Ditt, mitt, vårt liv – Sofie Samuelsson gästbloggar

“Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken.” Sofie Samuelsson, Regionbibliotek Stockholm och tidigare ungdomsbibliotekarie i Hallonbergen, bloggar om skrivande, biblioteket och om oss alla.

Gholam Sakhi var i yngre tonåren när han ensam, utan sin familj, flydde från Afghanistan till Sverige. I boken “Efter varje natt kommer en ny dag” berättar han:

Första gången jag besökte ett bibliotek var i Hedemora. Jag visste inte hur ett bibliotek fungerade då. Jag trodde att det bara var ett rum med böcker som man fick läsa på plats. Men där fanns så mycket mer, datorer och wi-fi och filmer. Och så fick man ta med sig böckerna hem!

Senare i Gholams berättelser är han i Vallentuna och har börjat i Kulturgruppen på biblioteket. Där träffar han bibliotekarien Anna, som håller i Kulturgruppen. Gruppen träffas varannan onsdag. När Gholam och Anna känt varandra några månader så händer något avgörande i båda deras liv. Gholam pratar i följande scen med en person från kyrkan:

”Känner du någon som du skulle kunna bo med?” sa hon.
”Ja”, sa jag. ”Kanske. Jag känner Anna som jobbar på biblioteket. Och en gång sa hon till mig att jag skulle säga till om jag blev utan boende. Jag har också varit hemma och träffat hennes familj. De är snälla och trevliga.”
”Ska vi ringa och fråga henne?” sa Johanna.
Och så ringde vi. Anna lät inte förvånad när hon fick frågan, men hon svarade att hon ville prata med sin familj först.

Frmsidan till boken Efter varje natt kommer en ny dag av Gholam Sakhi och Anna Fogelberg. Svartvit. En pojke sitter på huk.

Gholam flyttar hem till Anna och hennes familj och är idag en i familjen. Det är även Anna som har skrivit Efter varje natt kommer en ny dag. Ali Zardadi som också är ensamkommande från Afghanistan skrev, efter att bara varit i Sverige drygt ett år, boken “Ängeln och sparven”. Där skriver han:

Jag brukade gå till Albys bibliotek på vinterns mörka och kalla dagar. Därifrån fick jag veta om språkcafé i olika bibliotek. […] Vi åker buss till biblioteket, en plats som ger mig glädje och där jag känner mig trygg. I bokhyllorna finns mina vänner.

Jag, som många andra som jobbar med folkbiblioteksfrågor, funderar ofta på människors förhållande till bibliotek. Men kanske ännu mer tänker jag på de mänskliga relationer som skapas, fördjupas och bleknar varje dag på biblioteken – relationer mellan människor som besöker och använder sina bibliotek och de som jobbar på bibliotek.

Om vi går till fiktionens värld kan vi möta Hannah i tv-serien 13 skäl varför, som bygger på en roman med samma namn. Berättelsen om Hannah är omskakande då vi redan från början får veta att hon tar sitt liv. Hannah har en stark vilja att berätta om skälen till beslutet att avsluta sitt liv. Det gör hon genom att spela in kassettband som hon skickar till 13 personer. Att berätta muntligt, men även skriva, är starka spår i berättelsen om Hannah. Jag funderar på om det finns öppningar som skulle ha kunnat göra att Hannah inte tog sitt liv. En sådan kanske är när hon i mitten av seriens första säsong träffar skolans bibliotekarie som bjuder in henne till en skrivgrupp. Hannah är en skrivande person, och det är också skrivandet som får en viktig negativ påverkan på att det går som det går. Men skrivandet skulle kunna ha varit en väg ut, och mötet med bibliotekarien och skrivgruppen skulle kanske kunna ha varit en del av den vägen.

Bibliotekarien Anette Helgesson har skrivit boken “Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt” som berättar om en digital bokcirkel, en podcast och mötesplats. Syftet med dessa verksamheter var att främja möten, lyfta fram fler berättelser och motverka intolerans. Deltagarna var unga nyanlända. Helgesson skriver att nyanlända ofta har väldigt tunga saker i bagaget och att de kan behöva få möjlighet att sätta ord på sina erfarenheter och känslor. Helgesson skriver:

Vi var medvetna om att vi inte kunde ta bort det svåra och jobbiga flera av tjejerna varit med om, att vi som lekmän inte kunde hjälpa på ett professionellt sätt, med det vi kunde göra var att lyssna. Vi kunde lyssna som medmänniskor när ungdomarna ville berätta. Vi kunde bekräfta dem och ta dem på allvar. Det kan vara gott nog ibland.

Genom att utgå från en text kan man också göra det enklare för nyanlända ungdomar att berätta och förklara för etablerade svenska ungdomar vad de har varit med om. Det kan i bästa fall leda till ömsesidig förståelse för varandra.

