen samt i Göteborgs kulturpolitiska mål. I Göteborgs stad driver kommunen stadsbiblioteket, med ungdomsavdelningen Dynamo. Kommunen driver även Frilagret, ett hus för ungas kulturevenemang.

Båda verksamheterna har som mål att vara en plats för unga i staden, där de får uttrycka sig och influera vad som händer i rummet. De vuxna som jobbar på Frilagret och Dynamo vill alltså fördela den makt de har för att unga ska kunna ta plats. Detta gör de genom att låta unga influera olika aspekter av verksamheterna; hur rummet kan se ut, vad kultur kan vara, vad kvalitet i ett projekt kan vara, vad kreativitet kan vara, vilken roll den vuxna ska ha, och hur ett kulturellt event kan se ut.

En viktig slutsats är att unga också vill influera graden av sitt deltagande, och att den graden är beroende av den tillit de känner till de vuxna som jobbar på plats. En ung person kan först delta passivt genom att bara finnas på plats, för att senare interagera inom ramen för något de vuxna bestämt men lämnat utrymme för influens, samt att självständigt utforma och utföra ett event med vuxnas stöd. Det sista steget är att påverka själva formen för hur verksamheterna ska drivas.

Relationsskapande process

Därför menar jag att man kan se delaktighet som en relationsskapande process som syftar till att omfördela makt och till att låta olika kunskapsformer ta plats. Vuxna ska inte ge upp sin makt; de har ett ansvar, men de ska öppna för ungas inflytande och medbestämmande. Vuxna har viktig kunskap och kompetens, men det har unga också, inte minst om de omständigheter som formar deras liv, och de sätt de vill göra avtryck på och påverka.

När vuxna öppnar upp för ungas deltagande måste de också öppna upp för förändring, och inte använda delaktigheten som ett sätt att ”inordna” unga och kväsa deras kritik mot vuxensamhället. Förändring måste tillåtas ske hos alla parter – och det kan vara lite skrämmande.

Delaktighet är en del av demokratin. Vår värld förändras ständigt – och fort. När vi pratar om delaktighet måste vi också prata om förändring, relevans och legitimitet. Då har vi institutioner som tar ansvar.

Sofia Lindström Sol är doktor i kulturpolitik och arbetar som forskare på kulturförvaltningen i Göteborgs stad i projektet Delaktighetsprocesser i offentlig verksamhet som är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och Högskolan i Borås. Forskningsprojektet började hösten 2017 och kommer fortsätta fram till hösten 2020.

Tillsammans skapar vi biblioteket

Tillsammans skapar vi biblioteket. Och då behöver vi mötas, vi behöver perspektiv, vi behöver tänka och vi behöver drömma tillsammans.

Därför har jag och Marika som brygga mellan första delen och den kommande delen av Språk, makt och skapande format fortbildningsdagen Tillsammans skapar vi biblioteket.

Hur kan biblioteket bidra till att skapa meningsfulla möten i lokalsamhället? Hur gör vi programverksamhet och läsfrämjande aktiviteter som människor vill delta i gång på gång? Det blir en dag om att mötas, om skapande och om (digital) inkludering. Med poesi, robotar och gemensam reflektion.

Hjälp! Min robot följer inte bibliotekslagen

Bilden föreställer ett barn som bär prickig kjol och slöja. Barnet håller upp en robotskapelse.
Foto: Folk Lab

Digitalisering och inkludering – hur sätter vi människorna i centrum? Carl Bärstad och Staffan Hjalmarsson från Folk Lab ger en social och digital workshop om digitalisering, makerspaces, robotar, bibliotekets uppdrag och hållbar utveckling. Du kommer att få utrymme att tänka kring hur vi sätter robotarna i vår tjänst – och verktyg att ta med hem för att fortsätta tänka och göra på ditt bibliotek.

Folk Lab utvecklar aktiva sociala och digitala mötesplatser och lab på bibliotek, folkets hus och företag. Mitt i ett samhälle i ett akut behov av omställning.

Kärlek och asyl

Två personer står på en scen framför varsin mick. De håller varsin bok i handen, och de blickar ner i boken. De ser allvarliga ut.
Anna Enbom och Wafaai Layla på scen. Foto: Irène Karlbom Häll

Författarna Anna Enbom och Wafaai Layla är Litterära språkvänner. De kommer att berätta om översättningssamarbetet och ge smakprov på sina dramatiserade dikter på svenska och arabiska. Litterära språkvänner är en del av projektet Sörmland berättar som syftar till att stimulera litteraturen som konstform i Sörmland.

