Vad gör vi egentligen i forskningscirkeln?

Vi reflekterar. Vi arbetar med dilemman. Vi undersöker vilka vi är i våra yrkesroller för att kunna utvecklas och utveckla verksamheten vi finns i. Vi försöker bli bättre på att förstå människor, och göra bättre bibliotek. Jag tror det är så jag skulle kunna beskriva vår forskningscirkel.

Vi träffas på olika platser i Sörmland. Oftast på biblioteken. Vi är 9-10 personer från olika biblioteksverksamheter i Sörmland. Och så Pirjo Lahdenperä som är forskaren som håller samman cirkeln, kontrasterar våra utsagor och föreslår verktyg eller modeller som hjälper oss tänka eller göra.

Vad händer om bibliotek inte längre finns? Varför är ni viktiga? Varför blir det som det blir för att vi har en viss människosyn eller för att samhället är organiserat på ett visst sätt? Vilka normer reproducerar vi omedvetet? Varför får det konsekvenser för mötet med andra? Vad händer om vi gör annorlunda?

Frågorna är många, och svaren hamnar inte alltid där jag på förhand tror. Det är mycket lätt, och det är också mycket svårt.

Några läxor och ett eget projekt

Vi får många läxor mellan gångerna samtidigt som vi har varsitt eget formulerat projekt där vi utforskar ett perspektiv som är relevant för den verksamhet vi befinner oss i. Må det vara yrkesrollen i förändring, bibliotekens ansvar för digital delaktighet eller språkcaféer.

Själv utforskar jag hur de som arbetar på bibliotek upplever att arbeta på bibliotek. Ungefär så i alla fall. Som en del i det så intervjuar jag personer som arbetar på bibliotek runtom i Sörmland och Stockholm.

Varje intervju som jag hittills har genomfört har varit full av både väntade och oväntade infallsvinklar. Jag hoppas och tror att de som jag har samtalat med har känt att frågorna också väckt tankar hos dem.

Vad är målet?

“Intentionen — utveckla ny kunskap och nya handlingsmöjligheter i förhållande till aktuella utmaningar och teman”

Lahdenperä & Marquard (2019.) Handbok: Lärandecirklar i nordisk kontext.

En forskningscirkel är en slags studiecirkel i arbetslivet.

Det är en metod och mötesplats för att skapa kunskap, lära tillsammans och utveckla sitt professionella jag. I vår forskningscirkel strävar vi mot att utveckla mera inkluderande bibliotek, och utveckla vår interkulturella kompetens. Vi utgår från var och ens verksamhet, vi gör aktioner mellan träffarna och vi reflekterar tillsammans över vår egen praktik. Vi lär oss förhoppningsvis bli bättre på våra jobb.

Utöver att testa idéer och reflektera över bibliotekets roll nu och framöver så är forskningscirkeln också ett sätt att stärka relationer mellan biblioteksarbetare i Sörmland. Det tror jag är viktigt. Vi behöver varandra.

Språk, makt och skapande är Biblioteksutveckling Sörmlands satsning för att stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Vi har fokus på delat lärande, att möjliggöra samspel med andra samt att skapa, uttrycka och utforska tillsammans.

“Vatten är livets flöde” och andra dikter

Vi deltog med #Vattenspridaren på Folk och Kultur i Eskilstuna, och på vår magnetiska pelare samlades dikter, haikus och tips. Vatten är många saker – livsnödvändigt, lugn och flöden. Vatten är något att dikta om!

Vi stod i Region Sörmlands monter i dagarna fyra under Folk och Kultur. I montern hade vi en magnetisk pelare, och de som ville fick skriva en dikt eller ett tips. Vi hade också gjort olika mallar för att stimulera kreativiteten.

Är du nyfiken på vad människor skrev? Här kommer några smakprov:

Vatten är livets flöde
Vatten sprider ro
Vatten föder naturen
Vatten skapar gemenskap
Vatten är vår planets blod

“Ta vatten med
kåsa direkt från
en bäck”

LIVSNÖDVÄNDIGT
ÄNDLIG RESURS

Vatten mitt liv
Vatten min dröm
Vatten min son du fanns i vatten
Vatten min man du försvann i vatten
Vatten min dotter du älskade vatten

Annas minne från Thailand 2005

PS: Mannen kom tillbaka!