Regionbibliotek Stockholm, där jag jobbar, har sedan några år haft ett samarbete med institutionen Praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Samarbetet har bland annat lett till kurser i praktisk kunskap för bibliotekarier. En bok skrevs utifrån den första kursen som ordnades och den heter “Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll”. Eva Schwartz, redaktören för boken, är filosof och lektor i praktisk kunskap. Hon skriver att i praktisk kunskap kan en få möjligheter genom essäskrivande att reflektera över sin yrkesroll och de etiska kunskapsmässiga utmaningar vi ställs inför:

Varför gör jag som jag gör? Vilken roll spelar vanor och rutiner för mitt handlande? Vilka är de ekonomiska, politiska, personliga, kulturella o.s.v. förutsättningarna för yrkesutövningen?

När Eva Schwartz började arbeta med bibliotekarier undrade hon över vilka olika svåra situationer och dilemman som personal på ett bibliotek skulle kunna råka ut för. Fanns det verkligen tillräckligt med stoff att samtala kring? Hon blev mycket förvånad. I essäerna som bibliotekarierna skrev, varav några är publicerade i boken, såg hon mycket utsatthet. Inom några minuter måste bibliotekarierna ofta skifta från rutinarbete till väldigt svåra existentiella samtal.

Ett beduintält i ett bibliotek. I tygtältet ligger kuddar i olika färger på marken. I bakgrunden bokhyllor.
Foto: Pia Borrman

Förra månaden besökte jag Hallonbergens bibliotek. För snart sex år sedan avslutade jag min tjänst som ungdomsbibliotekarie där och när jag går in i biblioteket sköljer flera känslor över mig. Jag står nära bibliotekets fina beduintält när en ung person kommer emot mig.

”Det är ju du”, säger han.

I några sekunder är jag förvirrad, sedan minns jag tonåringen som var dag hängde på bibblan. Vi pratade och tjatade och någon gång bad jag honom lämna bibblan för att han körde runt på en sparkcykel.

”Hej, känner du igen mig?”, fortsätter han och räcker fram handen till en hälsning.

Jag minns honom. Jag minns hur han översatte åt sin mamma innan hon lärt sig svenska. Jag minns hur han garvade när jag försökte säga något på ett av hans språk som jag inte kan. Jag minns hur han hjälpte mig att sätta upp böcker. Jag minns…

”Klart jag gör”, säger jag, och ska just prata berätta om det jag minns, men han är redan på väg.

”Kul, att träffa dig. Det var länge sedan”, säger han och vänder sig om och går mot utgången. Och jag, jag står kvar.

Sofie Samuelsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm. Sofie har författat skrifterna Normkritik, hbtq och folkbibliotek (2016) och Inkluderande bibliotek (2018) . Just nu aktuell med satsningen Unga och bibliotek.

Referenser
Fogelberg, Anna. (2018) Efter varje natt kommer en ny dag.
Helgesson, Anette. (2017) Jalla Tillsammans: En personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt.
Schwarz, Eva (red.). (2016) Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesroll.
Zardadai, Ali. (2017) Ängeln och sparven: Texter av en ensam ungdom på flykt.

Tillsammans skapar vi ny kunskap

30 september – en måndag jag sett fram emot länge! Och den blev precis så bra som jag hoppats. Vi har startat en forskningscirkel och vårt nybildade forsknings-team bestående av medarbetare från 7 bibliotek i länet har haft sin första träff.

Vi har knutit Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik, till oss i nästan ett år och under hennes ledning ska var och en av deltagarna forska om den egna verksamheten, lära mer om besökaren och dennes behov, utforska nya arbetssätt och bidra till kunskap om bibliotek.

Forskning pågår
illustration av Billy Cromnow

Första träffen handlade om att börja kartlägga hur det ser ut på våra bibliotek när det gäller mångfald. Vilka grupper kommer till biblioteken och vilka har vi svårt att nå? Det visade sig vara en prövning för oss att stanna kvar lite längre i problemformulerandet. Ivern att prata om lösningar fick vi dämpa gång på gång. Det gäller att inte vara för snabb med att tro sig veta hur behoven och villkoren för människors beteenden faktiskt ser ut.

– Hur kan jag utveckla vårt språkcafé?
– Hur kan jag möta stökiga ungdomar på ett bättre sätt?
– Hur kan vi säkerställa att vårt Digdelcenter når de som känner ett digitalt utanförskap?
– Hur kan jag jobba språkutvecklande med nyanlända?


Det är några av de utmaningar som deltagarna satte ord på och som nu kommer att beforskas genom intervjuer och observationer till nästa gång vi ses.