Mötas och inkluderas

Hur utvecklar du din interkulturella kompetens? Pirjo Lahdenperä utnämndes 2005 till Sveriges första professor i pedagogik med inriktning mot interkulturell pedagogik, och kommer i en interaktiv föreläsning Biblioteket som interkulturella arena hjälpa oss att hitta förhållningssätt som kan bidra till att skapa mera inkluderande bibliotek. Pirjo Lahdenperä har också mångårig erfarenhet av forskningscirklar, och kommer också att leda höstens forskningscirkel inom Språk, makt och skapande.

Dessutom kommer Ellinor Mark, som är ungdomsbibliotekarie på Eskilstuna bibliotek, att berätta om sitt arbete med unga, läsning, orden, möten och skapande. Och om förväntningar och att skapa delaktighet på riktigt

Tillsammans skapar vi biblioteket äger rum 11 april på Scenkonst Sörmland i Eskilstuna. Du anmäler dig senast 28 mars.

DIkten om denna satsning

Temat för Marskonferensen i Umeå 25-26 mars är Så mycket bättre – bilden av biblioteket och hur vi kommunicerar den. I programmet görs det korta nedslag i form av Bibliotekssverige berättar, och Språk, makt och skapande är en sådan punkt. Vi ska prata om utforskandet i satsningen, kreativt skapande och att tillsammans med andra göra biblioteksutveckling som formar inkluderande samhällen. Och så skrev vi en dikt som uppvärmning.

Dikten om satsningen Språk, makt och skapande

Språk är skapande är makt
Skapande är språk är makt
Språk skapar sammanhang
skapar distans,
skapar möjligheter.

Språk raserar drömmar,
upprätthåller strukturer.

Våra ordval betyder nåt.
Vilken förändring,
vilken människosyn,
vilken värld vi tillåter sippra igenom.

VI har idéer om egenmakt,
om människors medskapande
om kreativa krafter som får ta plats
robotar av sugrör
där vi möts och skapar mening
där biblioteket möjliggör drömmar
i samma andetag proaktivt för yttrandefrihet
i lokala miljöer
men med ambitioner om en bättre värld.

Du säger berättelsen om biblioteket
Men det handlar om vilket samhälle vi tillsammans formar.

Betydelsebärande är den makt du har,

Vi Firar modersmålsdagen

UNESCO believes in the importance of cultural and linguistic diversity for sustainable societies.

UNESCO

Språk måste få synas, höras och ta plats. 21 februari firar vi Modersmålsdagen. UNESCO instiftade Modersmålsdagen för att påminna om alla människors rätt att fritt tala och skriva sitt/sina modersmål. Det är en påminnelse om att vi alla har ett ansvar för att främja språklig mångfald. Språk spelar roll på så många sätt. UNESCO lyfter bland att det idag finns en ökad medvetenhet om att språk spelar en viktig roll i exempelvis utveckling, men också för att bygga inkluderande samhällen och bevara kulturarv.

En affisch med blå bakgrund. Det står med röda bokstäver på vit bakgrund "International Mother Language Day 21 February". På olika språk med vit text står det Fred, och tillsammans skapar orden formen av en fredsduva.
UNESCO poster för Modersmålsdagen 21 februari.

Den språkliga mångfalden i världen hotas i takt med att fler och fler språk försvinner. 40 procent av världens befolkning har inte tillgång till utbildning i språk de pratar eller förstår. 2019 är också the International Year of Indigenous Languages.

Runt 200 modersmål i Sverige

Alla språk måste få synas och höras mera i samhället. Även om inte Sverige har någon officiell språkstatistik, så uppskattas det finnas runt 200 modersmål här. Finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska är nationella minoritetsspråk i Sverige. Sverige har sedan 2009 en språklag.

Den enskildes tillgång till språk
14 §   Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
   1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
   2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

Språklagen (2009:600)

Biblioteket som arena

Låt många språk höras, synas och ta plats. Låt språken mötas. Bibliotek och andra offentliga platser är viktiga arenor för detta. Idag firar vi modersmålen lite extra, och funderar vidare på hur vi som arbetar på och med bibliotek kan främja biblioteken som flerspråkiga arenor där många språk hörs, syns och tar plats. Där alla våra modersmål är självklara kunskapsresurser.

Ett stycke odlingshistoria på Folk & Kultur

Vi samtalar om värden och kraven på mätbarhet, om att skapa delaktighet på riktigt, om att lämna ifrån sig makten och att som bibliotek finna verktyg genom konsten. Vi möts genom ett frö och en tomat som ger en berättelse om sorg, migration, demokrati och hopp.