Fler eldrivna bokbussar!

“Havet blöder plast
Regnets droppar fräter mark
Folkbildning lösning?”

Tack alla ni som bidrog med era ord!

PS: Vi passade på att använda Good Life Goals-emojisarna på magneterna.

#Vattenspridaren är något vi gör för att kommunicera Agenda 2030 och Globala målen. Vi fokuserar på Vatten och Jämlikhet. Det är en pågående process där vi också utforskar biblioteken som en kraft för Agenda 2030 och skapande och berättelser som vägar för förändring

#Vattenspridaren på Folk och Kultur 2020

Har du idéer om bibliotek och en hållbar värld? Eller vill du uttrycka din förtvivlan och hopp i diktform? Kom och besök #Vattenspridaren i Region Sörmlands monter under Folk och Kultur i Eskilstuna! VI finns på plats 5-8 februari.

#Vattenspridaren är både en prototyp och en process som handlar om rätten till rent vatten och att forma ett mera jämlikt samhälle. Under Folk och Kultur finns vi på plats i Region Sörmlands monter på utställartorget för att prata just vatten, världen och bibliotek. Hur kan vi och hur kan bibliotek agera för att bidra till att vi når Agenda 2030?

På golvet ligger en runda skiva. De 17 globala målen utgör tårtbitar i olika färger. Bredvid ligger olika verktyg.
En del av vår magnetiska installation under Folk och Kultur.

Under onsdagen hänger jag och Marika i montern tillsammans med Anna och Mona som arbetar med hållbar utveckling i Sörmland för att snacka hållbarhet och skapa haiku. Kanske vill du veta mer om Region Sörmlands deltagande i Glokala Sverige eller få utlopp för din skrivarådra?

Decade of Action – agera nu

Globala målen har en deadline och vi har tio år på oss. FN har lanserat Decade of Action och det är dags att öka takten. Tillsammans.

“Det är nödvändigt att hitta på nya lösningar för att påskynda arbetet för Agenda 2030, speciellt för de som står längst ifrån att uppnå Globala målen.”

Tijjani Muhammed-Bande, ordföranden i FN:s generalförsamling

#Vattenspridaren är ett försök att sprida kunskap om Globala målen, och genom kreativitet hitta vägar fram. Så kom förbi, säg hej och sprid dina idéer hos oss!

Folk och kultur är ett nationell kulturpolitiskt konvent. Det arrangeras 2020 för tredje gången. Konventet vill sätta fokus på kulturens roll som motor i ett hållbart och inkluderande samhälle.

digitalt skapande för och med barn

I samarbete med Regionbibliotek Östergötland och Kulturutveckling Region Västmanland gjorde Biblioteksutveckling Sörmland en dag i december för att tillsammans med bibliotekspersonal utforska och lära mer om olika digitala verktyg att använda för och tillsammans med barn på biblioteken. Både föreläsningar och minimässan som var full av olika exempel på digitalt skapande gav oss inspiration och idéer för att jobba kreativt med MIK (medie- och informationskunnighet) för barn.

Helsingborgs biblioteks robotklass

På biblioteken i Helsingborg pågår en hel del spännande verksamhet. Maria och Ronja därifrån berättade bland annat hur de jobbat på temat Ronja Rövardotter och tillsammans med barn skapat 360-film och en VR-upplevelse. Målen med verksamheten är tydligt formulerade. De siktar på att barn ska vara medskapare av verksamhetens innehåll och utveckling, att de ska ha tillgång till och kunna använda digitala medier, ta del av berättelser i olika format, skapa egna, utveckla sin litteracitet och förmåga att ta till sig olika uttrycksformer, reflektera kring källkritik och utveckla förhållningssätt till livet online, samarbeta med andra genom att prova, lära tillsammans och dela kunskap.