Vill du veta mer om forskningscirkel som metod? Läs gärna tidigare inlägg där Annika Liljengren i Landskrona berättar om sin erfarenhet av att delta i en forskningscirkel.


Världen behöver dig!

Vi vill samskapa med er och vi vill samskapa för att kunna mötas. Vi vill att fler ska kunna ta plats i samhället på sina villkor och vi vill bidra till ett samhälle som inkluderar. 14 november bjuder vi in till ett labb som har arbetsnamnet Vattenspridaren och som är en del i en process där vi arbetar med Agenda 2030.

De globala målen är odelbara. Och vi spelar alla roll i förverkligandet. Bibliotek kan göra och gör mycket som handlar om att vi ska få ett hållbart samhälle och en bättre värld. Det är min ingång och utgångspunkt.

Det var dock när vårsolen strålade över mig och Marika i Uppsala som vi fick en idé. Vi var på väg från en nätverksträff om Agenda 2030 och bibliotek där vi hade fått tips om att det gick att söka medel från SIDA för att genomföra en kommunikationsaktivitet för Agenda 2030. På tåget hemåt rusade tankarna: vatten, jämlikhet, skapande på bibliotek, mod, handlingskraft.

Vi teamade upp med Samhällskontraktet som är ett samverkansavtal mellan Region Sörmland, Eskilstuna kommun, Region Västmanland, Västerås kommun och Mälardalens högskola. Och vi beviljades medel för att i samarbete med andra aktörer ta fram en flerspråkig berättar- och skaparlåda som kan användas på bibliotek och andra mötesplatser. Hurra!

Rolig idé om flerspråkig interaktiv skaparlåda till en mycket låg kostnad. Då lådan kommer att vara mobil och ambulera mellan bibliotek och andra mötesplatser i Sörmland har satsningen potential att nå väldigt många. Satsning mot media kan dessutom ge synlighet lokalt.

SIDAs motivering

Labb för att mötas över en gemensam utmaning

Nu är vi i en kreativ och kunskapsintensiv process. Ett av de större delmomenten är att vi ska genomföra ett labb 14 november. Till vår hjälp har vi Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsledare på Folk Lab, som ska facilitera labbet. Folk Lab arbetar med att skapa en hållbar värld genom digitala och sociala verkstäder. Deras ledord är Make Meaning, och det tycker vi passar fint in på våra ambitioner med den än så länge kallade Vattenspridaren.

Vi har bjudit in personer från olika sammanhang i Sörmland eftersom vi tror att vi behöver mötas för att kunna lösa gemensamma och komplexa utmaningar. Olika perspektiv – gemensamt lärande!

På labbet kommer vi tillsammans lära oss av varandra och tillsammans forma en prototyp till ett mobilt kit som kan användas på bibliotek och liknande platser. Prototypen är tänkt att stimulera interaktivitet. Viktiga utgångspunkter är att prototypen utgår från skapande, berättande, flerspråkighet och social sammanhållning. Temat för innehållet är vatten och sanitet. Resultatet kommer vi att lansera i samband med Vattendagen 22 mars 2020. Vi är väldigt pepp. Minst sagt.

Vill du vara med?

Känner du att vi borde ha bjudit in dig eller någon du känner? Eller är du nyfiken? Kontakta mig genom att mejla victoria.lagerkvist@regionsormland.se eller kontakta Marika genom att mejla marika.alneng@regionsormland.se

“Många droppar små bildar en Stor å” – Maria GLawe gästbloggar

Dikter och hållbar utveckling går hand i hand. Maria Glawe, lärare och initiativtagare till Sustainable Poetry, bloggar om poesi, Agenda 2030, medskapande och årets bibliotek.  Och berättar något om vad Trelleborgs kommun och Region Sörmland har gemensamt.

”En droppe doppad i livets älv 
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.”

Tage Danielsson

Dikten av Tage Danielsson presenterades av Mona Karila från Region Sörmland under Mötesplats Agenda 2030 i Stockholm i onsdags. Det är nu fyra år sedan antagandet av Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling. Konferensen syftade till att bidra med kunskap, nätverkande och inspiration om Agenda 2030. Pricken över i:et och det som verkligen lyfte blicken från det yttre till det inre perspektivet var diktens förtrollande kraft att visualisera partnerskapet som växer sig starkare genom vårt gemensamma fokus och för att vi vill hjälpas åt. Den nakna sanningen är att om vi ska förverkliga den ambitiösa agendan så är viljan, samarbetet och kärleken helt avgörande.