Det är fredag förmiddag i Eskilstuna. Det är både slaskigt och halt. Människor har samlats för att delta på det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur. Vi på Biblioteksutveckling Sörmland arrangerar tillsammans med Art Lab Gnesta en workshop som vi valt att kalla Medskapande som verktyg för en hållbar framtid. Vi möts upp i en ganska trist lokal, men vi fyller den så småningom med en jordhög, förbrukade tidningar från ett bibliotek och entusiasm.

”Vi möttes i en entusiasm kring att göra odlingskrukor av död litteratur och så frön.”

– Signe Johanessen, Art Lab Gnesta, om vår gemensamma medverkan på Folk & Kultur

Det är tid för workshop. Vi står alla som tänkt delta i workshopen över ett bord med den där jordhögen i mitten. Malin Klintholm från Biblioteksutveckling Sörmland visar hur var och en av oss som är där kan skapa odlingskrukor av tidningspapper. I odlingskrukorna ska vi så frön. Det ska bli tomater. En alldeles speciell slags tomater.

Vi kan inte bara vänta

Vi ska så, men vi ska också samtala. Ellinor Mark från Eskilstuna bibliotek och Signe Johanessen från ArtLab Gnesta delar sina erfarenheter och tankar. Något som förenar dem är att de båda bjuder in människor att formulera vad de vill ha i sina lokalsamhällen, i sina liv och av biblioteken eller konsten. De väntar inte på att andra ska nyttja deras verksamheter utan öppnar upp för att möjliggöra att verksamheterna används och att människor ges utrymme att vara delaktiga på riktigt.

Ett bord där det i mitten finns en jordhög. På bordet ligger också tidningar utspridda. Människors händer skapar ordlingskrukor av tidningspappret. Några händer fyller jord i odlingskrukorna.

Vad händer om vi gör tillsammans istället för att bara prata? Dyk i med huvudet före, säger en av deltagarna i workshopen. Det kan hjälpa oss att tagga ner lite, tycker en annan. Vi kan lära av någon annan, och av varandra på mer jämlika villkor, framför en tredje. Medan vi sår frön pratar vi om vikten av att lämna ifrån sig definitionsmakten, arbeta uppsökande och alla dessa mätverktyg som är svåranvända. Alla måste lära sig slappna av kring mätbarhet, utbrister någon. Lärandet, egenvärdet i att mötas och relationsbyggandet – hur fångar och synliggör vi vad som verkligen gör skillnad?

Frön är sådda. Var och en får också ta med sig ett eget frö att så. Odla en bättre värld gör vi inte ensamma, utan tillsammans.

Den sörmländska saqbatomaten

Den speciella tomaten då? Den sörmländska saqbatomaten är odlingshistoria och folkbildning. Det tar sin fart när kemisten och odlaren Omar Sadek möter Art Lab Gnesta under 2016. De möts över det gemensamma intresset odling. Resten är historia och framtid i ett. I filmen kan du ta del av den drabbande berättelsen – om Omar och Noura, flykt och återförening, klimatet och fröet.


Nu fortsätter vi!

Nytt år betyder nya vägar för satsningen Språk, makt och skapande.

Efter att studiecirkeln avslutades i juni 2018 så har vi tagit oss tid att se tillbaka på vad som hänt och vad vi lärt. Våra samlade erfarenheter tar vi nu med oss när vi planerar framåt.

Att utveckla den här sidan till en metodbank är en av de saker vi jobbar vidare med. Såklart hoppas vi på inspel och bidrag från er!

Vi planerar också för en forskningscirkel till hösten för att fördjupa kopplingen mellan praktik och forskning. Det handlar både om att öka kunskap om interkulturella förhållningssätt på bibliotek och att hitta sätt att ta tillvara på lokalsamhällets kreativitet, språk och initiativkraft.

Det praktiska skapandet vill vi också fortsätta att utforska vidare tillsammans med biblioteksmedarbetare i länet.

Det blir ett spännande år och mer information kommer. Men börja med att skriva in 11 april i almanackan! Då planerar för en inspirerande dag – en brygga mellan det första året och fortsättningen. Det blir både prova-på och fördjupning. Alla är välkomna, så håll ögonen öppna efter programmet.

Läs mer om satsningen här: https://regionsormland.se/kultur/biblioteksutveckling/bibliotek/sprak-makt-skapande/

Odla en bättre värld!

Dags för årets kulturpolitiska konvent Folk och Kultur i Eskilstuna. I år kommer vi att hålla en workshop tillsammans med Art Lab Gnesta. Samtidigt som vi sår frön av tomatsorten Saqba från Syrien/Gnesta så för vi samtal om hur
skapande aktiviteter kan vara ett sätt att dela makten, stärka demokratin och arbeta proaktivt med yttrandefrihet.

https://www.folkochkultur.se/medskapande-41012513