Se denna korta film om verksamheten på Helsingborgs bibliotek:  https://youtu.be/JNM785Z56qk

Linn Holmstedt från Uppsala bibliotek berättade dels om den rapport hon skrev för Regionbibliotek Stockholm och som hon gästbloggade om här, dels om nya spännande aktiviteter hon testat med barn och unga i sin nya roll. Bland annat om den sorteringshatt hon programmerade i Scratch inför ett Harry Potter-tema på höstlovet. Spana in den här: https://scratch.mit.edu/projects/337435605/

Cecilia Jalkebo, IKT-lärare i Eskilstuna, fullkomligt spottade ur sig tips på digitala verktyg att använda läsfrämjande syfte. Bland annat använder hon Mindmo eller Popplet för att skapa tankekartor eller gemensam dokumentation om läsningen med sina elever, Soctrative för fånga in svar på frågor digitalt om läsning, Canva eller PicCollage för att göra citatcollage kring böcker, Answergarden för att fånga in ord och skapa gemensamma ordmoln. Eller varför inte skapa spänning kring olika val med hjälp av Wheeldecide.

Del av dagen ägnades åt en minimässan där flera goda exempel på läsfrämjande verksamheter med digitala verktyg visades upp. Bland annat fanns Strängnäs med som visade hur de jobbat med sagostunder och Blue bots och Vingåker visade hur de jobbat med lokala berättelser i Storyspot. https://www.storyspot.io/sv/nyheter/skarpnacks-spoken-kommer-till-liv-i-storyspot/

Storyspot i Vingåker
MIK-brickan

För att knyta ihop alla delar av dagen och locka till reflektion kring digitalt läsfrämjande och ökad medie- och informationskunnighet fick varje deltagare en MIK-bricka att fylla i.

Poesivandringar för en bättre värld

Hur många dikter handlar om vatten? Varför ska vi dikta om vi vill förändra världen? Knyt samman olika platser i lokalsamhället med nygjord poesi om de 17 globala målen och ge er ut på poesiäventyr så får du svaren!

Tidigare i höstas hade vi en labb om Agenda 2030 med särskilt fokus på vatten och jämlikhet. Tillsammans tänkte och skapade vi prototyper som utgår från berättelser och skapande. Vi utgick från att arenan för prototypen är bibliotek (och andra offentliga platser) och med syfte att genom kreativitet och interaktivitet öka kännedomen om de globala målen.

Inför hade alla deltagare förberett sig genom att tänka ut en personlig berättelser om sin relation till vatten, och letat fram ett exempel på hur någon annan jobbat inspirerande med att synliggöra mål 6 rent vatten och sanitet. När vi sågs fick alla berätta om sitt exempel, och jag hade valt poesivandringar som gjorts i Trelleborg inom projektet Sustainable Poetry. Projektet handlar om att genom poesi lyfta barn och ungas röster, och stärka deras medskapande i samhällsutveckling.

Utöver att tänka ut en personlig berättelse om vatten och hitta ett inspirerande exempel om hur någon annan synliggjort globala målen så tittade vi på en här filmen.

Handlar alla dikter om vatten?

17 globala mål. 17 dikter skapade av barn och unga. 17 platser i centrala Trelleborg. Jag valde exemplet med poesivandringen i Trelleborg för att det vara så många olika saker som knöts samman samtidigt som utgångspunkten var poesi. Poesi är ju verkligen något som kan drabba, och väcka många känslor. I poesivandringen togs också hela lokalsamhället tillvara och blev en del av upplevelsen. Gemenskapen. Och så är det också med de globala målen – allt hänger samman. Poesivandringen blev också ett sätt att främja hälsa och lärande.

“Konceptet med poesivandringar är enkelt; powerwalk i grupp med en tänkande utmaning som är läsfrämjande och samtidigt motivationshöjande genom tävlingsinslag.”

Från Sustainable Poetry-bloggen – Poesivandring som sätter fart på alla sinnen

En av dessa utmaningarna under poesivandringen var att komma fram till hur många dikter som handlar om vatten! Och eftersom vår labb i Sörmland handlade om vatten blev det både ett exempel som fokuserade på hur de globala målen hänger samman och hur det går att bryta ut ett mål.