Genom poesin som är kärlekens språk ger vi hållbar utveckling ytterligare en dimension; en fjärde dimension som benämns kultur. Hur hittar barn och unga lugn i en hektisk värld? Hur hittar de tillförsikt inom sig själva och kraften att använda kunskap, språk och kreativitet för att bli medskapare till en hållbar framtid, och inte låsas fast i en känsla av maktlöshet och ångest? Det är vad Sustainable Poetry handlar om. Genom poesin samskapar barn och unga med vuxna såväl i Sverige som ute i världen för att bidra till en annorlunda och mer hållbar värld.

Karta med ikoner för de 17 globala målen

Hand i hand så ingen lämnas utanför

Så vad har då Region Sörmland och Trelleborgs kommun gemensamt förutom kärleken till poesi och hållbar utveckling? Vi delar samma målbild; att vi vill frambringa god livskvalitet för alla och skapa dynamiska mötesplatser, bland annat med bibliotek som präglas av inkludering och mångfald; där mångfalden av språk, kultur och berättelser får ta plats. Det är genom ett gemensamt fokus vi nu inbjuder hela Region Sörmland till ett medskapande i det globala språk- och kulturprojektet Sustainable Poetry. I regionen pågår satsningen Språk, makt och skapande som ska stärka biblioteken som flerspråkiga och inkluderande arenor, där människor genom kreativitet och möten tillsammans bidrar till hållbara samhällen. Det går hand i hand med Sustainable Poetrys bärande idé och är samstämmigt med andemeningen i Agenda 2030, det vill säga att ingen ska lämnas utanför.

“I Sustainable Poetry arbetar vi med biblioteken som en naturlig resurs i skolans undervisning; ett kreativt samskapande som vi gärna delar med oss av till hela världen. Skolbibliotekarierna som ingår i projektgruppen fick igår, under Bokmässan, mottaga priset som Årets bibliotek 2019.”

I Sustainable Poetry arbetar vi med biblioteken som en naturlig resurs i skolans undervisning; ett kreativt samskapande som vi gärna delar med oss av till hela världen. Skolbibliotekarierna som ingår i projektgruppen fick igår, under Bokmässan, mottaga priset som Årets bibliotek 2019, bland annat för det framgångsrika arbetet tillsammans med lärare för att stärka elevernas språkliga och digitala kompetens. Dessutom för att sätta literacy högst upp på agendan och öppna upp dörrarna till ett bibliotek som är en levande mötesplats där eleverna kan göra demokrati och lära för livet. Så här lyder motiveringen:

“Mediateken på Söderslättsgymnasiet välkomnar från dag ett alla sina elever till en fantastisk och förunderlig värld där ingenting tycks vara omöjligt. På skolbiblioteket finns alltid en hjälpsam hand, ett kreativt bollplank och hjälp att förverkliga idéer och drömmar. Med ohämmad entusiasm och engagemang guidas eleverna genom läsning, språkutveckling, forskning, skrivande och andra former av kreativt skapande. Här får varje elev en både lärande och utvecklande upplevelse för hela livet.” 

DIK-juryns motivering till Årets bibliotek 2019

Poesins kraft

I Sustainable Poetry upptäcker barn och unga poesi på ett nyskapande sätt; på ett sätt som ger kraft för att bidra till en hållbar framtid. Poesi får en helt ny betydelse och är därmed inte längre något ”svårt, krångligt och ointressant”, vilket vi uppmärksammat kan vara en vanlig föreställning bland många. Vi har också uppmärksammat att en vanlig föreställning är att poesi är för somliga och inte för alla. Det vill vi förändra genom ett globalt samskapande där mångfalden av språk, kunskaper och kreativa kulturella uttryck får berika och stärka vår gemensamma väg mot en hållbar framtid.

Alla kan bli medskapare i Sustainable Poetry och vårt långsiktiga mål är självklart att försöka nå alla barn och unga. Det går hand i hand med genomförandet av Agenda 2030; om vi ska nå de globala målen måste alla vara med. I Sustainable Poetry vill vi i synnerhet kämpa för att nå det globala målet 4 tillsammans, vilket är att säkerställa god utbildning för alla. Dessutom är delmål 4.7 lärande för hållbar utveckling centralt och en obligatorisk del i skolan oavsett ämne.

Genom projektet stärks det kollegiala lärandet och tilliten till varandras kompetenser för att tillsammans med barn och unga på många olika sätt frambringa världens största (och första) digitala poesisamling som berör Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Det är när vi arbetar tillsammans som vi alla kan bli framgångsrika och få ihop hela bilden – vi hjälper till att hålla varandra uppe, som Danielsson så vackert förmedlar i dikten. Ett medskapande i Sustainable Poetry lyfter fram alla mål i agendan, men har också ett särskilt fokus på mål 17; genomförande och globalt partnerskap. Tillsammans genom ett dynamiskt samskapande bortom alla gränser och barriärer ger vi de komplexa hållbarhetsfrågorna en naturlig del av skolans undervisning, från förskolan till gymnasiet samtidigt som vi lyfter barns och ungas möjlighet att göra sin röster hörda, vilket stärker deras medskapande i demokratin.

Framtiden kräver modiga människor

I samband med World Poetry Day, som den 21 mars, firas över hela världen delar vi alla poetiska mästerverk som skapats av barn och unga under läsåret. Vi använder en gemensam hashtag: #sustainablepoetry Det är dikter som lyfter världens utmaningar, men också möjligheter; 169 för att vara exakt. Dikterna skildrar framtidshopp och den inneboende kraft som var och en av oss har för att skapa förändring, så låt oss väcka poesiådran till liv. Som Greta Thunberg säger är ingen för liten för att göra en förändring och det kan vi bekräfta genom att se hur 5- åringar i förskolan skapar poesi för en hållbar framtid: Ingen är för liten för att göra en förändring.

Dessutom är Greta Thunbergs budskap tydligt; framtiden kräver modiga politiker. Det menar också Isabella Lövin som inledde Mötesplats Agenda 2030 i onsdags med en filmhälsning från New York. I ett Facebook-inlägg från 2018 lyfter hon politikernas ansvar och betydande roll, vilket hon kopplar ihop det med den persiske poeten Rumi som skrivit följande:

”Du är inte bara en droppe i havet.  
Du är hela havet, i en droppe.”

Rumi

Besök gärna bloggen Sustainable Poetry som är en lärportal och mötesplats där du kan utforska mer om Sustainable Poetry – och bär med dig att DU är hela havet, i en droppe…

Maria Glawe är initiativtagare och projektledare för Sustainable Poetry. Maria  arbetar dels om förstelärare och speciallärare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg, dels som projektledare för arbetet med Glokala Sverige i Trelleborgs kommun. Dessutom ingår Maria i Tillitsakademin Trelleborg som arbetar för att stärka tillitsbaserad styrning och ledarskap. Maria har mottagit flera utmärkelser för sitt innovativa sätt att designa utbildning, bland annat Sveriges bästa lärare 2018, vinnare av Guldäpplet 2018, årets FN-lärare 2019 och årets yrkesperson 2019 i Trelleborgs kommun.

Rubriken till blogginlägget är lånad av Globalportalen.
Övrig källa är Lagerkvist, V. (2016) Språk, Makt och hållbar biblioteksutveckling – en rapport om mångspråkig biblioteksverksamhet i Sörmland.

Makerspace på bibliotek – nyttan och berättelsen

Boken Skaparbibblan

Lo Claesson är medförfattare till boken Skaparbibblan som kom 2015. Hon har också varit bibliotekschef i Vaggeryd som varit en skaparbibbla länge. Just nu skriver hon på en uppföljare till boken. Här kommer ett gästinlägg från henne som avslutas med en uppmaning!

“Skapande aktiviteter har bibliotek länge sysslat med. Redan 1905 lärde biblioteket i Pittsburgh ut hantverk som sömnad och korgflätning. På våra bibliotek har de skapande verksamheterna tidigare ofta hamnat i kategorin pyssel eller som workshops i den allmänna programverksamheten. Men det vi gör i skaparbibblor eller makerspace idag, är egentligen samma sak som vi alltid gjort, fast med delvis nya verktyg.

Jag är i slutfasen av att skriva en uppföljning på boken Skaparbibblan, som Eleonor Grenholm, Ann Östman och jag skrev tillsammans. Något som intresserar mig mycket, är att se hur skaparbibblor från att ha börjat som ett glatt utforskande och experimenterande, nu ofta fått en tydlig inriktning. Det är också intressant att se hur kopplingen kan göras till bibliotekens befintliga mål och verksamhet. Vilka är målgrupperna? Hur inkluderas de i processerna kring makerspace?

Vad är skaparbibblor/makerspace egentligen bra för? I boken ges olika argument för makerspace ur olika perspektiv; demokrati, lärande, integration, hållbarhet och läsfrämjande. 

Vårt samhälle är mätningsfixerat och biblioteken värjer sig ofta mot sina uppdragsgivares krav på nyckeltal och resultatmätningar av olika slag. Kvantitet ställs mot kvalitet. Antal besökare, antal lån eller antal aktiviteter kan vara ganska värdelösa siffror. Jag har tittat lite på olika försök att mäta nyttan med makerspace. Hur mäts sådant som nöjdhet, tillfredställelse, självförverkligande, gemenskap? Går det att mäta samhällsnyttan, vad skattebetalarna får ut för sitt bidrag? 