Vatten, kreativitet och berättelser

Jag och Marika är väldigt inspirerade av #SustainablePoetry och vi tror vi kommer att haka på något sätt under 2020. För då fortsätter vi utforska bibliotekens roll och Agenda 2030 genom kreativitet och berättelser. Inte minst genom att uppmärksamma Vattendagen som äger rum i mars och som är fortsättningen av labbet och arbetet som har arbetsnamnet Vattenspridaren.

Logotyp globala målen. 17 tårtbitar i olika färger som tillsammans utformar en cirkel. Bredvid står texten Ingen ska lämnas utanför

Vill du utforska med oss? Har du idéer eller frågor? Kontakta oss gärna!

Labba fram lösningar – Marianne Kiiskilä gästbloggar

Hur är det att göra prototyper tillsammans? Hur byggdes idén om det virtuella spelet “Det var droppen”? Marianne Kiiskilä från Samhällskontraktet bloggar om sitt deltagande i lab om Agenda 2030, vatten och jämlikhet.

Ett Lab handlar om att utveckla och arbeta efter metoder för innovation och samproduktion och därigenom leverera nyttor och effekter. Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Till den 14 november bjöds 12 personer från olika kunskapsfält och olika bakgrund in till ett lab där vi tillsammans utifrån Agenda 2030, med särskilt fokus på vatten och jämlikhet, skulle forma en prototyp till ett mobilt kit, en form av aktivitetslåda, för användning på bibliotek och liknande mötesplatser. Lab:en leddes av Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab.

Därför var det självklart för Samhällskontraktet att teama upp med Biblioteksutveckling Sörmland i deras Sida-projekt.

Som förberedelse inför labbet hade alla fått tänka ut en personlig berättelse om vår relation till vatten. Vi fick sedan utifrån vår berättelse bygga en prototyp och sedan visa den och berätta för hela gruppen. Min berättelse handlade om att övervinna rädslan över att andas under vatten när jag på min bröllopsresa tog dykcertifikat, men bland gruppen fanns även berättelser av vattenbrist, om översvämningar och om brunnsvattnet hemma som innehöll för mycket järn. Vi fick även ta fram goda exempel på kommunikationsinsatser gällande Agenda 2030 som vi gick igenom.

Ta fram gemensam prototyp

Biblioteken i Sörmland hade tagit fram illustrationer och beskrivningar av olika biblioteksbesökare. Vi skulle välja ut en person var och genom känslokort beskriva hur den personen känner innan och efter att de använt sig av vår aktivitetslåda. Hur får vi alla dessa olika individer att intressera och engagera sig för vår låda? Det var utmaningen.

Nästa steg var att vi en och en – med våra olika biblioteksbesökare i åtanke – skulle fundera på var i biblioteket lådan ska finnas, vad lådan heter och vad som händer med deltagaren efter att hen har använt lådan. Vi skulle skapa av materialet i rummet och beskriva.

Därefter skulle våra individuella förslag föras ihop till en aktivitetslåda, som vi sedan presenterade för andra grupperna. Min grupp hade valt att satsa på AR-tekniken och bygga en virtuell spelbana över hela biblioteket vid namn ”Det var droppen” där besökaren fick skapa medvetenhet om deras egna påverkan på miljön.

WeQ är större än IQ.

Andra grupper hade tagit fram prototyper av fysiska miljöer där besökarna kunde få se och uppleva vattnets kretslopp genom människan och där man uppmanades att bidra med input kring frågor rörande vatten.

När jag fick höra andras idéer, så vidareutvecklade det även tankar om min aktivitetslåda. I grupperna fick vi vidareutveckla våra prototyper i flera omgångar och avslutade med ett kort skådespel om våra lådor.

Under en dag har vi gemensamt erbjudit våra perspektiv, diskuterat olika utmaningar och tänkbara lösningar och skapat 3 olika idéer på mobila aktivitetslådor. Helt klart är det att WeQ är större än IQ, det vill säga gruppens styrka är större än individens.

Marianne Kiiskilä är biträdande processledare i Samhällskontraktet. Genom Samhällskontraktet bedriver Eskilstuna kommun, Västerås stad, Region Sörmland, Region Västmanland och MDH en nära samverkan kring forskning och utveckling. Marianne har tidigare arbetat som samordnare för finskt förvaltningsområde i Hallstahammar kommun, och drivit VR-projekt inom äldreomsorgen.

Design thinking for Libraries i praktiken – Andrea Hofmann gästbloggar

Andrea Hofmann skriver om sitt och biblioteken i Malmös deltagande i ett nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. I projektet ingår också bibliotek i Vilnius, Reykjavik och Århus.

Biblioteken i Malmö deltar under två år i ett Nordiskt/Baltiskt nätverksprojekt kring användarcentrerad utveckling på bibliotek. Deltagarnas fokus i projektet ”Human-Centered Design in Nordic/Baltic countries/libraries” är att lära, undersöka och dela användarcentrerade metoder och förhållningssätt tillsammans med varandra under 2019-2020. Detta görs framförallt genom nätverksträffar hos de deltagande biblioteken. Förra veckan träffades nätverket på Nationalbiblioteket i Vilnius.

Projektet utgår ifrån Design thinking for libraries och visionen är att testa och ”hacka” metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder. Projektet genomförs med bidrag från Nordisk kulturkontakt.

“Visionen är att testa och ‘hacka’ metoder och verktyg för att så småningom skapa en gemensam verktygslåda för våra länder.”

De bibliotek som deltar i projektet förutom Malmö är Reykjavik, Vilnius och Århus. Alla bibliotek jobbar i projektet med en egen användarcentrerad utmaning på sitt bibliotek. När vi sedan träffas på våra nätverksträffar arbetar och labbar vi med värdbibliotekets utmaning.

Första nätverksträffen var i Reykjavik i juni i år och då jobbade vi med isländarnas utmaning kring att skapa ett rum för unga personer i ett områdesbibliotek utanför Reykjavik. Här fokuserade vi till stor del på metoder i att lära känna användarnas behov i det lokala området där biblioteket var, vilket vi bland annat gjorde med intervjuer och att skapa personas.

En trappa upp till ett bibliotek. I trappan sitter tre personer och en person står brevid. De pratar med varandra. I trappan står stafflin med fotografier. På ena sidan trappan står siffrorna 1-5 lodrätt och ett ord.
Prototyp 1.

Den andra nätverksträffen hade vi förra veckan i Vilnius och då arbetade vi med deras utmaning om att utveckla ett navigerings- och skyltningssystem så att besökarna bättre ska hitta på biblioteket.

Ingången till ett rum. I rummen syns en person som sitter i en fåtölj vid ett bord. Över dörrkarmen på väg in i rummet står Sound & Visual Labs med stora orange bokstäver. På dörren sitter en gul pil. De sitter notsymboler på flera ställen. På golvet står en pinne och längst upp en gul rund skylt där det står Sound & Visual Labs.
Prototyp 2.

Under denna träff var fokus på att prototypa idéer och sedan testa dem live på både besökare och personal. I samband med det samlade vi in synpunkter, kanske justerade vi prototypen något efter det och testade den igen. Till slut dokumenterade vi all feedback som blev till ett underlag för biblioteket i Vilnius till när de ska genomföra en pilot för ett nytt navigeringssystem.

Bilden är tagen några trappsteg upp i en trappa. Väggarna är vita. På stengolvet ligger är orange spår lagda. På väggen är två vuxna och ett barn som dansar ringdans målade. På den vita väggen från dörröppningen på ena sidan syns en röd rävsvans med vit topp målad.
Prototyp 3.

Nästa träff är i Malmö i slutet av maj nästa år och då kommer vi att fördjupa oss i den sista fasen i Design Thinking for Libraries: Iteration och Implementation.

Andrea Hofmann är verksamhetsutvecklare på Biblioteken i Malmö. Biblioteken i Malmö har använt Design thinking-metoder tidigare i exempelvis KRUT och nya barnavdelningen Kanini.

Ditt, mitt, vårt liv – Sofie Samuelsson gästbloggar

“Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken.” Sofie Samuelsson, Regionbibliotek Stockholm och tidigare ungdomsbibliotekarie i Hallonbergen, bloggar om skrivande, biblioteket och om oss alla.