IFLA samlar in ”SDG- stories”, där ett antal parametrar prickas av för att de ska uppfylla kriterierna för en berättelse, relaterad till Agenda 2030:s miljömål. Det första biblioteket med ett makerspace, Fayetteville Free Library, jobbar på liknande sätt och samlar in ”success stories”. Är det något svenskt bibliotek som gör det? Kanske är de personliga berättelserna bästa sättet att mäta nyttan med makerspace?

Jag vill gärna ha feed back på vad ni som eventuella läsare skulle vilja veta mer om när det gäller makerspace. Det finns ännu lite tid att komplettera med material! Tack på förhand!”

Svens bästa – tips för filmskapande

Det har sällan varit så enkelt att skapa film som nu. En smart mobiltelefon och några appar är allt som behövs. Och med lite extra ljud och ljus blir det ännu proffsigare.

I fredags var vi ett gäng medarbetare från olika bibliotek i Sörmland som fick lära oss mer om filmskapande tillsammans med filmpedagog Sven Strömblad. I mindre grupper fick vi göra en film i fem klipp enligt instruktionerna nedan (namn och repliker ok att byta ut):

  1. En plats (översiktsbild)
  2. Där står Lisa och Klara (helbild)
  3. Lisa säger “Har du hört att Olle brutit benet?” (halvbild)
  4. Klara svarar förvånat “Oh nej, hur gick det till?” (närbild)
  5. Lisa svarar “……(hittar på vad om hänt Olle)….” (helbild)
Olle är borta!

Samma instruktioner resulterade i tre helt olika filmer, två här ovan. Vi använde appen iMovie, men vi fick en rad tips på andra appar att testa. Bara att leka loss!

För iOS:
1. Premier clip
2. Garageband
3. Filmic Pro
4. Spark Video
5. Action movie
6. Hyperlapse

För Android:
1. Quik
2. Premier Clip
3. Microsoft Hyperlapse
4. Video Editor

Fria filmklipp och bilder finns på:
1. pexels
2. pixabay
3. Vimeo
Var noga med att kolla informationen för varje bild eller filmklipp så att du vet hur du får använda dem.

Fri musik och ljudeffekter finns på:
1. Ccmixter
2. Soundbible
3. Freesound
4. Youtube
5. Freemusic
Även här, var noga med att ta reda på hur du får använda musiken och filmklippen. Behöver t.ex. upphovspersonen nämnas?

5 Podd-tips om människor, kreativitet och världen

De senaste åren har podd-lyssnandet ökat stadigt. Enligt undersökningen Svenskarna och Internet 2018 lyssnade fler än hälften på podd. Var femte internetanvändare lyssnar dagligen eller veckovis, vilket är en fördubbling från 2015. Därför tycker jag det är dags att ge tips på fem poddar som jag gillar att lyssna på och som jag inspireras av för att biblioteksutveckla.

Logga för podden 99% Invisible. Svart bakgrund med ett rutnät i vatten. En ruta är gul. Text i gult och vitt.

99% Invisible. Om hur design är en del av vår vardag, och faktiskt påverkar oss dagligen. Om platser, städer, byggnader, infrastruktur, värderingar, interaktioner. Missa till exempel inte avsnitt 363 Invisible Women som gästas av Caroline Criado Perez, som skrivit boken Invisible Women: Data Bias in a World Designed for Men.

I feel the same about libraries, they are like miracles. Take a kid to a library for the first time, and you’ll see. It is a temple dedicated to the concept of sharing, yeah books sure, but also just sharing space.

Roman Mars inleder det avsnitt 346 Palaces for the people.
Logga för The Allusionist. Orange bakgrund och texten skriven i blått på vita tärningsliknande klossar.

The Allusionist. Varför säger vi saker som vi säger? Språkliga äventyr som lekfullt utforskar hur orden och språket påverkar oss som människor, och hur språket utvecklas. Kasta dig mellan teman som Game of Thrones, skvaller, läsning för bättre hälsa, namn, och inkludering. Lyssna på avsnitt 96 Trust då Helen Zaltzman samtalar med Rachel Botsman om tillit och att inte låta ordet förlora sin betydelse.

Logga för Greppa UX. Texten står i vitt på klossar i olika färger.

Greppa UX. Snack om UX, user experience, och bibliotek med olika intressanta gäster. I avsnitt 6 berättar exempelvis Victor Alfson från Blackebergs bibliotek om hur det var att lära sig UX genom att delta i ett 2-veckors UX-program, kreativa muskler och att omsätta teknikerna i den egna verksamheten.

Logga for Demokratiresan. I bakgrunden flera pratbubblor i grönt och gult. Två figurer i form av två huvuden som ser ut att prata med varandra.