Gholam Sakhi var i yngre tonåren när han ensam, utan sin familj, flydde från Afghanistan till Sverige. I boken “Efter varje natt kommer en ny dag” berättar han:

Första gången jag besökte ett bibliotek var i Hedemora. Jag visste inte hur ett bibliotek fungerade då. Jag trodde att det bara var ett rum med böcker som man fick läsa på plats. Men där fanns så mycket mer, datorer och wi-fi och filmer. Och så fick man ta med sig böckerna hem!

Senare i Gholams berättelser är han i Vallentuna och har börjat i Kulturgruppen på biblioteket. Där träffar han bibliotekarien Anna, som håller i Kulturgruppen. Gruppen träffas varannan onsdag. När Gholam och Anna känt varandra några månader så händer något avgörande i båda deras liv. Gholam pratar i följande scen med en person från kyrkan:

”Känner du någon som du skulle kunna bo med?” sa hon.
”Ja”, sa jag. ”Kanske. Jag känner Anna som jobbar på biblioteket. Och en gång sa hon till mig att jag skulle säga till om jag blev utan boende. Jag har också varit hemma och träffat hennes familj. De är snälla och trevliga.”
”Ska vi ringa och fråga henne?” sa Johanna.
Och så ringde vi. Anna lät inte förvånad när hon fick frågan, men hon svarade att hon ville prata med sin familj först.

Frmsidan till boken Efter varje natt kommer en ny dag av Gholam Sakhi och Anna Fogelberg. Svartvit. En pojke sitter på huk.

Gholam flyttar hem till Anna och hennes familj och är idag en i familjen. Det är även Anna som har skrivit Efter varje natt kommer en ny dag. Ali Zardadi som också är ensamkommande från Afghanistan skrev, efter att bara varit i Sverige drygt ett år, boken “Ängeln och sparven”. Där skriver han:

Jag brukade gå till Albys bibliotek på vinterns mörka och kalla dagar. Därifrån fick jag veta om språkcafé i olika bibliotek. […] Vi åker buss till biblioteket, en plats som ger mig glädje och där jag känner mig trygg. I bokhyllorna finns mina vänner.

Jag, som många andra som jobbar med folkbiblioteksfrågor, funderar ofta på människors förhållande till bibliotek. Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken – relationer mellan människor som besöker och använder sina bibliotek och de som jobbar på bibliotek.

Om vi går till fiktionens värld kan vi möta Hannah i tv-serien 13 skäl varför, som bygger på en roman med samma namn. Berättelsen om Hannah är omskakande då vi redan från början får veta att hon tar sitt liv. Hannah har en stark vilja att berätta om skälen till beslutet att avsluta sitt liv. Det gör hon genom att spela in kassettband som hon skickar till 13 personer. Att berätta muntligt, men även skriva, är starka spår i berättelsen om Hannah. Jag funderar på om det finns öppningar som skulle ha kunnat göra att Hannah inte tog sitt liv. En sådan kanske är när hon i mitten av seriens första säsong träffar skolans bibliotekarie som bjuder in henne till en skrivgrupp. Hannah är en skrivande person, och det är också skrivandet som får en viktig negativ påverkan på att det går som det går. Men skrivandet skulle kunna ha varit en väg ut, och mötet med bibliotekarien och skrivgruppen skulle kanske kunna ha varit en del av den vägen.

Bibliotekarien Anette Helgesson har skrivit boken “Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt” som berättar om en digital bokcirkel, en podcast och mötesplats. Syftet med dessa verksamheter var att främja möten, lyfta fram fler berättelser och motverka intolerans. Deltagarna var unga nyanlända. Helgesson skriver att nyanlända ofta har väldigt tunga saker i bagaget och att de kan behöva få möjlighet att sätta ord på sina erfarenheter och känslor. Helgesson skriver:

Vi var medvetna om att vi inte kunde ta bort det svåra och jobbiga flera av tjejerna varit med om, att vi som lekmän inte kunde hjälpa på ett professionellt sätt, med det vi kunde göra var att lyssna. Vi kunde lyssna som medmänniskor när ungdomarna ville berätta. Vi kunde bekräfta dem och ta dem på allvar. Det kan vara gott nog ibland.

Genom att utgå från en text kan man också göra det enklare för nyanlända ungdomar att berätta och förklara för etablerade svenska ungdomar vad de har varit med om. Det kan i bästa fall leda till ömsesidig förståelse för varandra.

Regionbibliotek Stockholm, där jag jobbar, har sedan några år haft ett samarbete med institutionen Praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Samarbetet har bland annat lett till kurser i praktisk kunskap för bibliotekarier. En bok skrevs utifrån den första kursen som ordnades och den heter “Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll”. Eva Schwartz, redaktören för boken, är filosof och lektor i praktisk kunskap. Hon skriver att i praktisk kunskap kan en få möjligheter genom essäskrivande att reflektera över sin yrkesroll och de etiska kunskapsmässiga utmaningar vi ställs inför:

Varför gör jag som jag gör? Vilken roll spelar vanor och rutiner för mitt handlande? Vilka är de ekonomiska, politiska, personliga, kulturella o.s.v. förutsättningarna för yrkesutövningen?

När Eva Schwartz började arbeta med bibliotekarier undrade hon över vilka olika svåra situationer och dilemman som personal på ett bibliotek skulle kunna råka ut för. Fanns det verkligen tillräckligt med stoff att samtala kring? Hon blev mycket förvånad. I essäerna som bibliotekarierna skrev, varav några är publicerade i boken, såg hon mycket utsatthet. Inom några minuter måste bibliotekarierna ofta skifta från rutinarbete till väldigt svåra existentiella samtal.

Ett beduintält i ett bibliotek. I tygtältet ligger kuddar i olika färger på marken. I bakgrunden bokhyllor.
Foto: Pia Borrman

Förra månaden besökte jag Hallonbergens bibliotek. För snart sex år sedan avslutade jag min tjänst som ungdomsbibliotekarie där och när jag går in i biblioteket sköljer flera känslor över mig. Jag står nära bibliotekets fina beduintält när en ung person kommer emot mig.

”Det är ju du”, säger han.

I några sekunder är jag förvirrad, sedan minns jag tonåringen som var dag hängde på bibblan. Vi pratade och tjatade och någon gång bad jag honom lämna bibblan för att han körde runt på en sparkcykel.

”Hej, känner du igen mig?”, fortsätter han och räcker fram handen till en hälsning.

Jag minns honom. Jag minns hur han översatte åt sin mamma innan hon lärt sig svenska. Jag minns hur han garvade när jag försökte säga något på ett av hans språk som jag inte kan. Jag minns hur han hjälpte mig att sätta upp böcker. Jag minns…

”Klart jag gör”, säger jag, och ska just prata berätta om det jag minns, men han är redan på väg.

”Kul, att träffa dig. Det var länge sedan”, säger han och vänder sig om och går mot utgången. Och jag, jag står kvar.

Sofie Samuelsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm. Sofie har författat skrifterna Normkritik, hbtq och folkbibliotek (2016) och Inkluderande bibliotek (2018) . Just nu aktuell med satsningen Unga och bibliotek.

Referenser
Fogelberg, Anna. (2018) Efter varje natt kommer en ny dag.
Helgesson, Anette. (2017) Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt.
Schwarz, Eva (red.). (2016) Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll.
Zardadai, Ali. (2017) Ängeln och sparven: Texter av en ensam ungdom på flykt.

Tillsammans skapar vi ny kunskap

30 september – en måndag jag sett fram emot länge! Och den blev precis så bra som jag hoppats. Vi har startat en forskningscirkel och vårt nybildade forsknings-team bestående av medarbetare från 7 bibliotek i länet har haft sin första träff.

Vi har knutit Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, till oss i nästan ett år och under hennes ledning ska var och en av deltagarna forska om den egna verksamheten, lära mer om besökaren och dennes behov, utforska nya arbetssätt och bidra till kunskap om bibliotek.