Demokratiresan. Varje avsnitt tar sig an olika aspekter av demokratiarbete på lokal och regional nivå. Teman är delaktighet, mänskliga rättigheter i praktiken, medskapande och medborgardialog. I avsnitt 7 Medskapa för att möta behov! som handlar om att göra förändringsarbete tillsammans, tjänstedesign och att hitta vad som är rätt fokus.

Logga för Ideos Creative Confidence Pod. Geometriska former som blir till ett U som är ritad i blått på en ljusblå bakgrund

Creative Confidence Pod. Samtal om mänskligt beteende, design thinking och innovation. Lyssna på människor som delar sina reflektioner och erfarenheter utifrån att leda och utveckla genom kreativitet och genom att sätta människan i fokus. Missa inte avsnittet Why Everyone Should Prototype (Not Just designers) som handlar om att använda prototypande som ett sätt att tänka kring idéer.

Prototypes are a way to democratize a conversation, to democratize any conversation.

Chris Nyffeler pratar om värdet av att prototypa.

Robotar och kärlek. Programmering och läsfrämjande!

Blue bot, Evo och Sphero

Jag packar upp dem en efter en. Först Sphero, sen Evo och sist Blue bot. Kartonger, sladdar och instruktioner. Och så de små liven. Hur konstigt är det inte, att nyinköpta robotar i plast kan kännas så…levande. Speciellt Evo får jag genast en varm relation till. Kanske är det egensinnet, att hen inte helt följer mina instruktioner, pockar på min uppmärksamhet med obegripligt småprat och som får för sig att rulla iväg lite på egen hand. Jag läser, testar och märker att jag ibland pratar lite med dem, uppfostrande. Kommer på fler finesser och testar igen.

Kanske är jag inte så konstig trots allt som relations-skapar med robotar. Jag tänker på två forskningsprojekt jag nyligen läst om där barn fått läsa för en robot för att se om läslusten ökar. I Luleå har 14 barn fått läsa för robothunden Vinci och i Madison i USA har Minnie fungerat som läspartner. Resultaten har visat sig vara positiva i båda fallen, läsningen har lossnat och barnen fått större självförtroende. Roboten Minnie fick under testperioden även följa med barnen hem i två veckor. Då kunde det hända att forskarna fick bilder av Minnie i olika positioner och situationer skickade till sig. Och vid nått tillfälle kom hon tillbaka efter en vistelse med nya kläder. Det är alltså fler än jag som skapar relationer med robotar :).

Även om mina band nu är starka till våra nya robotar så är det inte tänkt att de bara ska hänga på kontoret i Eskilstuna. Är du nyfiken på någon av dem och vill testa en aktivitet, hör av dig så skickar vi för utlån! Robotarna programmeras och styrs delvis via appar så du behöver själv ha en surfplatta.

Tips på projekt för inspiration

Programmera en berättelse till sagostunden, här Rödluvan och Vargen med en Ozobot Evo:

Programmera en utmaning utifrån en bok ni läst, här tillsammans med Sphero:

Här ett exempel från Ängelholm om hur de jobbat med Blue bots:

Ett lapptäcke av berättelser

Jag har ett litet lapptäcke hemma som jag fick när jag var nyfödd. Varje lapp i täcket är unik till färg, form och kvalitet. Gemensamt för dem är att alla har sitt ursprung i något plagg som min morfar och mormor ägt och haft på sig. Vissa lappar och sömmar är så sköra vid det här laget att jag gömt undan täcket, rädd att det ska gå sönder mer. Om mina morföräldrar fortfarande levt skulle jag definitivt fråga om de olika plaggen och dess historia.

Häromdagen dök det upp ett intressant projekt i mitt flöde, publicerat av Queens Public Library, som triggade minnet av mitt lapptäcke. Kombinationen textilhantverk, berättelser, kunskapsdelning och teknik är helt i min linje. Projektet heter Common threadMaking Community Story Quilts och har handlat om att skapa lapptäcken tillsammans med immigranter och textilkonstnärer. Här går att läsa mer om hur berättelser från immigranter samlats in, hur workshops i kviltning genomförts, hur teknik i form av LilyPads sytts fast med konduktiv tråd och möjliggjort att de inspelade berättelserna infogats då minnen formats om till lappar om 20*20 centimeter och som sedan bildat en större helhet. Projektet ställdes nyligen ut på Queens Museum där det gick att både se lapptäcket och höra de olika berättelserna via hörlurar.

Nyfiken på LilyPads och att sy med konduktiv tråd? Här är en introduktion bra att börja med innan du ger dig på mer komplicerade projekt, som i lapptäcket ovan.

Kollaborativt lärande och kak-experiment på Next Library 2019

Bibliotek är platser för lärande. Och biblioteksutveckling måste präglas av att vara både modig och kollaborativ. Victoria delar ett par fragment från konferensen Next Library 2019.