Forskning pågår
illustration av Billy Cromnow

Första träffen handlade om att börja kartlägga hur det ser ut på våra bibliotek när det gäller mångfald. Vilka grupper kommer till biblioteken och vilka har vi svårt att nå? Det visade sig vara en prövning för oss att stanna kvar lite längre i problemformulerandet. Ivern att prata om lösningar fick vi dämpa gång på gång. Det gäller att inte vara för snabb med att tro sig veta hur behoven och villkoren för människors beteenden faktiskt ser ut.

– Hur kan jag utveckla vårt språkcafé?
– Hur kan jag möta stökiga ungdomar på ett bättre sätt?
– Hur kan vi säkerställa att vårt Digdelcenter når de som känner ett digitalt utanförskap?
– Hur kan jag jobba språkutvecklande med nyanlända?


Det är några av de utmaningar som deltagarna satte ord på och som nu kommer att beforskas genom intervjuer och observationer till nästa gång vi ses.

Vill du veta mer om forskningscirkel som metod? Läs gärna tidigare inlägg där Annika Liljengren i Landskrona berättar om sin erfarenhet av att delta i en forskningscirkel.


Världen behöver dig!

Vi vill samskapa med er och vi vill samskapa för att kunna mötas. Vi vill att fler ska kunna ta plats i samhället på sina villkor och vi vill bidra till ett samhälle som inkluderar. 14 november bjuder vi in till ett labb som har arbetsnamnet Vattenspridaren och som är en del i en process där vi arbetar med Agenda 2030.

De globala målen är odelbara. Och vi spelar alla roll i förverkligandet. Bibliotek kan göra och gör mycket som handlar om att vi ska få ett hållbart samhälle och en bättre värld. Det är min ingång och utgångspunkt.

Det var dock när vårsolen strålade över mig och Marika i Uppsala som vi fick en idé. Vi var på väg från en nätverksträff om Agenda 2030 och bibliotek där vi hade fått tips om att det gick att söka medel från SIDA för att genomföra en kommunikationsaktivitet för Agenda 2030. På tåget hemåt rusade tankarna: vatten, jämlikhet, skapande på bibliotek, mod, handlingskraft.

Vi teamade upp med Samhällskontraktet som är ett samverkansavtal mellan Region Sörmland, Eskilstuna kommun, Region Västmanland, Västerås kommun och Mälardalens högskola. Och vi beviljades medel för att i samarbete med andra aktörer ta fram en flerspråkig berättar- och skaparlåda som kan användas på bibliotek och andra mötesplatser. Hurra!

Rolig idé om flerspråkig interaktiv skaparlåda till en mycket låg kostnad. Då lådan kommer att vara mobil och ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser i Sörmland har satsningen potential att nå väldigt många. Satsning mot media kan dessutom ge synlighet lokalt.

SIDAs motivering

Labb för att mötas över en gemensam utmaning

Nu är vi i en kreativ och kunskapsintensiv process. Ett av de större delmomenten är att vi ska genomföra ett labb 14 november. Till vår hjälp har vi Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab, som ska facilitera labbet. Folk Lab arbetar med att skapa en hållbar värld genom digitala och sociala verkstäder. Deras ledord är Make Meaning, och det tycker vi passar fint in på våra ambitioner med den än så länge kallade Vattenspridaren.

Vi har bjudit in personer från olika sammanhang i Sörmland eftersom vi tror att vi behöver mötas för att kunna lösa gemensamma och komplexa utmaningar. Olika perspektiv – gemensamt lärande!

På labbet kommer vi tillsammans lära oss av varandra och tillsammans forma en prototyp till ett mobilt kit som kan användas på bibliotek och liknande platser. Prototypen är tänkt att stimulera interaktivitet. Viktiga utgångspunkter är att prototypen utgår från skapande, berättande, flerspråkighet och social sammanhållning. Temat för innehållet är vatten och sanitet. Resultatet kommer vi att lansera i samband med Vattendagen 22 mars 2020. Vi är väldigt pepp. Minst sagt.

Vill du vara med?

Känner du att vi borde ha bjudit in dig eller någon du känner? Eller är du nyfiken? Kontakta mig genom att mejla victoria.lagerkvist@regionsormland.se eller kontakta Marika genom att mejla marika.alneng@regionsormland.se