Pride. Aarhus är en stad som är enkel att gilla. Jag anländer en lördag. Det är eftermiddag och årets pride-parad pågår för fullt. Regnbågsflaggor svajjar. Jag tänker att det bibliotek som är mitt slags bibliotek alltid kommer stå upp för regnbågsflaggan. Alltid kommer välja att vilja vara ett tryggt rum.

Bara någon timme efter ankomsten och en hetsig, men god lunch beger jag mig tillsammans med min kollega Malin till Institut for (X) som är ett slags kreativt område på Godsbanen. En gemenskap. Ett flöde av påhitt.

Crazy Cake.  Efter en rundvandring på området finner jag mig själva smula kakor, kasta maränger och sprida gröna kryddor på ett bord. 

Everything is built in cake. Temporariness is key

Från beskrivningen av workshopen Crazy Cake.

Crazy cake är ett verktyg för att skissa fram hur någonting skulle kunna bli. Materialet är ätbart.  Jag är lite skeptisk, men nyfiken. I grupper bygger vi idéer om biblioteken om 100 år. Tillsammans gör och pratar vi fram prototyper. Min grupp skapar något slags universum. Det är en dystopi över döende planeter, men det är också en vision som inbegriper ett ambitiöst försök att synliggöra relationer som det centrala i all biblioteksutveckling.  Mellan människorna, planeterna och vad som finns kvar. Biblioteket blir inte en plats, men bibliotekarierna behöver finnas på varje plats.

Varje grupp delar sin idé, och skapar en berättelse. Prototypen hjälper oss sätta ord på något diffust. Visualiseringen framför oss ger oss ett verktyg för att berätta, men den hjälper också de andra att ställa relevanta frågor. Och att påverka och utveckla vår idé.  

Agenda 2030. Det är söndag och snart tid för studiebesök till Risskov bibliotek och deras biblioteksträdgård. Egenmakt kan betyda möjlighet att kunna gro egna grönsaker. Biblioteken är också människornas, en delad tillgång. Biblioteksträdgården är en förlängning som vill förena våra behov av gemenskap och hållbarhet.

Innan Risskov promenerar jag till konstmuséet ARoS. Där pågår konstutställningen Tomoworrow is the Question. Det är en kollabration mellan AroS och Luiose Faurschou som leder ART 2030. ART 2030 är ett maffigt konstprojekt som sätter samman de Globala målen med konst och handlingskraft.

Jag fastnar i konstutställningen – i projicerade blomstervattenfall, dataspel och jordglober. Konstverket Tomorrow is the question är en installation av pingisbord som bygger på idén att konstverket aktiveras när vi väljer att ta del av det.

It is not what you see that is important, but what takes place between people.
Rikrit Tiravanija

Next Library. Allt detta är en del av min upplevelse som deltagare i Next Library 2019. Det är en konferens som vill utforska och utveckla folkbiblioteken, och en samlingspunkt som vill hitta och testa former som stödjer människors lärande. Konceptet är att dela, tänka och göra tillsammans. Dagarna är fullspäckade, och många av aktiviteterna är interaktiva eller åtminstone byggda för att möjliggöra interaktioner.

På måndagen kickar det igång på riktigt. Alla dagarna präglas av spännande samtal med nya och gamla bekanta. Jag fångar upp perspektiv, får tips på läsning och projekt, och spanar på metoder att ta med hem.

Rethink learning. Vad händer om vi utmanar invanda tankar om hur vi organiserar lärande? Jag smiter iväg från Dokk 1, biblioteket i Aarhus, för att delta i en breakout-session som fokuserar på idéer om den tillfälliga platsen för lärande, och att forma lärande över generationsgränser. Jag blir inte besviken.

Vi sitter i mindre grupper som till hälften består av deltagare från konferensen, och till hälften av  14-15åringar från Aarhus. Med hjälp av en kortlek samtalar, lär vi och tänker tillsammans kring något som vi gemensamt bestämmer är mest relevant för oss där och då. Min grupp gör en plan för lärande och aktiviteter kopplat till stigande havsnivåer. Men det intressanta är vårt utbyte av erfarenheter, olika perspektiv och hur det kan tas tillvara.  

Jag tänker att sådana här sammanhang borde vi skapa fler av.

En pin där det står My statement! Coffe solves everything. Det är också målat ett hjärta.
Överallt finns möjlighet att testa saker, experimentera, leka och uttrycka sig.

Next Library tar plats vartannat år i Aarhus, och vartannat år någon annanstans. Flera aktiviteter inom Språk, makt och skapande har inspirerats av lärande som hänt på eller genom Next Library. Detta var tredje gången Victoria besökte Next Library.